Lusaka, 061026 (IPS) – Att väljarna röstade för att president Levy Mwanawasa ska sitta kvar en mandatperiod till betyder inte att han kan slappna av. Frågorna om hur landets välfärdssystem ska kunna stärkas, som plågat honom under valrörelsen, är lika aktuella nu och den som pockar på mest uppmärksamhet är kanske det faktum att Zambias skuldavskrivning inte nämnvärt har förbättrat livet för zambierna.
Förra året avskrev G8 och Världsbanken en stor del av Zambias utlandsskuld, som en del av det skuldlättnadsprogram som ska hjälpa 40 av världens fattigaste länder att komma ur fattigdomsfällan. Zambias utlandsskuld uppgick tidigare till sju miljarder dollar, men är i dag nere på en halv miljard. Skuldlättnaderna har dock inte märkbart påverkat zambiernas liv till det bättre. – De besparingar vi gör nu borde synas tydligare. Det finns en utbredd uppfattning bland folk här att resurserna som frigörs ska komma den offentliga sektorn till del, men arbetslösheten är fortfarande hög till exempel bland lärare och inom sjukvården, säger Fred Mutesa, lektor på institutionen för utvecklingsstudier vid University of Zambia.
En kollega till honom, Francis Chigunta, har samma uppfattning. – Skuldlättnaderna har gett oss ett andninghål. Regeringen borde ta tillfället i akt och investera i den offentliga sektorn, säger Chigunta.
Chigunta menar att det fortfarande läcker pengar ur statskassan och att det är avgörande för den socio-ekonomiska utvecklingen i Zambia att dessa icke-auktoriserade utgifter upphör.
– Vi behöver se över prioriteringarna och se till att utbildningsväsendet, sjukvården, jordbruket och infrastrukturen får mer resurser, säger han. De båda lektorerna uttrycker också oro för att de framgångar Zambias kopparindustri haft inte medfört bättre levnadsförhållanden för folket.
Kopparindustrin i Zambia har privatiserats, vilket lättat regeringens börda av de gångna årens industriförluster och förbättrat chanserna för kopparnäringen att åter gå med vinst och bidra till ekonomisk tillväxt. Produktionen av koppar har växt stadigt sedan år 2004 till följd av högre priser på koppar och öppnandet av nya gruvor.
Fred Mutesa anser att regeringen borde omförhandla de avtal man skrev med gruvägarna, så att de avgifter gruvägarna betalar till staten kan höjas med ett par procentenheter. Enligt honom skulle Zambia då kunna vinna runt 840 000 dollar, motsvarande cirka sex miljoner kronor, på bara ett halvår – pengar som skulle kunna investeras i att bygga ut välfärdssystemet.
På Jesuitcentret för teologisk reflektion, JCTR, en tankesmedja som fokuserar på skuldlättnader och andra ekonomiska frågor, menar man att skattesänkningar kan vara ett sätt att lätta bördan för landets fattiga. Två tredjedelar av Zambias befolkning lever på mindre än en dollar om dagen, enligt 2005 års Human Development Report.
Muyatwa Sitali arbetar med JCTR:s handels- och skuldavdelning, Han varnar regeringen för att begå samma misstag som man gjort tidigare och falla tillbaka in i utlandsskuldfällan. Ett sätt att slippa det är, menar han, att bredda deltagandet i låneprocessen.
– Lån som staten tar ska hanteras förståndigt och ansvarsfullt. Regeringen bör ge allmänheten möjlighet att granska lånen och se till att de används till det folket behöver, säger Sitali.
Finansminister Ng'andu Magande vill inte kommentera Sitalis åsikt i denna fråga, men säger att de krav som kom upp under valrörelsen förra månaden är allt för allvarliga för att ignoreras.
– Väljarnas krav är mycket viktiga för oss och vi kommer att sätta oss ner tillsammans i parlamentet och diskutera vilken väg vi kan ta framåt, säger Magande. – Vi har en utvecklingsplan och de önskemål folket gav uttryck för under valrörelsen kommer att inkluderas i den. Senast i början av november kommer vi att lägga fram en färdig strategi.
