Banda Aceh, 050202 (IPS) – Indonesiska Röda halvmånen vill att alla utländska läkare som hjälper de överlevande efter tsunamin i Aceh ska lämna över ansvaret till lokala läkare. Organisationen menar att det uppstår problem på grund av att läkarna inte talar de lokala språken och inte förstår kulturen.
Gunawan, talesman för indonesiska Röda halvmånen, sa under en pressträff att det är bättre om det internationella samfundet hjälper till med mediciner än att de skickar personal.
– Det finns språkliga och kulturella hinder vad gäller de utländska läkarna, säger han. Gunawan säger att indonesiska Röda halvmånen anlände till Ache den 27 december, en dag efter tsunamin, och drog igång två fältsjukhus i distrikten Lambaro och Pidie samt en mobil medicinsk enhet. Han säger att det finns fullt tillräckligt med lokal medicinsk personal för att klara behoven i dagsläget. Minst 100 hjälporganisationer, plus FN:s organisationer, finns på plats i Ache. Hjälporganisationerna har gett mat, vatten och sovplatser till cirka 330 000 människor, enligt FN-organet Ocha. Nästa steg blir att bygga tillfälliga bostäder åt 150 000 familjer, enligt FN. Eftersom tsunamin förstörde sjukhus och kliniker och dödade läkare och sjuksköterskor har tillgången till sjukvård varit mycket begränsad. Fortfarande råder brist på rent dricksvatten vilket medför risk för epidemier.
Världshälsoorganisationen WHO oroar sig för ett utbrott av mässlingen och de varnar för risken för malaria. För att hindra ett omfattande utbrott försöker WHO vaccinera så många barn som möjligt. De hemlösa i Aceh lider i dag av diarréer, andningsbesvär och hudinfektioner, sjukdomar som inte är livshotande, men som kan leda till mer allvarliga tillstånd. Det är inte känt hur många läkare, tandläkare och sjuksköterskor som arbetar i Aceh i dag. Bernt Apeland på Internationella rödakorskommittén ICRC säger att det före katastrofen fanns 700 läkare och sjuksköterskor i provinsen men att de flesta “försvann” under tsunamin. Apeland säger att han håller med indonesiska Röda halvmånen om att sjukvården i provinsen på längre sikt ska ledas och utföras av indoneser.
– Men det här är en katastrofsituation. Vi blev tillfrågade av de indonesiska myndigheterna att sätta upp ett fältsjukhus. Vi har tio läkare i tjänst – fem indonesiska vid sidan av fem internationella, säger han. Ismet Nur, katastrofhjälpssamordnare vid en gräsrotsorganisation i Banda Aceh, vill att de utländska läkarna stannar. – Vi ser fall där indonesiska läkare inte ses som lika professionella som sina internationella kollegor, säger han. Och Ismet har personliga skäl till att vara skeptisk till den lokala sjukvården. Hans 23-årige son Mahdi fick ett allvarligt skärsår i foten när han flydde undan tsunamin. Eftersom såret inte behandlades i tid blev det infekterat. Ismet tog först med sig sonen till en indonesisk klinik. – De bad mig att registrera mig och visa upp mina papper från mitt distrikt – du vet typisk indonesisk byråkrati. Senare undersöktes han av en läkare som sa att han skulle flyttas till ett större sjukhus. Det är praxis att indonesiska läkare ber sina acehenesiska patienter att visa upp sina röd-vita id-kort. Korten är speciellt utformade för invånarna i Aceh och infördes efter att den indonesiska regeringen införde krigslagar i provinsen som ett led i kampen mot separatisterna i regionen. Före tsunamin var provinsen nästan helt stängd för utlänningar på grund av de indonesiska militära operationerna mot rörelsen för ett Fritt Aceh, som har kämpat för självständighet sedan 1976. Över 10 000 människor har dött i konflikten. Ismet säger att hans sons ben räddades tack vare en brasiliansk läkare som råkade befinna sig i det läger familjen uppehöll sig. – Den brasilianska läkaren såg Mahdis sår och beslutade sig för att operera direkt. Han ställde inga frågor utan gjorde det han ansåg var bäst, säger Ismet. Murizal Hamzah, acehnesisk journalist som arbetar för den Jakarta-baserade tidningen Sinar Harapan, säger att han tycker att indonesiska Röda halvmånens begäran är “lite konstig”. – Jag har rest och besökt många sjukhus i Aceh. Och de utländska läkarna är mer populära än de lokala eftersom byråkratin inom den indonesiska sjukvården är notorisk, säger han.
