Abril, 050201 (IPS) – Under valdagen i Arbil var gatorna tomma på bilar. Privattrafik var förbjuden före och under valet och vägspärrar hade satts upp. Men staden var långt ifrån övergiven. Överallt såg man grupper med män och kvinnor i traditionella kurdiska dräkter på väg till eller från vallokalerna.
Jag begav mig till en vallokal i en liten by, 30 minuters bilfärd från Abril. På vägen passerade jag bussar fulla med människor på väg för att rösta. Transporten betalades av olika kurdiska partier. Redan när vi anlände till byn Pir Dawud – vid 9 på morgonen – var vallokalen belägrad av väljare. Tusentals kurder i alla åldrar hade kommit för att rösta. Några försökte tränga sig i kön men pressades tillbaka av kurdiska vakter som sköt varningsskott i luften.
Lokala kurdiska politiker hade fraktat väljare från landsbygden till den här vallokalen redan dagen före valet, av säkerhetsskäl, berättar en valarbetare. Hon sade att hon hade räknat med 1 500 personer. Istället kom 9 000. Alla vid lokalen var entustatiska över valet.
– Nu känns det som vi lever och att vi är människor. Vi lever inte längre under arabernas kontroll. Vi är kurder och måste rösta för det kurdiska folket, sade den 70-årige bonden Rashid Pirbal. Som alla andra här hoppas han på framgång för den förenade kurdiska vallistan som de stora kurdiska politiska partierna enats om. Listan verkar för kurdisk autonomi i norr och för kurdisk överhöghet i den oljerika staden Kirkuk, som för närvarande ligger utanför det område som i dag kontrolleras av det regionala kurdiska parlamentet. Men trots entusiasmen var vissa oroade över valprocessen. – Jag önskar att det hade funnits internationella valövervakare här, sade 55-årige Shirzad Mohammed Mahmoud, en kraftig man med tjock vit mustasch, överhuvud för en familj med nio registrerade väljare.
När jag sade att det inte finns några internationella valövervakare på grund av den bristande säkerheten uttrycker han förvåning.
– Kanske centrala och södra Irak inte är så stabilt men här är vi ganska säkra.
Pengar har spelat en roll i det kurdiska valet, berättar lokalbefolkningen. Den senaste veckan har många kurder berättat för mig att de har fått pengar för att rösta på antingen KDP eller PUK. Partierna ställer upp på samma lista i det nationella valet men de tävlar mot varann i valet till det regionala rådet. Den vanligaste mutan som erbjudits var på 60 000 dinarer, cirka 300 kronor, enligt flera källor. Pensionärer har också erbjudits särskilda pensionsbonusar för att rösta “rätt”. Kemal Hamid Hassen, KDP-soldat som vaktade en av vallokalerna, sade att det är möjligt att vissa väljare har blivit mutade.
– Vi har offrat så mycket och vi har blött så länge och förlorat människor både före och efter kriget. Jag kan inte utesluta att det förekommer röstköp. Kanske att när ett parti känner sig svagt börjar betala för röster. Det här är så kopplat till hur människor tänker.
