New York, 200824 (IPS) – Den äldre befolkningen är ofta bortglömda i de insatser som genomförs i Afrika för att hejda spridningen av covid-19. Det uppger tre fjärdedelar av de medverkande i en undersökning som genomförts i 18 afrikanska länder.
Undersökningen har gjorts av den regionala koalitionen Stakeholder Group on Ageing Africa, SGA. Och enligt den beror bristen på insatser inriktade mot äldre bland annat på ländernas svaga sociala skyddsnät, bristande sjukvårdssystem, samt på en generell avsaknad av satsningar som är inriktade på de äldres behov.
Emem Omokaro, ordförande för koalitionen, säger till IPS att situationen för kontinentens åldrande befolkning var eftersatt redan innan coronakrisen.
– Pandemin har ytterligare förvärrat hälsoproblemen, eftersom myndigheterna lägger all kraft på att hejda spridningen av covid-19. Och det har lett till ökade brister på vården för de äldre.
Hon betonar samtidigt att de äldre utgör en särskild riskgrupp – och att den undersökning som nu gjorts visar på sociala orättvisor som har förvärrats i samband med de insatser som görs för att hejda virusspridningen.
– Det finns en systematisk tendens att de äldre lämnas på efterkälken. För att lyckas med en återhämtning i samband med pandemin kan vi inte fortsätta på samma sätt, säger Emem Omokaro.
Enligt henne lyfter undersökningen tydligt fram att de strategier som används för att hejda smittspridningen i många fall saknar insatser som är särskilt viktiga för äldre personer. Det handlar bland annat om brist på vårdinsatser, avsaknad av sociala åtgärder, samt att forskningen i för låg utsträckning är inriktad på äldre personer.
Men det handlar också åldersdiskriminering och att för få informationsinsatser är inriktade mot den äldre befolkningen. Dessutom, påpekar Emem Omokaro, har många äldre drabbats av isolering och ensamhet på grund av den sociala distanseringen, samtidigt som många äldre förlorat sina inkomster i samband med att samhällen stängts ned.
Hon säger att pandemin utvecklats till en mänsklig, ekonomisk och social kris, som i sin tur förvärrat orättvisor, exkludering och diskriminering.
– Alla delar av befolkningarna har drabbats, men krisen är särskilt allvarlig för de mest sårbara grupperna – däribland de fattiga, äldre och personer med funktionsnedsättningar.
Undersökningen tyder på att länder som Togo, Kongo-Kinshasa och Madagaskar inte har genomfört några satsningar som är särskilt inriktade mot ländernas äldre befolkningar, medan ett fåtal andra länder, som Rwanda, Kenya och Sydafrika, lyckats betydligt bättre.
