Rohingyabarn i läger drömmer om att få gå i skolan

Hyderabad, 200819 (IPS) – Tre år har gått sedan 15-åriga Humaira kom till ett flyktingläger i Bangladesh, efter att militären i hemlandet Myanmar dödat hennes pappa. Hon delar samma öde som 75 miljoner andra barn och ungdomar som på grund av pågående kriser inte kan gå i skolan.

Humaira sitter på lergolvet i flyktinglägret Ukhiya i Cox’s Bazar och hör när regnet smattrar på den presenning som utgör taket till hennes hem. Tre år har nu gått sedan hon tvingades fly hit tillsammans med sin familj från sitt hem i delstaten Rakhine, efter att militären dödat hennes pappa. Flyktinglägret är det största av sitt slag i världen och här bor nästan en miljon rohingyer som tvingats undan det etniska våldet i hemlandet.

Som flyktingbarn inte Humaira fått skriva in sig i en av de lokala skolorna. Och för henne, som drömmer om att själv bli lärare en dag, har det inneburit en lång plåga.

Men i början av året ljusnade läget, då regeringen i Bangladesh meddelade att även flyktingbarnen skulle erbjudas att gå i skolan, baserat på en läroplan som är gemensam för Bangladesh och Myanmar. Inom satsningen ska eleverna även erbjudas en yrkesutbildning som ska göra det möjligt för dem att försörja sig.

När nyheten kom sken Humaira äntligen upp igen, berättar hennes mamma Samuda Khatun.

– Hon log igen, och det var första gången sedan hennes pappa dödades, berättar hon för IPS.

Beskedet om skolsatsningen kom efter att myndigheterna i Bangladesh meddelat sina planer på att börja skicka tillbaka flyktingarna till Myanmar. Tanken är att en godkänd utbildning ska göra det lättare för barnen att återvända till sina lokala skolor i Myanmar, när de väl återvänt hem.

Samtidigt oroar tanken på att behöva återvända till delstaten Rakhine de flesta rohingyer. Våldet och konflikterna i regionen pågår fortfarande. Men för Humaira var tanken att få börja skolan det allra viktigaste.

– Det enda jag vill göra är att studera, säger hon.

Skolåret för flyktingbarnen skulle enligt planen börja i april. Men sen kom coronapandemin och hela Bangladesh stängdes ner. För Humaira innebar det att den efterlängtade skolstarten hu har fått skjutas upp.

Många av de 75 miljoner barn och ungdomar som lever i humanitära krissituationer har aldrig ens kunnat börja skolan, eller har förlorat flera års skolgång på grund av konflikter, eller att de tvingats på flykt.

Fonden Education Cannot Wait, ECW, som arbetar för att stötta barn i krissituationer över hela världen, har även gett stöd till barn i flyktinglägren i Bangladesh. Hittills har drygt 63 000 elever fått möjlighet att skriva in sig på läroanstalter som drivs av fonden eller av lokala organisationer.

Men utmaningarna är många för rohingyabarnen. En stor majoritet av dem kan varken läsa ordentligt eller har fått möjlighet att lära sig grundläggande matematik. Och många av dem bär med sig svåra trauman.

För Humairas del gäller det nu bara att vänta på att pandemin ska gå över så att den utlovade skolstarten äntligen kan bli av.

– När denna sjukdom försvunnit kommer jag att kunna börja skolan. Och den dag jag själv kan bli lärare kommer min mamma att få lite avlastning. Vårt liv kommer att förändras, säger hon hoppfullt.

 

Stella Paul