000105 (IPS) – Den massiva ökningen av kvinnor på arbetsmarknaden i Latinamerika är en av de viktigaste utvecklingarna på kontinenten under senare delen av 1900-talet.
Den ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLA, uppskattar att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat med 311 procent de senaste 30 åren. Internationella arbetsorganisationen, ILO, förutspår att andelen kvinnor på den latinamerikanska arbetsmarknaden kommer att fortsätta att öka. 1970 hade tre av tio kvinnor i regionen arbete mot sex av tio idag.
På 80-talet sökte sig många kvinnor ut i arbetslivet i Latinamerika på grund av att familjernas ekonomi försämrades i många av regionens länder, enligt olika undersökningar.
I dag är anledningarna till att antalet kvinnor på arbetsplatserna ökar mer varierade. En är fortfarande behovet av mer pengar till hushållen, men en annan är att många kvinnor idag är välutbildade och efterfrågas på arbetsmarknaden och att det har gett dem ökat självförtroende och lett till att de uppskattar sitt “sociala värde”.
– Utbildning har varit en fundamental faktor vad gäller kvinnornas intåg på arbetsmarknaden. Utbildningsgapet mellan män och kvinnor är mycket mindre idag är det var i den förra generationen, säger Alicia Villanueva, samordnade för ett av Manuela Ramos rörelsens program.
Det är i dag tydligt att kvinnor inte kan förbises i makroekonomiska termer, deras bidrag blir allt större varje dag. Nästa 30 procent av alla latinamerikanska hushåll leds av kvinnor och deras andel av hushållens inkomster ökar generellt.
Mest dramatiskt märks det i Peru där kvinnornas löner utgör 80 procent av hushållens nettoinkomster, enligt en undersökning om kvinnor, arbete och fattigdom som gjorts av en av ILO:s avdelningar. Enligt undersökningen tjänar kvinnor i fattiga hem i Peru, Ecuador och Colombia mer än män.
Beklagligt nog är det inte så i alla samhällsskikt. De latinamerikanska kvinnornas livskvalité har inte ökat i takt med deras intåg på den betalda arbetsmarknaden. Många kvinnor arbetar fortfarande med lågstatusjobb och låga löner. Enligt ECLAC arbetar de flesta kvinnor med hushållsarbete, i familjeföretag och i den informella sektorn.
Detta är delvis en del av en större trend som gäller större delen av Latinamerika. Enligt ILO har industrisektorn vuxit mindre än övriga sektorer i alla regionens länder utom Bolivia, medan servicesektorn blir allt större. Det har lett till ett ökat behov av okvalificerad arbetskraft som ofta består av kvinnor och ungdomar. En hel del av de nya jobben är svartjobb.
Och fortfarande sackar kvinnornas löner efter männen – det är långt till lika lön för lika arbete. Enligt ILO:s undersökning tjänar kvinnorna i de andinska länderna 20 till 47 procent mindre än männen.
Vanligtvis brukar skillnader i mäns och kvinnors produktivitet åberopas för att ursäkta löneskillnaden, men enligt ILO finns ingen annan förklaring till den stora skillnaden än att arbetsmarknaden diskriminerar kvinnor.
Kvinnorna i Latinamerika tvingas också ofta arbeta dubbelt – eftersom de fortsatt utför större den av hushållsarbetet i hemmen även om de har ett annat arbete. Men fördelarna med att ha ett betalt arbete överväger, anser de flesta kvinnor.
– Sedan jag började arbeta känner jag mig fri, säger Teresa Galvez, textilarbetare med fyra barn.
– Nu vågar min man inte slå mig, han vet att även jag räknas. Jag känner mig viktig, det spelar ingen roll att jag är helt slut på kvällen. Jag är trött men nöjd, säger hon.
''Kvinnorna kom in på arbetsmarknaden för att det var nödvändigt, men de förblir där inte bara för att de måste, utan för att de vill”, står det i ECLAC:s rapport.
(000105) .
