New York, 201103 (IPS) – Nyligen blev Honduras det 50:e landet som ratificerade FN:s konvention om ett kärnvapenförbud – vilket innebär att avtalet kan träda i kraft. Samtidigt finns det en risk för att överenskommelsen inte kommer att få någon effekt på världens kärnvapenmakter.
Genom att 50 länder nu har ratificerat FN-konventionen kommer den enligt planerna att träda i kraft inom 90 dagar.
Samtidigt har världens nio kärnvapenmakter hittills antingen varit motståndare till liknande avtal, eller öppet brutit mot dem.
De internationella avtal mot kärnvapen som slutits genom åren har utan tvekan haft en avskräckande effekt. De har dock inte förhindrat att fyra nya kärnvapenmakter tillkommit sedan 1970-talet – Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel (som dock officiellt aldrig medgett detta). Och trots avtalen har världens stora kärnvapenmakter – USA, Storbritannien, Kina, Frankrike och Ryssland, som alla har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, fortsatt att modernisera sina vapenarsenaler.
Enligt en artikel i The Economist från 2015 satsade enbart USA under en tioårsperiod över 348 miljarder dollar på att uppgradera sina kärnvapen, medan de övriga stormakterna också lade stora summor på att modernisera dessa vapen. Tidningen slog fast att ingen av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet har gjort några försök att minska kärnvapnens betydelse i deras säkerhetsdoktriner – trots att det är deras förpliktelser i enlighet med det internationella nedrustnings- och ickespridningsavtalet, NPT.
Samtidigt uppgav nyhetsbyrån AP nyligen att Donald Trumps administration skickat ett brev till de länder som undertecknat eller ratificerat FN-förbudet mot kärnvapen med budskapet att de anses ha gjort ”ett strategiskt misstag”. Vissa bedömare menar att det innebär en påtryckning från USA om att dessa länder bör dra sig ur fördraget mot kärnvapen.
Enligt det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri fanns det under förra året drygt 13 800 kärnvapenstridsspetsar i världen. Över 90 procent av dessa kärnvapen innehades av USA och Ryssland.
Professor M. V. Ramana, expert på nedrustningsfrågor vid University of British Columbia, säger till IPS att kampen för en värld utan kärnvapen är lika gammal som vapnens existens.
– Den absoluta målsättningen är att nå dit, även om vi har långt kvar. Men jag anser inte att den målsättningen bara är en fantasi.
Han påpekar att andra massförstörelsevapen har kunnat förbjudas, och att det därför inte finns några skäl till att inte kärnvapnen också ska kunna elimineras. Men för att uppnå detta skulle det enligt M. V. Ramana krävas stora förändringar kring hur världens länder interagerar. Och han menar att det kan bli betydelsefullt att FN-avtalet nu träder i kraft.
– Det är ett steg framåt eftersom det betyder att andra länder kan öka sina påtryckningar på kärnvapenmakterna att göra sig av med sina massförstörelsevapen.
Frågan är dock vad det nya avtalet ska få för praktiska konsekvenser, men tanke på att kärnvapenmakterna hittills inte har följt NPT. Vid en pressträff som hölls nyligen svarade FN:s talesperson Stephane Dujarric dock att avtalet skickar ut en tydlig signal om behovet av att få bort kärnvapnen.
Den 22 januari nästa år blir FN:s kärnvapenförbud juridiskt bindande för de länder som har ratificerat avtalet. Sverige är dock inte ett av dessa länder.
