Kris för Indiens småskaliga teodlare

Unakoti, Indien, 200515 (IPS) – Den indiska regeringens totala nedstängning av landet gjorde att de småskaliga teodlarna i delstaten Tripura inte fick skörda sina plantor i tid. Odlarna befarar att coronakrisen kommer att få långtgående effekter för dem som befinner sig längst ned i teindustrins produktionskedja.

Solen är på väg ned över bergen när teodlaren Prafulla Debbarma går genom sina tjocka väggar av teplantor. Han bor i byn Dhanbilash i nordöstra Indien och är djupt oroad. Plantagen är hans enda inkomst, men denna vår kunde inte odlingen skördas i tid, på grund av covid-19-epidemin.

Delstaten Tripura är en av Indiens största teproducenter, och här brukar teplantorna skördas med början den första april. Men eftersom den indiska regeringen plötsligt införde en fullständig nedstängning av landet bara en vecka innan tvingades odlarna att helt ställa in allt arbete på plantagerna. Och ingen extra arbetskraft kunde lejas.

Två veckor senare beslutade myndigheterna till sist att teplantorna fick skördas – men då hade bladen redan hunnit växa för länge, vilket har en avgörande betydelse för kvalitén och priset på produkten.

Prafulla Debbarma är ordförande för Tripuras förbund för småskaliga teodlare, en organisation som består av 4 700 fristående odlare. Han säger att framtiden såg ljus ut för medlemmarna – fram till nedstängningen.

– Vårt te hade börjat bli allt mer erkänt och marknaderna var långsamt på väg att öppna sig för oss. Vi fick dessutom stöd av myndigheterna. Men nu har nedstängningen förstört allt och vi kommer att drabbas av en kedja av förluster, säger han till IPS.

Teproduktionen består av en process där bladen först plockas, sedan torkas och behandlas för att därefter paketeras och säljas. Men de flesta småskaliga odlarna säljer i stället hela sin skörd till större lokala aktörer. Att de befinner sig längst ned i produktionskedjan innebär också att de är mest sårbara, enligt Prafulla Debbarma. Detta eftersom de inte har någon makt över inköpspriserna.

I samma region ligger teodlingen Rangrung, som ägs kollektivt av en grupp småodlare, varav många också försörjer sig som daglönearbetare på andra teplantager. Dulal Urang är en av dem och han säger att coronakrisens ekonomiska effekt kan bli att de framsteg som gjorts inom branschen de senaste decennierna nu kommer att sopas bort.

Fram till 2001 var regionen plågad av ett långvarigt väpnat uppror, som slog hårt mot teodlarna. Men på senare år har branschen upplevt en uppgång igen – och i dag beräknas den sysselsätta över 13 000 människor i delstaten.

FN har konstaterat att teindustrin har en viktig roll för landsbygen i utvecklingsländer, genom att kunna driva på utvecklingen, minska fattigdomen och stärka befolkningarnas tillgång på mat.

Men i Indien har befolkningarna som livnär sig på teplantager traditionellt varit hårt drabbade av undernäring och dålig hälsa, främst beroende på sina låga inkomster. Författarna till en färsk studie från Tripuras universitet slår fast att de allra flesta som arbetar inom tebranschen i regionen har usla dagsinkomster, på mellan motsvarande knappa 10 och 20 kronor om dagen.

En tidigare studie, som gjordes med stöd av Unicef, har dessutom visat att ett stort antal teplantager i regionen använder sig av barnarbetare.

Samtidigt har det med tiden växt fram teodlingar som tack vare bättre kontakter med marknaderna har kunnat ta mer betalt för sina produkter, vilket även förbättrat situationen för en del av arbetarna.

Prafulla Debbarma startade nyligen en egen verksamhet för förädling av tebladen och har 29 anställda. Fram till nedstängningen såldes det mesta av produktionen till ett stort livsmedelsföretag.

– Vi fick ett bra pris, och i takt med att produktionen ökade kunde vi betala vår personal bättre, vilket var positivt för hela lokalsamhället, säger han.

Kanchan Uriya, som är en av styrelsemedlemmarna i kollektivet Rangrung, säger att situationen förbättrats för de plantagearbetare som arbetar för teodlare som betalar den statligt fastställda minimilönen.

– Levnadsförhållandena förbättrades på de platser där arbetarna fick den korrekta lönen. Vid vissa plantager har personalen fått tillgång till både ordentligt med mat och mobiltelefoner. Men på vissa teplantager betalas fortfarande inte korrekta löner ut, säger hon till IPS.

Vissa av de småskaliga teodlare som även arbetar som daglönare på andra plantager har även bidragit till produktionen av ekologiskt te – en produkt som ger betydligt större inkomster på de internationella marknaderna.

Att få sitt egenproducerade te klassificerat som ekologiskt är dock en omständlig process, som varit för svår för de flesta småskaliga odlare som saknar de resurser som krävs.

Prafulla Debbarma ingår i en grupp som arbetat för att de småskaliga odlarna ska erbjudas ett statligt stöd för att kunna gå över till ekologiska odlingar och att få sina produkter certifierade.

Men nu har den nedstängning som blivit följden av coronakrisen gjort att det mesta arbetet för att förbättra situationen för de småskaliga teodlarna lagts på is.

Prafulla Debbarma säger att den försenade skörden i kombination med låga marknadspriser kommer att leda till att många småskaliga odlare kommer att drabbas av ekonomiska förluster som det blir svårt att repa sig från.

Och Kanchan Uriya befarar att det i sin tur kommer att driva ner lönerna för plantagearbetarna ytterligare.

– De som inte betalade korrekta löner ens när affärerna gick bra lär knappast göra det nu när allting går sämre, säger hon.

För småodlare som Dulal Urang handlar allt just nu om att försöka rädda det som går att rädda.

– Det enda jag hoppas på är att min skörd ska bli såld och att det ska finnas tillräckligt med arbete efter denna säsong. Annars kommer det att bli svårt för oss att överleva, säger han till IPS.

Stella Paul