Durban, 220614 (IPS) – Lucky Agbavor bor på en madrass i en kyrka, försörjer sig som gatuförsäljare och tvingades började arbeta redan som fyraåring. Men i dag går han också på en yrkesutbildning och drömmer om en bättre framtid.
IPS träffar Lucky Agbavor i Sydafrika, dit han nyligen reste från hemlandet Ghana för att delta i en global konferens mot barnarbete. I stort sett alla diskussioner vid mötet belyste hur bristande utbildningsmöjligheter och fattigdom tvingar många miljontals barn i världen att gå ut i arbetslivet alldeles för tidigt.
En gemensam rapport från FN:s barnfond Unicef och Internationella arbetsorganisationen ILO som kom förra året visar att 160 miljoner barn i världen tvingas arbeta. Det innebär en ökning på 8,4 miljoner barn jämfört med de föregående fyra åren.
Enligt rapporten har ökningen varit särskilt stor i länderna i Afrika söder om Sahara, vilket hänger samman med en snabbt ökande befolkning, den utbredda fattigdomen och bristen på sociala skyddsnät.
Samtidigt varnar rapportförfattarna för att ytterligare närmare nio miljoner barn i världen kan tvingas börja arbeta innan slutet av 2022, på grund av en ökande fattigdom i pandemins spår.
Barnarbetet är särskilt utbrett inom jordbruket – och problemen är mycket mer omfattande på landsbygden jämfört med i städerna.
Lucky Agbavor är en av många som fått uppleva en mycket kort barndom. Redan som fyraåring tvingades hans mamma skicka honom till en släkting långt hemifrån, eftersom hon inte kunde försörja sin son. Hos släktingen fick han börja arbeta som medhjälpare inom fisket.
Lite senare skickades han till en annan släkting, där Lucky Agbavor sattes att arbeta inom jordbruket. Som sexåring började hans arbetsdag redan klockan tre på morgonen. När han senare på dagen gick till skolan var han helt utmattad.
– Ibland somnade jag i klassrummet och jag begrep ingenting av undervisningen, berättar han för IPS.
Han tvingades komma till skolan i en sliten skoluniform och hade bara en lärobok som skulle täcka alla ämnen. Så fortsatte hans liv i tio års tid, men till sist lyckades han i alla fall slutföra sin grundskoleutbildning.
Hans dröm var att kunna fortsätta studera. Men han hade inga pengar till skolavgiften, och den släkting han arbetat för under alla år vägrade att hjälpa till.
Då återvände Lucky Agbavor till sin mamma, som fortfarande levde i djupaste fattigdom. Han blev tvungen att skaffa sig en egen försörjning och för att få råd med skolavgifterna började Lucky Agbavor sälja glass på hemortens gator. Hans dröm var länge att kunna utbilda sig till läkare. Tyvärr räckte inte betygen till, men nu har han i stället lyckats ta sig in på en sjuksköterskeutbildning.
I dag får Lucky Agbavor hjälp med skolavgifterna av en lokal kyrkoförsamling som även erbjuder honom en madrass som han kan sova på i kyrkan.
Lucky Agbavor säger att han är mycket tacksam för hjälpen. Men livet är fortfarande långt ifrån enkelt. Vid sidan av studierna måste han även i dag arbeta som gatuförsäljare.
Resan till konferensen i Sydafrika är den första utlandsresa Lucky Agbavor gjort i sitt liv. Den blev möjlig genom stöd från en ghanansk studentförening. Vid konferensen var han en av flera tidigare barnarbetare som vittnade om sina upplevelser inför de politiker, företagsledare och företrädare för organisationer och fackförbund som deltog.
Lucky Agbavor säger att hans erfarenheter lärt honom att aldrig ge upp:
– Jag har upplevt det sämsta som livet kan erbjuda, men det har också gjort mig stark. Jag är som ett frö som bryter sig fram genom jorden. Och samma potential finns hos de många miljontals andra barn som tvingas leva som barnarbetare, säger han.
Lucky Agbavors budskap till omvärlden är att alla de barn som tvingas arbeta i stället borde erbjudas gratis utbildning av hög kvalité.
– Skolor vars elever är barn till ministrar, politiker och läkare borde också ta sig an och utbilda barnarbetare, slår han fast.
