Freetown, 110914 (IPS) – Sierra Leones regering har undertecknat flera internationella åtaganden om barns rättigheter och införde för fyra år sedan en särskild lag för att skydda landets yngsta invånare. Men dessa rättigheter har förblivit rena pappersprodukter i det fattiga och hårt sargade landet.
Västafrikanska Sierra Leones fem miljoner invånare lever fortfarande med sviterna efter det förödande inbördeskrig som härjade i landet fram till 2002. År 2007 införde landets regering en särskild lag om barnens rättigheter som även innehåller riktlinjer för hur dessa rättigheter ska upprätthållas.
De myndigheter som ska kontrollera att reglerna följs är dock överbelamrade med arbete och underfinansierade, samtidigt som de skyddsboende som är till för utsatta barn inte kan hantera de stora behoven. Den omfattande fattigdomen i landet förvärrar dessutom de övergrepp många barn tvingas utstå.
Theresa Ojong, vid organisationen Don Bosco Fambul, som ger stöd till gatubarn, menar att regeringen måste ta frågan om barnens situation på större allvar – och tala klarspråk.
-Vi har denna tysthetskultur i detta land. Regeringen måste agera resolut eftersom det är dem som ska föra politiken. Hittills har det bara talats om saker, medan lite har tillämpats.
Amnesty International har slagit fast att Sierra Leones barn utsätts för mängder av kränkningar, bland annat i form av barnarbete och bristande hjälp till barn som påverkats av kriget eller som är föräldralösa. Särskilt svår är situationen för landets gatubarn som är i det närmaste rättslösa. Amnesty har även slagit fast att landets regering inte har levt upp till de löften som getts om att skydda barnens rättigheter.
Mariatu Bangura, chef för barnavdelningen vid landets socialdepartement, säger att ett antal av bestämmelserna i landets fyra år gamla lag för skydd av barn har införts, medan andra delar är på väg att genomföras.
-Vi försöker verkligen tillämpa lagen, och den fungerar delvis, säger Bangura.
Banguras departement är dock klart underfinansierat.
Sierra Leone ligger i den absoluta botten av FN:s utvecklingsindex, och uppskattningsvis 70 procent av befolkningen tvingas leva på mindre än en dollar om dagen. Enligt den Etiopienbaserade organisationen African Child Policy Forums senaste rapport om situationen för Afrikas barn så är Sierra Leone ett av de länder på kontinenten som satsar minst pengar på barnens välmående.
Brott som begås mot barn, som misshandel, trafficking och sexuella övergrepp, hanteras av en särskild familjeenhet inom polisen, som för närvarande endast har fem fordon och några motorcyklar till sitt förfogande, enligt enhetens chef Aiesha Bangura.
På ett nyöppnat center för utsatta flickor mitt i huvudstaden Freetowns myllrande centrum träffar IPS en sexårig flicka. Hon drar upp sin tröja och visar upp dussintals långa ärr som hon fick efter att ha blivit piskad av sin vårdnadshavare efter att ha tappat bort en summa som motsvarar mindre än en krona. Flickan har dessutom brännmärken på händerna och ett stort ärr i huvudet, samt en rad andra skador på kroppen. Allt förorsakat av misshandel, säger den socialarbetare som flickan sitter som fastklistrad hos.
Men detta fall avviker inte från många andras, berättar socialarbetaren Yatta Thomas. Thomas menar att många av landets barn hamnar i en ond cirkel av fattigdom och våld.
Flickans mamma avled i samband med förlossningen. Hon fick därefter bo hos en rad olika personer, innan hon hamnade hos den senaste vårdnadstagaren – en kvinna som egentligen var ovillig att ta hand om barnet och som redan hade tolv munnar att mätta och inga pengar att göra det med.
Kvinnan tappade ofta humöret, vilket ledde till att hon misshandlade barnen.
Vid organisationen Don Boscos högkvarter i Freetown har ett 60-tal pojkar som lever på gatan samlats. Planen är att de ska genomgå ett tio månader långt rehabiliteringsprogram varefter pojkarna ska få en möjlighet att flytta hem till sina anhöriga igen.
Don Bosco uppskattar att det finns närmare 2 500 gatubarn i Freetown, barn som drivits bort från sina hem av en mängd olika orsaker. Fler än tre fjärdedelar av de pojkar som lever på gatan som ännu inte har fyllt tolv år vittnar om att de utsatts för sexuella övergrepp av äldre pojkar, medan nästan en tredjedel säger sig ha blivit misshandlade av poliser, enligt Don Bosco.
Varje kväll åker personal från Don Bosco i en buss tillsammans med vårdpersonal och medhavd mat till en öde tomt i centrala Freetown. Där får pojkar som inte har fått plats på organisationens härbärge möjlighet att äta, leka, samt får tillgång till vård och omsorg från personalen.
En pojke berättar att han lämnade sitt hem för ungefär fem år sedan, eftersom han inte vågade gå hem igen efter att ha tappat bort en summa pengar.
-Jag ville inte bli slagen så jag beslutade mig för att stanna kvar på gatan, berättar pojken som nu kanske hunnit bli 14 år gammal.
Han livnär sig på att leta efter skrotmetall och bor ute på gatan tillsammans med en grupp andra pojkar för att få skydd mot gängmedlemmar och poliser.
-Livet på gatan är hårt. De äldre kriminella pojkarna attackerar oss på nätterna i jakt på pengar. Om vi inte har några pengar att ge dem så tänder de eld på plastpåsar som de kastar på oss. En del av oss vill återvända hem. Ingen vill bli kvar på gatan, berättar pojken.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
