Karachi, 050602 (IPS) – För nio år sedan stod här en boskapsfålla som idag ersatts av en rosa skolbyggnad. Detta är en av de första fem skolor som byggdes tack vare Medborgarstiftelsen, TCF, en försöksverksamhet som startades av fem rika affärsmän i Karachi och som nu förvandlats till en rörelse över hela Pakistan.
Liksom de flesta av de numera 195 skolor som byggts av TCF finns här förutom de sex klassrummen även en expedition, en konstsal, ett bibliotek, en lekplats och en matsal.
För tio år sedan beslutade en grupp rika affärsmän att de fått nog av att bara prata om problemen i landet. – Vi beslutade oss för att göra något mer meningsfullt. Vi stod inför flera val – starta sjukhus, eller finansiera kampanjer för familjeplanering, berättar Mushtaq Chhapra, som är en av de sex personer som grundade TCF. Men efter att ha funderat vidare framstod det som det fanns ett problem som stod i förgrunden för alla andra i landet – analfabetismen. – Vi ville ge de sämre lottade chansen att studera. Utbildning ska inte vara en ensamrätt för de rika, säger Chhapra. Gruppen beslutade sig för att bygga skolor i eftersatta områden. TCF har dessutom fördelen att ha en internationellt erkänd arkitekt i sin krets. – Våra byggnader är vackra men inte nödvändigtvis dyra. Allt material som används är lokalt och skolorna byggs så att underhållsarbetet ska bli minimalt.
TCF har som personalpolitik att bara anställa kvinnliga lärare. – Tanken bakom det är att föräldrarna känner sig säkrare om deras döttrar undervisas av kvinnor, vilket annars kan vara ett stort problem i vissa områden på landsbygden, säger Chhapra. Märkligt nog har det sällan varit något problem att pojkar och flickor går i samma klasser. Endast i två fall har de lokala myndigheterna gått in och skiljt pojkar och flickor åt. – Vi vill att pojkar och flickor ska studera tillsammans. När dessa pojkar vuxit upp kommer de att respektera kvinnor mycket mer än deras pappor någonsin gjort. Neelam Habib, som sköter biståndsfrågor vid TCF, säger att man märker att de sociala relationerna förändras, även om det går långsamt. TCF erbjuder samma kurser som på de statliga skolorna med den skillnaden att man använder fler skolböcker. Språket på skolorna är det lokala urdu, men redan från början läser man också engelska, berättar Seemi Saad Azad, som arbetar för organisationen. – De som lämnar våra skolor kan konversera på engelska. Eleverna vid skolorna får betala en mindre avgift. Skolböcker och skoluniformer finns att köpa av skolan via avbetalningsplaner. – När saker är helt gratis förlorar det sitt värde så även för dom som inte har råd – vilket är ungefär 75 procent – så får de istället ett stipendium, säger Azad. Genom detta stipendium blir skolavgiften nästan obefintlig. TCF:s målsättning är att bygga ett tusen skolor över hela landet fram till år 2015.
– Vi har under dessa nio år vunnit i styrka och nästa steg kommer att bli enklare, säger Habib med stolthet i rösten. Gruppen har med tiden skapat goda relationer med både landets myndigheter och de biståndsgivande länderna. TCF menar att man motbevisat flera myter genom sitt arbete. Bland annat att föräldrar inte vill skicka sina barn till skolan utan hellre försöker få dem i arbete, samt att döttrar aldrig skulle få gå i samma klasser som pojkar.
