Washington, 121012 (IPS) – Människorättsaktivister varnar nu för att Burmas myndigheter försöker isolera delar av det statslösa muslimska minoritetsfolket rohingya i permanenta flyktingläger.
Motsättningarna mellan den buddistiska majoriteten och det muslimska minoritetsfolket i delstaten Rakhine förvärrades i juni i år då våldsamheter bröt ut. Närmare 100 000 människor tvingades på flykt då ett stort antal bostäder brändes ner.
-Det har inte kommit några uttalanden om att människor med tiden ska få återvända hem. Lösningen tycks vara att helt enkelt låta rohingyafolket bo kvar på de platser där de nu befinner sig. Segregeringen har förvandlats till ett status quo, säger John Sifton från Human Rights Watch.
Det tidigare så hårt styrda Burma har på senare tid genomgått en rad politiska reformer. Men i takt med att landet har börjat öppnas upp så har de etniska och religiösa motsättningarna inom landet förblivit ett hinder för processen, och många bedömare menar att behandlingen av rohingyafolket kan ses som en viktig prövning för reformarbetet.
Burma är ett buddistiskt land, och traditionellt har utrymmet för andra religiösa trosinriktningar varit litet. Det har varit särskilt tydligt för den sedan länge förföljda minoritetsgruppen rohingya i Rakhine. Befolkningen fick sina medborgarskap indragna i början av 1980-talet, under förevändning att de var illegala immigranter från Bangladesh.
Sedan dess har det muslimska Bangladesh släppt in tiotusentals rohingyaflyktingar i landet. På senare år har dock regeringen i Dhaka i allt högre grad stängt sin gräns för burmesiska flyktingar.
Efter våldsvågen i Rakhine i juni skickades regeringstrupper in för att kväsa oroligheterna i delstaten, en insats som då väckte mångas farhågor med tanke på hur utsatta minoritetsfolket varit under de många åren av militärstyre i landet. Flera rapporter har dock uppgett att de burmesiska soldaterna agerade relativt korrekt, och många av rohingyafolkets representanter har uppgett att de känt sig tryggare av militärens närvaro.
Den burmesiska regeringen har även tillsatt en undersökningskommission som ska utreda våldsamheterna i Rakhine. Kommissionen ska snart komma med politiska rekommendationer, vilka möjligen kan komma att bana väg för att rohingyafolket får tillbaka sina medborgarskap. Tillsättandet av kommissionen har fått beröm av många analytiker, samtidigt som det ska påpekas att ingen av dess medlemmar själva tillhör minoritetsfolket.
Efter våldsvågen i juni upprättade myndigheterna separata flyktingläger för de muslimer respektive buddister som fick sina hem nedbrända. Man tog även med fast hand kontrollen över norra Rakhine, och tillät inte ens humanitära insatser till området.
-När det gäller rohingyas flyktingläger förs det egentligen ingen diskussion om vad som ska ske härnäst. Alla säger att dessa läger är tillfälliga, men ingen talar om hur de ska avvecklas, säger Sarnata Reynolds, från den oberoende organisationen Refugees International.
Reynolds, som nyligen återvände från ett månadslångt besök i Rakhine, menar att isoleringen av rohingyafolket inte skapar något utrymme för en försoning.
Enligt Reynolds råder det dessutom mycket stora skillnader mellan de flyktingläger där rohingyafolket finns, och de läger där medlemmar av den övriga lokalbefolkningen som tvingats bort från sina hem huserar. I minoritetsfolkets läger, där uppskattningsvis 75 000 människor för närvarande bor, saknas sanitära anläggningar, tillgång till humanitära hjälpinsatser och skolbyggnader – till skillnad från andra läger.
Majoritetsbefolkningens flyktingläger i huvudorten Sittwe ligger inne i staden i närheten av deras hem – som nu håller på att återbyggas. Detta medan rohingyafolkets läger ligger utanför staden samtidigt som deras förstörda hem inte återuppbyggs. Dessutom har rohingyafolket helt förlorat sin rörelsefrihet.
-Det innebär att de inte kan gå till något arbete. Deras barn går heller inte i skolan, säger Reynolds.
Det internationella samfundet tvekar inför att finansiera satsningar för att avhjälpa flyktingsituationen, eftersom man befarar att detta skulle skapa en legitimitet för de burmesiska myndigheternas “segregations-strategi”.
Samtidigt har det på senare tid inträffat händelser som tyder på att den burmesiska regeringens satsningar på att hålla rohingyafolket segregerade inte har lyckats sätta stopp för våldsamheterna. I söndags sattes den största moskén i Sittwe i brand, men även buddistiska tempel har på senare tid attackerats.
