Sao Paulo, 201104 (IPS) – Coronapandemin har satt ljuset på den svåra situationen för de närmare sex miljoner brasilianska kvinnor som livnär sig som hushållsarbetare – en sektor som länge präglats av orättvisor och dåliga arbetsvillkor. Det skriver Waldeli Melleiro och Christoph Heuser, som arbetar för den tyska stiftelsen Friedrich-Ebert-Stiftung i Brasilien, i denna kommentar.
Det första dödsfallet i covid-19 i Rio de Janeiro drabbade en hushållsarbetare som hade smittats av sin arbetsgivare. Sedan dess har många lyft fram hur katastrofalt inaktivt den brasilianska regeringen agerat under pandemin.
Men krisen belyser också en arbetssektor som sedan länge varit stor i landet, men sällan får någon större uppmärksamhet – alla de människor som arbetar i andras hem.
Närmare sex miljoner kvinnor arbetar som hushållsarbetare i Brasilien, vilket innebär att det är den näst största kvinnliga yrkesgruppen i landet. Närmare 65 procent av arbetarna är svarta och nästan hälften är över 45 år gamla.
Många av dem börjar sitt arbete redan som barn eller i tonåren. Men eftersom de ofta saknar de flesta sociala rättigheter kan de även efter 50 års arbete stå utan vare sig pension eller rätten till ledighet.
Hushållsarbetarna har vanligen långt till jobbet och tjänar ofta mindre än den lagstadgade minimilönen, samtidigt som många av dem är sina familjers huvudförsörjare. Detta är situationen för nästan sex av tio av de fattigaste hushållsarbetarna.
Efter en lång kamp för förbättrade arbetsvillkor fick hushållsarbetarna 1988 bland annat rätt till betald ledighet, och 2013 reglerades deras arbetstid till max åtta timmar om dagen, samtidigt som de fick rätt till övertidsersättning och betald pension.
Många kvinnliga hushållsarbetare saknar dock fortfarande dessa rättigheter, som bara gäller för dem som har samma arbetsplats minst tre dagar i veckan. Många arbetsgivare väljer dessutom att inte följa reglerna.
Och de hushållsarbetare som bara arbetar för en arbetsgivare en eller två dagar i veckan står helt utan juridiskt och socialt skydd.
År 2018 hade dessutom bara 27 procent av de kvinnliga hushållsarbetarna formella anställningskontrakt. Detta innebär att den stora majoriteten av dem inte har rätt till arbetslöshetsersättning, sjukersättning eller pension.
Hushållsarbetarna tillhör en grupp som i hög grad drabbats av den pågående pandemin. Många av dem tillhör riskgrupper – de tvingas åka långa sträckor med allmänna kommunikationer, tar ofta hand om äldre eller barn och kan därför inte utöva social distans, och saknar ofta skyddsutrustning.
Många av dem har dessutom under pandemin, för att behålla sina jobb och undgå att bli smittade, tvingats stanna på sin arbetsplats i flera dagar eller veckor, utan att kunna träffa sina egna familjer.
Dessutom har många hushållsarbetare blivit av med sina jobb under pandemin och därmed ställts utan inkomst.
Brasiliens regering har börjat betala ut månatliga bidrag till dem som har störst behov, men många kvinnor har haft svårt att registrera sig för att få tillgång till detta stöd.
Samtidigt har hushållsarbetarna fortsatt att strida för sina rättigheter. I mars i år lanserade deras federation Fenatrad en kampanj riktad mot arbetsgivarna med budskapet att de under pandemin skulle låta sin personal stanna hemma med bibehållna löner. Fenatrads ordförande Luiza Batista uppger dock att få arbetsgivare levt upp till uppmaningen.
Federationen har även arbetat mot ett kontroversiellt förslag som lanserats av vissa delstatsregeringar för att hushållsarbetet ska ses som en samhällsnödvändig service i samband med nedstängningarna – vilket skulle innebära att all personal tvingas att fortsätta jobba. Efter påtryckningarna från Fenatrad ändrades dock förslaget till att endast gälla för personal som tar hand om barn, äldre, personer med särskilda behov eller de som arbetar för arbetsgivare som är anställda inom vissa nyckelsektorer.
Samtidigt inställer sig frågan: Om hushållsarbetet är så viktigt, varför värderas det då inte högre? Trots att det arbete som hushållsarbetarna utför är av stor betydelse marginaliseras personalen i ett samhälle som inte ger alla samma sociala rättigheter.
Pandemin belyser hur viktiga hushållsarbetarna är samtidigt som den satt ljuset på orättvisorna i det brasilianska samhället. Det är därför hög tid för förändringar inom det betalda hushållsarbetet, med målsättningen att skapa rättvisa och inkluderande villkor.
