Satsningar på tandhälsa bör ses som en utvecklingsfråga

Ekiti, Nigeria, 210324 (IPS) – Dålig tandhälsa är starkt sammankopplad med fattigdom och brist på rent vatten, hälsovård och utbildning. Politiker och andra beslutfattare måste agera för att motverka de sociala orättvisor som avslöjas i människors munnar. Det skriver Adekemi Adeniyan, som arbetar som tandläkare bland eftersatta grupper på landsbygden i Nigeria, i denna kommentar.

Insatser för att stärka tandhälsan måste inriktas på mer än uppmaningar om att människor ska borsta tänderna och använda tandtråd. Forskning från Världshälsoorganisationen har visat att de sociala förhållanden som människor lever under har en stor inverkan på deras hälsa, inklusive deras tandhälsa. Problem med tandsjukdomar är starkt förknippade med inkomster, utbildning, tillgång på mat, människors etnicitet och var de är bosatta.

Som tandläkare bland patienter som tillhör sårbara grupper på den nigerianska landsbygden träffar jag många barn som riskerar att drabbas av dålig tandhälsa. De flesta av dem borstar dagligen sina tänder, men de saknar samtidigt tillgång till rent vatten, hälsosam mat och tandvård. Och det slår mot deras tandhälsa.

Studier har visat att 70 procent av Nigerias befolkning lider av obehandlade tandproblem. Det motsvarar hela 140 miljoner människor, bara i Nigeria.

Samtidigt har bara drygt 15 procent av landsbygdsbefolkningen tillgång till en tandvårdsklinik. Det råder stor brist på tandläkare i dessa områden, och bara 850 av Nigerias drygt 4 350 registrerade tandläkare arbetar utanför städerna.

En ung flicka jag behandlade tvingades dra ut två tänder på grund av problem som förorsakats av vitaminbrist. Hon kommer från en by som saknar tillgång till rent vatten och hennes föräldrar är mycket fattiga. Situationen förvärrades ytterligare av att närmaste tandklinik låg mycket långt bort från hennes by.

Det är bara ett fall av många.

I Nigeria är de offentliga satsningarna på tandhälsan mycket underfinansierade. I stället har en stor del av tandvården överlämnats till privata alternativ. Detta måste förändras.

Staten måste satsa på att bygga upp och utrusta nya och fler tandvårdskliniker på landsbygden och se till att utbilda lokal sjukvårdspersonal som kan bistå med grundläggande tandvård i de områden där inga tandläkare finns.

Liknande satsningar, där lokal personal har fått en grundläggande tandvårdsutbildning, har genomförts i bland annat Rwanda och Mocambique, och visat sig vara mycket framgångsrika.

En annan metod är att erbjuda eftersatta grupper på landsbygden tillgång till tandvård med hjälp av mobila kliniker – vilket gör det möjligt att nå ut till människor som bor på avlägsna platser.

Sådana satsningar skulle inte lösa alla problem, men det skulle vara en bra start.

Dessutom behövs det satsningar i skolorna för att lära ut behovet av en god tandhälsa – samtidigt som skolorna måste ges möjlighet att servera eleverna en nyttig skollunch.

Vissa menar att ett resurssvagt land som Nigeria hellre borde satsa på att förbättra befolkningens tandhälsa genom att betona det personliga ansvaret för en god tandhygien – och att hälsosatsningar i stället inriktas mot mer livshotande sjukdomar.

Samtidigt är även dålig tandhälsa starkt sammankopplad med flera andra allvarliga sjukdomar.

Att bara borsta tänderna och använda tandtråd är inte tillräckligt för att säkerställa en god tandhälsa. För att människor ska kunna vara stolta över sina tänder och vara produktiva krävs det också att vi agerar mot de orättvisor som bristen på god tandhälsa avslöjar.