Mexico City, 220916 (IPS) – Fler än 100 000 personer är registrerade som saknade i Mexiko. Om inget görs för att stoppa den våldsvåg som plågar landet kommer siffran bara att fortsätta stiga, varnar den mexikanska människorättsaktivisten Rosi Orozco i denna kommentar.
Den 17 maj överskreds en hemsk gräns då över 100 000 personer återfanns i det officiella registret över människor som försvunnit spårlöst. De flesta anses ha fallit offer för organiserade kriminella grupper.
Våldsvågen har pågått länge i Mexiko. Men FN:s kommitté mot påtvingande försvinnanden uppmärksammade nyligen att det vid sidan av alla unga män nu också försvinner många flickor och unga kvinnor i åldern mellan 12 och 35 år.
Coronapandemin fördjupade fattigdomen och ojämlikheten i Mexiko. Det sexuella våldet och människohandeln förvärrades – och att människor försvinner används som en effektiv metod för att dölja dessa brott. Kriminella grupper agerar i enlighet med en logik som säger att ingen kan straffas så länge en kropp inte har återfunnits.
För närvarande är närmare 25 000 flickor och kvinnor anmälda som försvunna, varav många är barn.
I våras fick ett av alla dessa fall stor uppmärksamhet. Det efter att 18-åriga Debanhi Susana Escobar Bazaldúa i april försvann i delstaten Nuevo León. Ett foto som visade hur hon ensam stod och väntade på en taxi efter att ha varit på fest fick stor spridning och gjorde att många engagerade sig i fallet – och hoppades på ett lyckligt slut.
Men två veckor senare återfanns hennes kropp på ett hotell som brukar frekventeras av människohandlare.
Fallet med den unga kvinnan som drömde om att bli advokat rörde upp känslorna i ett land som annars börjat bli avtrubbat på grund av den stora mängden tragedier. Och mitt i den djupa sorgen ville Debanhi Susana Escobars pappa att hans dotter skulle bli en symbol för alla flickor och kvinnor i landet som plötsligt försvunnit.
Samtidigt finns det ett förslag om att skärpa Mexikos tio år gamla lag mot människohandel, bland annat när det gäller exploateringen av människor för sexuella ändamål. Det skulle kunna bli ett hårt slag mot de nätverk som utnyttjar kvinnor och sedan ser till att de försvinner spårlöst.
Mexiko skulle också kunna dra lärdomar av de insatser som genomförts i Guatemala för att bekämpa exploateringen av människor. Där har exempelvis domare erbjudits utbildning för att få fördjupade kunskaper om människohandel. En annan satsning är inriktad på förebyggande arbete bland flickor och unga kvinnor som löper en särskilt stor risk att drabbas av människohandel.
Genom att ha antagit en nationell strategi Guatemala befinner sig därmed i framkant i kampen mot de mycket lukrativa människohandeln.
Om utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu är risken stor att siffran över antalet försvunna kommer att uppgå till hela 150 000 personer inom två års tid. Det som står klart är att Mexiko måste göra mycket mer för att förhindra en sådan utveckling.
