Mexico City, 210205 (IPS) – För att motverka vattenbristen i Mexiko har myndigheterna godkänt ett stort antal anläggningar för avsaltning av havsvatten. Men det är en lösning som både är dyr och har stora miljökonsekvenser, menar experter.
Forskaren Gabriela Muñoz, vid universitetet El Colegio de la Frontera Norte, betonar att den stora fördelen med avsaltningen är att människors tillgång till dricksvatten ökar. Samtidigt säger hon att de stora nackdelarna är att anläggningarna kräver mycket energi – och att detta är särskilt skadligt om den framställs från fossila energikällor.
Dessutom handlar det enligt Gabriela Muñoz om en teknik som är mycket dyr. Ett annat problem är hanteringen av de koncentrerade saltlösningar och annat avfall som anläggningarna ger upphov till – vilket det inte finns några regler för i Mexiko.
– Det vanligaste är att saltlösningen dumpas på stranden. Men vi måste vara försiktiga med hur avfallet hanteras eftersom det är skadligt för ekosystemen. Dessutom saknas det kapacitet för att hantera spillvattnet, säger Gabriela Muñoz till IPS.
Under de senaste åren har Mexikos miljömyndigheter gett klartecken för minst 120 nya avsaltningsanläggningar i landet, och fler kan vara på väg att godkännas. De flesta finns i de tre delstater där vattenbristen är som värst.
Sammanlagt beräknas det finns över 400 avsaltningsanläggningar i Mexiko. Detta trots att det har gjorts mycket få studier för att ta reda på vilka miljöeffekter verksamheten har.
År 2019 varnade dock en studie från FN-universitets institut för vatten, miljö och hälsa, för de växande mängderna av koncentrerad saltlösning som avsaltningsanläggningarna ger upphov till. Enligt rapporten kan dessa orsaka allvarliga miljöeffekter.
Enligt Internationella avsaltningsförbundet, IDA, finns det över 18 000 avsaltningsanläggningar i världen i dag – som framställer vatten till över 300 miljoner människor.
Och intresset för tekniken fortsätter att växa, i synnerhet i länder och regioner där vattenbristen är ett tilltagande problem.
I det stora Mexiko med dess 129 miljoner invånare är vattenbristen främst koncentrerad i landets norra delar. Den framtida risken för så kallad vattenstress är dock hög, enligt alliansen Aqueduct, som består av stater, företag och organisationer. År 2040 kan vattenbristen vara ett problem från hela landets centrala delar och norrut.
Under de senaste fem månaderna har Mexiko dessutom varit utsatt för en mycket svår torka, som anses vara kopplad till klimatkrisen.
Samtidigt är vattenanvändning per person mycket högre i Mexiko än det globala genomsnittet.
Både på nationell och regional nivå har intresset för tekniken med avsaltning av havsvatten ökat i detta land som har långa kuster mot både Atlanten och Stilla havet. Men Gabriela Muñoz menar att det vore bättre att satsa på en klokare användning av de vattenresurser som finns – innan fler avsaltningsanläggningar byggs.
Hon påpekar att det bland annat finns behov av bättre bevattningsanläggningar där läckor åtgärdas och föråldrad teknik byts ut.
– Olika vattenbesparande åtgärder och investeringar i grön infrastruktur, förbättrad lagring av regnvatten och återanvändning av renat vatten är sådant som borde prioriteras först, säger hon.
