Canberra, 220208 (IPS) – Stillahavsnationerna Salomonöarna och Papua Nya Guinea är rika på naturresurser – men den omfattande korruptionen fortsätter att lägga hinder i vägen för utvecklingen. Förskingringen slår hårt mot befolkningarna och det är de fattiga som drabbas värst, konstaterar experter.
Önationernas invånare är mycket kritiska mot de stora summor som förskingras i samband med att politiker sluter avtal med företag som utvinner gemensamma naturresurser. Men korruptionen drabbar även många i vardagen eftersom de tvingas betala mutor för att få tillgång till offentliga tjänster.
Enligt ekonomen och analytikern Busa Jeremiah Wenogo i Papua Nya Guineas huvudstad Port Moresby har korruptionen förblivit omfattande bland landets politiker i samband med affärsuppgörelser.
– De flesta stora offentliga projekt är starkt kopplade till politiska kontakter, vilket innebär att upphandlingsprocesserna fortfarande är för svaga. Men det betalas även ut mutor för att få tillgång till körkort och för att kunna rapportera olyckor. Och det har även förekommit att kriminella har kunnat muta sig ut ur fängelset, säger Busa Jeremiah Wenogo till IPS.
Även om Papua Nya Guineas rankning på organisationen Transparency Internationals årliga lista över korruptionen i världens länder har förbättrats något på senare år har problemen förblivit stora.
Ruth Liloqula, chef för Transparency Internationals avdelning på Salomonöarna, säger till IPS att de största problemen med korruption kan kopplas till politiker och företag som utvinner naturresurser. Salomonöarnas viktigaste naturresurs är dess stora regnskogar.
Transparency Internationals senaste rapport visar att en överväldigande majoritet av befolkningarna i både Papua Nya Guinea och Salomonöarna anser att korruptionen bland politiker och företag är ett stort problem.
Ruth Liloqula betonar att korruptionen orsakar stora samhällsskador, bland annat i form av försämrad sjukvård och försvagat utbildningsväsende – och en allmän brist på socioekonomisk utveckling.
– Den leder till att de rika blir rikare medan de fattiga blir fattigare, säger hon.
Båda länderna är beroende av sina naturresurser. I Papua Nya Guinea står gruvdriften för en majoritet av landets export medan timmer är den viktigaste exportvaran för Salomonöarna.
Transparency International konstaterar att riskerna för korruption är särskilt stora inom dessa sektorer – och att gränsöverskridande kriminella grupper använder sig av mutor för att kunna exploatera olika naturresurser.
Korruptionen beräknas kosta de båda länderna enorma belopp i förlorade intäkter varje år.
Enligt FN:s organ mot brottslighet, UNODC, utgör korruptionen det enskilt främsta hindret för ekonomisk och social utveckling i stora delar av världen.
Effekterna är tydliga i Papua Nya Guinea, som trots att landet har stora naturtillgångar i form av bland annat naturgas, mineraler, olja och skog har förblivit ett av regionens minst utvecklade länder. Landet hamnar på plats 155 i en jämförelse av 189 länder i fråga om mänsklig utveckling, och 56 procent av befolkningen beräknas leva i multidimensionell fattigdom.
– Korruptionen är så omfattande att människor har tvingats acceptera den som en del av vardagen. Korruptionen bland politikerna har fått landet på fall – trots att vi har välsignats med tillräckliga mängder naturresurser för att skapa välstånd åt alla medborgare, säger Dorothy Tekwie som är ordförande för ett kvinnoråd i provinsen West Sepik.
Hon säger till IPS att det avgörande i kampen mot korruptionen är politiska insatser i form av skärpta lagar som tydligt slår fast en nolltolerans mot mutor.
Papua Nya Guineas premiärminister James Marape har meddelat att en ny kommission mot korruption ska tillsättas, något som enligt bedömare tyder på att landets regering har börjat ta frågan på allvar. Kommissionen ska enligt planerna vara fullt verksam nästa år.
Analytikern Busa Jeremiah Wenogo understryker dock att det kommer att krävas att den nya kommissionen blir helt oberoende och får det mandat som krävs för att kunna utreda alla makthavare som misstänks för korruption. Dessutom måste dess arbete ske med full insyn.
Bedömare menar att kampen mot korruptionen har blivit en ännu viktigare fråga för Papua Nya Guinea eftersom pandemin haft stora ekonomiska konsekvenser för landet.
