Krisen slår extra hårt mot Filippinernas äldre

Hyderabad, 200609 (IPS) – Maj brukar vara en glädjens månad i Filippinerna då risbönderna firar skördefestivalen pahiyas. I år var dock stämningen en helt annan. Coronakrisen har slagit mot matproduktionen och ekonomin. Framtiden är osäker för miljontals filippinier – inte minst den växande äldre befolkningen, och värst är situationen för de fattiga.

Den första juni började Filippinerna gradvis att öppna samhället igen. För närvarande är drygt 5 procent av landets 109 miljoner invånare 65 år eller äldre. Men enligt officiella beräkningar kommer den siffran inom tio år att stiga till över 7 procent, vilket skulle innebära att Filippinerna hamnar på samma nivå som bland annat Japan och Sydkorea, två andra asiatiska länder med en åldrande befolkning.

Redan innan coronakrisen fanns det oroande uppgifter kring situationen för de äldre i Filippinerna. Enligt landets människorättskommission drabbas minst fyra av tio seniorer av olika former av övergrepp, bland annat genom verbala, fysiska eller ekonomiska kränkningar som ofta begås av anhöriga.

Även organisationen Coalition of Services of the Elderly uppger att många äldre filippiner utsätts för diskriminering, förlöjliganden eller rena övergrepp. I en studie slår organisationen fast att de äldre ibland inte betraktas som individer, utan som en grupp som inte har samma rättigheter som andra.

Situationen har lett fram till ett lagförslag, som bland annat syftar till att skärpa straffen för dem som på olika sätt kränker äldre personer och som slår fast att de äldre utgör en särskilt sårbar grupp. Lagen antogs av representanthuset tidigare i år, men har ännu inte börjat gälla.

Sedan dess har dock de restriktioner som genomförts för att hejda spridningen av coronaviruset ytterligare försvårat situationen för många äldre filippinier. Lokala medier har vid flera tillfällen rapporterat om äldre som tvingats stanna hemma och samtidigt haft brist på både mat och läkemedel.

Den oppositionella senatorn Risa Hontiveros har länge stridit för seniorers rättigheter. Hon säger till IPS att coronakrisen särskilt förvärrat situationen för äldre som också är fattiga. Kraven på att människor ska stanna i sina hem har slagit mycket hård mot många.

– De fattiga äldre som fortfarande tvingas jobba för sin försörjning, ofta inom den informella sektorn, har blivit av med sin främsta försörjning. De tvingas förlita sig på matpaket från lokala myndigheter, som är ofullständiga och inte kommer tillräckligt ofta, säger Risa Hontiveros.

Nedstängningen av Filippinerna inleddes i mars, och i slutet av april meddelade regeringen att de som är över 60 år gamla även fortsatt skulle tvingas hålla sig hemma, medan restriktionerna började lättas för andra grupper i början av maj.

Detta ledde till högljudda protester från äldre eftersom en bred majoritet fortfarande arbetar. Argumentet var att även de måste kunna försörja sig.

I maj meddelade så regeringen att även äldre som har ett formellt arbete fick börja återvända till sina jobb. För de som står utanför den formella arbetsmarknaden har dock restriktionerna fortsatt att gälla.

Det betyder att många äldre förblivit inlåsta i sina hem på obestämd tid och beroende av bidrag – vilket skapat en mycket osäker situation för många.

Lola Rosita, 76, som bor i staden Malabon, säger att hon sedan nedstängningen inleddes har fått förnödenheter från myndigheterna vid två tillfällen – men att dessa varit otillräckliga.

– Vi behöver verkligen de mediciner vi har behov av, hygienartiklar och ansiktsmasker, men kan inte köpa detta, säger Lola Rosita till IPS.

Än värre är situationen för äldre som lever med funktionsnedsättning. En av dem är Lola Paz, 71, i staden Quezon. Hon säger att hjälpen varit långt ifrån tillräcklig.

– Min erfarenhet är att myndigheterna inte bryr sig om äldre personer. De vet att vi lever i en utsatt situation, men ändå ignoreras vi, säger hon till IPS.

Stella Paul