201127 (IPS) – En stor majoritet av världens kvinnliga journalister drabbas av hat på nätet, visar en ny undersökning. Men i många fall stannar det inte där – många av de utsatta journalisterna blir dessutom utsatta för olika former av angrepp i verkliga livet. Det skriver de tre forskare som ligger bakom den nya studien i denna kommentar.
Studien som omfattar 1 210 internationella mediearbetare har genomförts i samarbete mellan International Center for Journalists, ICFJ, och FN-organet Unesco.
Nästan tre fjärdedelar, 73 procent, av de kvinnor som deltog uppgav att de hade utsatts för olika former av näthat. Och en femtedel av kvinnorna som drabbats av detta uppgav att de även hade blivit angripna eller attackerade i verkliga livet – händelser som de menar hängde samman med hoten de utsatts för på nätet.
Det ökande näthat som riktas mot kvinnliga journalister utgör ett verkligt hot mot kvinnors deltagande inom journalistiken och inom den offentliga kommunikationen. Frågan handlar både om kampen för jämställdhet och för det fria ordet – och måste tas på allvar av alla aktörer.
Undersökningen visar att näthatet mot kvinnliga reportrar har förvärrats. Ofta handlar det om samordnade attacker som syftar till att tysta granskande journalistik. Men fenomenet har också en tendens att övergå till fysiskt våld, som i vissa fall kan få dödliga konsekvenser.
År 2017 rapporterade Kommittén till skydd för journalister att i minst 40 procent av fallen där journalister hade blivit mördade så hade morden föregåtts av hot, däribland på nätet.
Samma år mördades två kvinnliga reportrar i olika delar av världen inom loppet av sex veckor på grund av deras journalistik: den hyllade undersökande maltesiska reportern Daphne Caruana Galizia och den framstående indiska journalisten Gauri Lankesh. Innan morden hade båda kvinnorna varit måltavlor för omfattande attacker på nätet.
Likheterna mellan dessa mord och den kampanj som tidigare i år riktades mot den filippinsk-amerikanska journalisten Maria Ressa var så tydliga att sönerna till de mördade journalisterna offentligt gick ut och uttryckte sin oro för hennes säkerhet.
Mordet på Gauri Lankesh, som anses ha kopplingar till högerextremt näthat, satte också ljuset på riskerna för Rana Ayyub, en annan kvinnlig indisk journalist som har varit öppet kritisk mot landets hindunationalistiska regering. Hon har utsatts för mängder av mord- och våldtäktshot på nätet samtidigt som det spridits falsk information om henne i syfte att misskreditera hennes journalistik.
Det oroande mönstret i kampanjen mot Rana Ayyub fick fem av FN:s särskilda rapportörer att gå ut i försvar för henne. I ett gemensamt uttalande påpekade experterna likheterna med de händelser som föregick mordet på Gauri Lankesh, och krävde att indiska myndigheter skulle stärka hennes skydd.
Det tycks också som att näthatet mot kvinnor har eskalerat under den pågående coronapandemin.
I en annan global studie som gjorts i år, av ICFJ och Tow Center for Digital Journalism vid Columbia-universitetet, uppgav en stor andel av de kvinnliga deltagarna att hoten och trakasserierna ökat kraftigt under coronakrisen.
Dessutom har många journalister upplevt att de möts av ökad fientlighet och våld under pandemin, något som även har underblåsts av populistiska och auktoritära politiska ledare som spridit vidare desinformation.
Studien från ICFJ och Tow Center for Digital Journalism visar att en av tio engelsktalande journalister under pandemins tre första månader hade blivit otillbörligt attackerad av en politiker eller annan folkvald representant.
Flera studier har på senare år visat att vissa kvinnliga journalister väljer att lämna yrket på grund av näthatet. Men det finns också flera fall där kvinnliga reportrar valt att slå tillbaka mot övergreppen, trots att det har riskerat att göra dem till ännu större måltavlor.
Det är tydligt att fysiska attacker mot kvinnliga journalister ofta föregås av hot på nätet. Men även i de fall där hoten inte förverkligas kan de psykiska skadorna bli högst verkliga.
Nätbaserade hot mot kvinnliga journalister måste tas på största allvar. Offren måste erbjudas det fysiska skydd de behöver, men också det övriga stöd som krävs. Det är också viktigt att redaktionsledningarna erbjuder stöd och visar övriga medarbetare att frågorna tas på allvar och att man är beredd att agera, med hjälp av rättsliga åtgärder i de fall det behövs.
*Artikeln är skriven av: Julie Posetti, forskningschef vid ICFJ och verksam vid Oxfords universitet, Jackie Harrison, professor i offentlig kommunikation vid Sheffields universitet, samt Silvio Waisbord, chef för School of Media and Public Affairs vid George Washington-universitetet. En längre version av denna artikel har även publicerats av det digitala magasinet The Conversation.
