New York, 210324 (IPS) – I FN:s lista över krigsaktörer som begått grova överträdelser mot barn i samband med konflikter saknas flera nationer, och skälen är politiska. Det skriver en grupp experter i en ny rapport.
När barn dödas i samband med konflikter och inbördeskrig – både av soldater och allierade grupper – brukar fördömandena vara hårda från omvärlden.
Men i den årliga lista där FN pekar ut länder där detta sker saknas flera stater och aktörer, enligt rapporten. Som exempel nämns Afghanistan, Israel, Somalia, Myanmar och Jemen – där barn dödas i samband med de flygangrepp som genomförs av den allians som leds av Saudiarabien och Förenade arabemiraten.
Bakom rapporten står Eminent Persons Group och författarna består av flera tidigare högt uppsatta internationella experter och diplomater som granskat vilka länder som pekats ut av FN från 2010 och fram till 2020.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch, HRW, påpekar att FN:s generalsekreterare Antonio Guterres återkommande har kritiserats för att inte ha listat flera länder vars regeringsstyrkor eller andra väpnade grupper begått grova överträdelser mot barn i samband med konflikter. ”Skamlistan” i FN:s årliga rapport om barn i väpnade konflikter brukar beskrivas som en vägvisare för världsorganisationens insatser för att skydda barn i krigsområden.
Enligt rapporten finns det dock under åren många exempel på hur regeringsstyrkor eller deras allierade grupper antingen inte har tagits med på listan, eller tagits bort från den.
Afghanistans säkerhethetsstyrkor lyfts fram som ett exempel. Deras insatser uppges ha lett till att flera tusen barn dödats eller skadats, utan att de namngetts. Israeliska styrkor är ett annat exempel, vars insatser i Gaza 2014 uppges ha lett till att många palestinska barn dödades.
I Somalia har al-Shabaab återkommande pekats ut för det sexuella våld som terrorgruppen utövar mot barn. Dock har inte landets nationella armé listats, trots att även de uppges ha gjort sig skyldiga till många överträdelser mot barn.
Förra året ströks dessutom Saudiarabien och Förenade arabemiraten från listan av Antonio Guterres, trots att barn har dödats och skadats av den krigförande koalition länderna leder i Jemen. Även Myanmars armé togs bort från listan, trots anklagelser om att man utnyttjar barnsoldater. Enligt rapportförfattarna genomfördes detta trots att överträdelserna från alla dessa länder har fortsatt.
Jo Becker vid HRW säger att Antonio Guterres har varit ovillig att peka ut vissa länder på sin lista, ända sedan han tillträdde som generalsekreterare. Hon påpekar för IPS att den årliga listan skapades på initiativ från säkerhetsrådet för 20 år sedan, och att den sedan dess har fungerat som ett ramverk för FN:s arbete för barn i konfliktområden.
Enligt Jo Becker borde säkerhetsrådet därför kräva att generalsekreteraren ser till att den fungerar som det var tänkt – och att alla förövare, utan undantag, namnges. Den uppmaningen kommer även från författarna till den nya rapporten.
– Generalsekreteraren bör ta till sig experternas rekommendationer och sätta skyddet av barnen främst, säger hon till IPS.
Mouin Rabbani vid Institute for Palestine Studies säger till IPS att det är tydligt att de länder som tas upp på listan, och de som inte finns med, inte bygger på en grundlig analys av de fakta som finns.
– Enligt mig är det otvetydigt att politiska faktorer påverkar. Delvis handlar det om ett traditionellt hänsynstagande till de mäktigaste och deras allierade, vilket kompenseras med en skenhelig upprördhet – som i annat fall skulle vara berättigad – gentemot de svaga och marginaliserade, säger han.
Mouin Rabbani menar att det även kan hänga samman med att Antonio Guterres snart kommer att ställa upp för omval som generalsekreterare, och att världsorganisationen har ekonomiska problem – samtidigt som Saudiarabien undgår att hamna på listan.
Enligt honom har det inte undgått någon vilka länder som slipper att bli utpekade – men trots det tror inte Mouin Rabbani att FN:s generalförsamling kommer att agera för att påverka listans utformning. Detta eftersom även medlemsstaternas regeringar är utsatta för påtryckningar, enligt Mouin Rabbani.
