Traditionella metoder ger indiska bönder ny framtidstro

Jhargram, 221025 (IPS) – Höga priser på insatsvaror och en ökad risk för missväxt i klimatförändringarna spår slår hårt mot många miljoner småskaliga bönder i Indien. Men i denna by i Västbengalen har befolkningen fått nytt framtidshopp tack vare en satsning på traditionella och ekologiska jordbruksmetoder.

En grupp bönder i byn Jhargram har samlats på ett av fälten för att diskutera hur de ska kunna få bäst betalt för sina skördar.

För bara två år sedan var situationen en helt annan för befolkningen, som bor i en ort som ligger avlägset i den västindiska delstaten. Priserna på fröer och insatsvaror hade snabbt börjat stiga samtidigt som klimatförändringarnas effekter i form av förändrad nederbörd och extrema värmeböljor blivit ett allt större hot.

Liksom i övriga Indien är en mycket stor del av befolkningen i Västbengalen beroende av sina småskaliga jordbruk för sin försörjning. Regionen har också goda förutsättningar för odlingar av en lång rad olika grödor.

Samtidigt har situationen med tiden blivit allt svårare för många bönder, och experter menar att den kris som drabbat regionens jordbrukare förvärras av att de får alldeles för lite betalt för sina produkter – samtidigt som många drabbats av förluster på grund av växtsjukdomar och översvämningar i samband med kraftiga skyfall.

Jayanta Sahu, som bor i Jhargram, säger att situationen började bli ohållbar när priserna på utsäde och andra varor plötsligt började stiga kraftigt.

– Vår by ligger långt från närmaste stad vilket innebar att vi var beroende av mellanhänder för att få tag på fröer, gödningsmedel och andra varor som behövs inom jordbruket. Och återförsäljarna tar ut en kommission, vilket ledde till att priserna blev extremt höga för oss, säger han till IPS.

Samtidigt som produktionskostnaderna steg minskade böndernas intäkter.

– Inkomsterna var så usla att vi inte längre hade råd med våra familjers grundläggande utgifter. Inflationen och klimatförändringarna gjorde att vi började känna oss hjälplösa, berättar Jayanta Sahu.

Mongal Dash, som också bor i byn, säger att han planerade att överge sitt jordbruk och i stället ge sig i väg till närmaste stad med förhoppning om att kunna försörja sig på tillfälliga jobb.

– Vi tvingades kämpa på flera fronter. Skördarna blev mindre samtidigt som utgifterna steg och hotet från klimatförändringarna förvärrades. Men vi såg inget val, utan tvingades fortsätta köpa utsäde av låg kvalité, trots att det ledde till sämre skördar och minskade inkomster, säger han.

Till sist samlades byns befolkning för att diskutera vad de kunde göra. De insåg att det största problemet var deras beroende av återförsäljare som tog så mycket betalt för att transportera fröer och gödningsmedel till byn.

I stället bestämde de drygt 250 familjerna som bor i byn att de skulle satsa på mer traditionella jordbruksmetoder. Byns mest erfarna bönder, som hade kunskaper om hur man samlar in och tar hand om fröer och plantor samt hur man odlar med organiska gödningsmedel, fick som uppgift att leda en omställning till helt ekologiska odlingar.

Byborna började odla bland annat kål, blomkål och chilli. Och ett drygt år senare har utvecklingen börjat vända.

– Vi är inte längre beroende av en yttre marknad för att få tag på utsäde, fröer och kemiska gödningsmedel. I stället har vår by börjat bli självförsörjande på det vi behöver, vilket vi är väldigt stolta över, säger den lokala bonden Shyam Bisui.

Tidigare tvingades bönderna spendera närmare en tredjedel av sina inkomster på inköp. Dessa pengar kan de nu spara genom att använda sig av lokalt producerade organiska gödningsmedel och fröer och utsäde som de förbereder gemensamt. Dessutom har skördarna börjat bli större.

– I takt med det har våra förhoppningar om en bra livssituation ökat och vi är säkra på att vårt arbete ska fortsätta ge goda resultat, säger Shyam Bisui.

Umar Manzoor Shah