Dubai, 030210 (IPS) – Oron för ett krig mot Irak sprider sig i Mellanöstern. Och de som är mest oroliga är Gulfländernas arméer av gästarbetare.
Gästarbetarna utgör hälften av befolkningen i de oljerika staterna i Persiska viken.
Majoriteten av dem kommer från fattiga länder i Asien och de kommer till Gulfländerna för att tjäna pengar åt sig själva och sina familjer i hemlandet. Nu måste de fundera över om de ska stanna kvar trots risken för krig, eller om det är värt att riskera jobbet för att återvända hem.
Oron är förmodligen störst i Kuwait, som invaderades av Irak 1990 och var ockuperat i sju månader innan den USA-ledda koalitionen tvingade ut Irak.
Kuwaits försvarsdepartement har sagt att hela den norra delen av Kuwait – nära 60 procent av landet – kommer att vara ett “militärt undantagsområde” från och med den 15:e februari. Och inrikesdepartementet har sagt att landets luftrum kommer att vara helt stängt när ett eventuellt krig bryter ut.
Sådana uttalanden får många att känna att kriget redan har börjat.
Men Jamal Ahmad från Indien, som är chef för ett kuwaitiskt bankkontor, menar att det är ett helt annat scenario den här gången än då Irak invaderade landet för tolv år sedan.
– När Irak invaderade Kuwait kom det som en överraskning. Den kuwaitiska regeringen gick i exil, det fanns inga amerikanska styrkor i landet och många gästarbetare satt fast, säger Ahmad.
– Den här gången har USA under flera månader byggt upp sina styrkor i Kuwait och på andra ställen i regionen. Regeringen har kontroll över situationen – gästarbetarna har utlovats skydd, och civila försvarsövningar förbereder folk på alla eventualiteter – inklusive en irakisk attack med biologiska eller kemiska stridsmedel.
– Men även om man vill tro att situationen inte kommer att vara lika svår som förra gången så är blotta tanken på krig oroväckande, säger Ahmad.
Indierna i Kuwait utgör 340 000 av landets 2,3 miljoner invånare. Dessutom finns det omkring 100 000 pakistanier, 60 000 filippinier, 40 000 indoneser samt ett stort antal egyptier, syrier, jordanier, bangladeshier och lankeser i landet.
Den värsta mardrömmen är att Irak ska gå till motattack mot Kuwait sedan de USA-ledda styrkorna angripit landet, även om de flesta anser att det inte är sannolikt.
Men många gästarbetare, framför allt de som nyligen kommit till Kuwait, säger att de är beredda att åka hem om kriget kommer.
– Jag kom till Gulfen för att tjäna pengar. Om kriget sprider sig och det innebär att jag riskerar mitt liv för att tjäna pengar åker jag hellre hem till Pakistan, även om jag bara kan tjäna 30 procent av vad jag får nu, säger Arshad Saleem, en researrangör som har arbetat i Kuwait i åtta månader.
Sharath Chandran från Indien, som arbetar som designer på ett förlag och som har bott i Kuwait i sju år, har en annan inställning.
– Man kan inte fly från döden. Om det är meningen att jag ska leva kan jag överleva till och med en attack i stil med den som skedde den elfte september. Men om jag ska dö så kan jag göra det genom att falla ur sängen.
Jag stannar kvar.
Men många gästarbetare verkar vara beredda på att ta en lång obetald semester, om de kan få behålla sina jobb. Men det är inte så säkert att de kan.
– Om man ser hur många utlänningar som söker jobb i Persiska viken tror jag inte att mitt företag kommer att få särskilt svårt att hitta en ersättare om jag tar ledigt en längre tid. Och med tanke på den höga arbetslösheten i Indien kommer jag att få kämpa hårt för att få ett jobb där, säger James Varghese som arbetar för ett oljeföretag.
Och för andra, som Maria O Heyer från Filippinerna, som arbetar i ett köpcentrum i Dubai och tjänar 1400 kronor i månaden, är det omöjligt att åka hem eftersom hon inte kan undvara ens en månads lön.
– Mina plikter mot familjen är viktigare än min personliga säkerhet.. Min deltidsanställde man, mina tre barn och min gamla far kan svälta ihjäl om jag inte skickar pengar till dem varje månad, säger hon.
– Vare sig det blir krig eller inte tror jag att Gud kommer att skydda mig.
