210121 (IPS) – I sommar har det gått ett hundra år sedan den första patienten i världen fick vaccin mot tuberkulos – och sedan dess har inget nytt vaccin mot infektionssjukdomen utvecklats. Detta trots att ungefär lika många människor beräknas ha avlidit av tbc under förra året som i covid-19, skriver vaccinforskaren Andreas Kupz i denna kommentar.
I juli 1921 fick ett franskt spädbarn den första dosen av vaccinet Bacille Calmette-Guérin, BCG, efter att barnets mamma hade dött i sjukdomen. Än i dag är det samma vaccin som används mot tbc.
Just nu ligger allt fokus på utrullningen av de vaccin mot covid-19 som har utvecklats. Ett chockerande stort antal människor har hittills dött i den pågående pandemin. Samtidigt beräknas ungefär lika många människor, mellan 1,5 och 2 miljoner, ha dött i tbc som i covid-19 under förra året. Och för tbc har dödssiffrorna legat på ungefär samma nivå i flera decennier.
Under de senaste två hundra åren beräknas över en miljard människor ha dött i tuberkulos, vilket är mycket mer än i någon annan smittsam sjukdom.
Tbc orsakas av bakterien mycobacterium tuberculosis och sprids vidare genom hostningar. Varje år rapporteras om ungefär tio miljoner aktiva fall av tbc, och närmare två miljarder människor beräknas bära på latent tuberkulos. Dessa personer är inte sjuka eller är smittsamma, men ungefär en tiondel av dem kan insjukna.
I de flesta delar av världen där tuberkulos är vanligt får spädbarn BCG inom kort efter födseln. Vaccinet förhindrar tbc bland barn och räddar därigenom tusentals barns liv varje år.
Däremot minskar effekterna av BCG under årens lopp, och vaccinet slutar med tiden att fungera. Vanligen försvinner skyddet i ungdomsåren eller i det tidiga vuxenlivet. Och BCG stoppar inte aktiv tbc bland vuxna – vilket är den främsta orsaken till den fortsatta smittspridningen och de höga dödstalen.
Världshälsoorganisationen har som mål att utrota tbc. Men för att lyckas med skulle det behövas ett effektivt vaccin som även fungerar för vuxna.
Under de senaste decennierna har dock endast ett fåtal nya vaccinkandidater tagits fram och dessvärre har de flesta inte visat sig ha bättre effekter än BCG. Det innebär att det nu hundraåriga vaccinet kan förbli det enda på marknaden i många år framåt.
Det finns flera orsaker till att inte ett mer effektivt vaccin har kunnat ersätta BCG. En är att tbc under 1900-talet var en sjukdom som var på tillbakagång i många västländer. Ett annat skäl är att intresset har varit begränsat bland läkemedelsbolagen, och att framtagandet av ett nytt vaccin är utmanande och krävande. Dessutom innebär den kortsiktiga och hårt konkurrensutsatta forskningsmiljön att få vill satsa på en karriär som vaccinforskare.
Samtidigt visar den snabba utvecklingen av vaccin mot covid-19 vad som kan uppnås när den politiska viljan och resurserna finns.
Nu borde tiden vara inne för att ta de politiska och finansiella beslut som krävs för att satsa på ett nytt effektivt tbc-vaccin. Pandemin har visat oss vilka enorma skador smittämnen kan förorsaka samhällen och ekonomier. Investeringar i forskning för att förhindra smittsamma sjukdomar och för att driva på utvecklingen av vaccin innebär dessutom mycket små kostnader i jämförelse med en pandemi.
Tuberkulos utgör på global nivå ett liknande hot mot folkhälsan som covid-19 och utvecklingen av ett nytt och effektivt vaccin är avgörande för om sjukdomen ska kunna utrotas – eller ens begränsas.
Att hundra år nu har gått sedan BCG utvecklades är värt att fira, men uppmärksamheten bör också riktas mot att så mycket återstår att göra för att bekämpa denna dödliga sjukdom.
*Andreas Kupz är forskare i biologi och knuten till James Cook University i Australien. En längre version av denna artikel har även publicerats av det digitala magasinet The Conversation.
