Johannesburg, 220209 (IPS) – Den fortsatta konflikten i norra Moçambique har orsakat en omfattande flyktingkris. Nu krävs det enligt bedömare välplanerade internationella insatser för att få ett slut på de strider som driver på krisen i regionen.
Norra Moçambique har sedan hösten 2017 plågats av en konflikt där jihadistiska grupper driver ett uppror som hittills har lett till att många hundratusentals människor har tvingats på flykt.
Piers Pigou, analytiker för organisationen International Crisis Groups avdelning i södra Afrika, menar att det nu krävs långsiktiga insatser för att bemöta upproret. Han betonar samtidigt att det även krävs åtgärder för att bemöta de underliggande problemen som bidragit till konflikten.
Piers Pigou understryker att det krävs insatser för att stoppa våldet – men att dessa också måste följas upp av en effektiv politik för att driva på utvecklingen i regionen.
I augusti 2020 lyckades rebeller ta kontroll över hamnstaden Mocimboa da Praia i provinsen Cabo Delgado, vilket fick ödesdigra konsekvenser.
Rädda Barnen uppgav i mars förra året att rebeller hade dödat många civila efter att de samma månad hade intagit staden Palma – och att en stor del av stadens invånare hade tvingats fly till provinshuvudstaden Pemba.
Juliana Ghazi vid FN:s flyktingorgan UNHCR uppger att 745 000 människor var på flykt i norra Moçambique i slutet av förra året – varav över hälften är barn. FN-organet uppger samtidigt att det finns en oro för de konsekvenser krisen ska orsaka i grannländerna.
Enligt Juliana Ghazi tycks situationen ha förbättrats något i Cabo Delgado efter att trupper från den afrikanska samarbetsorganisationen SADC intervenerade under förra sommaren. Men fortfarande är provinsen orolig – och nya attacker genomförs i vissa distrikt.
UNHCR uppger att det krävs mer resurser för att kunna hjälpa alla som befinner sig på flykt, men organet betonar också att säkerheten måste förstärkas för att man ska kunna nå ut till avlägsna delar av provinsen.
I samband med ett möte inom SADC i mitten av januari beslutades att de gemensamma styrkorna i norra Moçambique ska stanna i minst ytterligare tre månader. Däremot var budskapen vaga när det gäller de långsiktiga planerna för hur säkerheten i regionen ska kunna tryggas.
Piers Pigou menar dock att de SADC-styrkor som bekämpar rebellerna måste förstärkas och behöver ökade resurser om deras insatser ska bli långsiktigt hållbara.
I början av konflikten fick den moçambikiska militären stöd av en privat säkerhetsfirma i kampen mot rebellerna. Men det samarbetet avbröts under förra året, bland annat efter anklagelser om övervåld.
Sedan dess har internationella styrkor från SADC tillsammans med inhemsk militär bildat en gemensam styrka, och även rwandiska soldater har anslutit. Denna styrka ska ha varit framgångsrik, även om upproret är långt ifrån över.
Moçambiques regering uppger att soldater från Rwanda har upprättat en fem mil lång säkerhetszon runt ett naturgasprojekt som drivs av det franska bolaget Total Energies. Elisio Macamo, Afrikaexpert vid Basels universitet, säger att den insatsen troligen är resultatet av förhandlingar på hög politisk nivå mellan Frankrike, Rwanda och Moçambique.
Enligt Elisio Macamo var Frankrike beredda att skicka egna styrkor för att upprätta säkerhetszonen. Men eftersom dessa soldater inte var välkomna uppges Rwanda ha varit beredda att fylla luckan – i utbyte mot både ekonomiska och politiska fördelar.
UNHCR arbetar tillsammans med lokala myndigheter för att bistå alla de människor som tvingats på flykt undan konflikten – men uppger att det krävs mer resurser för att kunna bistå de mest sårbara grupperna.
