Hamilton, 220907 (IPS) – Pakistan har ofta drabbats av översvämningar i samband med monsunregnen, men aldrig i samma omfattning som nu. Nu måste omvärlden dra lärdomar om de tydliga sambanden mellan den här typen av extrema väderfenomen och den globala uppvärmningen. Det skriver Robert Sandford, expert på vatten- och klimatfrågor vid FN:s universitet, i denna kommentar.
Det som avviker med den enorma översvämningskatastrof som nu har drabbat Pakistan är att ingen pekar ut andra orsaker än det varmare klimatet. Omvärlden måste i högre grad uppmärksamma de tydliga samband som finns mellan klimatförändringarna och det växande antalet extrema väderfenomen.
Flera bedömare menar att de monsunrelaterade översvämningar som drabbade Pakistan 2010 och 2011 hängde samman med förändringar inom markanvändningen, samtidigt som en del betonade att Pakistan liksom många andra länder som riskerar att drabbas hårt av klimatkrisen stod alltför oförberedda.
Senare kunde dock forskare koppla samman dessa översvämningar – vars mänskliga och ekonomiska konsekvenser blev enorma för landet – med det förändrade klimatet.
Varmare luft innehåller mer vattenånga samtidigt som forskningen visat hur de så kallade atmosfäriska floderna av vattenånga i luften blir mer kraftfulla och potentiellt förödande i ett varmare klimat. Och när de slår ner kan de orsaka skyfall av en omfattning som inte har upplevts tidigare. Detta har nu drabbat Pakistan, men har tidigare också drabbat betydligt rikare länder, däribland Kanada och Australien.
I skrivande stund står en tredjedel av Pakistan under vatten. Minst ett tusen personer har omkommit, minst en miljon bostäder har förstörts och uppskattningsvis 33 miljoner människor har förvandlats till klimatflyktingar.
Årets enorma monsun var betydligt kraftfullare än 2010, då rekordet låg på 257 millimeter regn under ett dygn under juli månad. I år föll över 400 millimeter på mindre än ett dygn i Karachi medan det kom närmare 680 millimeter i provinsen Sindh. Även på flera andra platser var nederbörden rekordhög. Sådana regnmängder skulle orsaka översvämningskatastrofer varhelst i världen de inträffade.
Men det är inte bara monsunen som blivit alltmer opålitlig i Pakistan, utan det gäller flera väderfenomen. I år gick exempelvis landet direkt från vintersäsong till het sommar med mycket höga temperaturer. Och effekterna av årets värmeböljor tillsammans med den enorma översvämningskatastrofen har blivit mycket svåra.
Politiska ledare i Pakistan påpekar nu att landet tvingas ta konsekvenserna av den oansvariga miljöpolitik som bedrivs i andra delar av världen. Detta samtidigt som en del också medger att korruption och brott mot byggnadsregler gör landet än mer sårbart.
Samtidigt står Pakistan bakom knappt en procent av de globala utsläppen av de växthusgaser som utan tvekan bidrar till de enorma monsunregnen. Från pakistanskt håll anser man att omvärlden därför bör betala för återuppbyggnaden av landet.
För många utvecklingsländer har det förändrade klimatet katastrofala effekter inom en lång rad områden. De bidrar till ekonomiska kriser, till en växande social oro, konflikter och terrorattacker.
Flera bedömare menar att den fortsatta temperaturhöjningen kommer att försvaga många utvecklingsländers möjligheter att vidta åtgärder.
Katastrofen i Pakistan visar att ett varmare klimat inte bara ökar riskerna för extrema väderfenomen, utan att det också går att förvänta sig att de inträffar allt oftare. Och vi har helt enkelt inte råd med de skador detta orsakar på infrastruktur, på länders ekonomier – och i form av mänskligt lidande. Vi måste inse att om vi inte agerar så är detta vad som väntar.
Trots det uteblir i stort sett klimatåtgärderna från världens rika länder. Det är ett misslyckande som kan komma att kosta oss hela världen.
För att undvika ännu större katastrofer och för att rädda länder som Pakistan måste vi helt enkelt agera mot klimatförändringarna. Det arbetet måste ledas av utvecklade länder, och det måste inledas nu.
*Robert Sandford arbetar vid FN:s universitets institut för vatten, miljö och hälsa som är baserat vid McMaster-universitetet i Hamilton i Kanada.
