Bulawayo, 200514 (IPS) – Zimbabwes stora matproducenter har problem att få fram tillräckligt med varor – en situation som förvärrats av den nedstängning som följt i coronakrisens spår. I stället har småbönderna blivit ännu viktigare för att förse befolkningen med mat.
Under året har det varit brist på grönsaker i Zimbabwes näst största stad Bulawayo, där närmare 700 000 människor bor. De stora matproducenterna uppger att de drabbats av ett flertal problem, däribland dålig nederbörd och bristande tillgång till krediter. Det har samtidigt lett till att befolkningen blivit ännu mer beroende av de småskaliga jordbruken.
– Småbönderna är de viktigaste producenterna av en rad olika grödor, och vissa bedömare menar att de står bakom över 80 procent av den mat som vi för närvarande konsumerar, säger Nelson Mudzingwa vid organisationen Zimsoff, som företräder landets småskaliga ekobönder.
Redan tidigare var det de småskaliga jordbruken som producerade det mesta av stapelvaran majs.
En gång i tiden sågs Zimbabwe som Afrikas kornbod, men i dag är landet i stället beroende av importerad mat – vilket bland annat anses hänga samman med den misslyckade jordreform som genomdrevs av den förre presidenten Robert Mugabe.
I december förra året varnade FN:s livsmedelsprogram för att Zimbabwe stod inför en svår hungerkris, där hälften av befolkningen, 7,7 miljoner människor, riskerade matbrist.
I Bulawayo har dock småbönder och lokala stadsodlingar blivit allt viktigare för att förse staden med bland annat tomater, kål och lök. Och den utvecklingen förstärktes efter att landet genomförde en nedstängning i slutet av mars, för att förhindra spridningen av covid-19 – en åtgärd som enligt planerna snart ska hävas. Enligt organisationen Famine Early Warning System har nedstängningen förhindrat transporterna av jordbruksvaror, vilket ytterligare förvärrat bristen på mat från de största producenterna.
– Småodlarna har dock fortsatt att förse stadsmarknaderna med varor, vilket är ett tydligt bevis för att dessa bönder kan fortsätta sin produktion trots att de får ett mycket begränsat stöd, säger Nelson Mudzingwa till IPS.
En av dessa småodlare är Geraldine Mushore som på sin lilla åker utanför Bulawayo producerar en lång rad olika grönsaker. Odlingen har blivit ett sätt att komma undan den skriande fattigdomen, säger hon, som började med verksamheten för två år sedan. I dag önskar hon att hon hade börjat mycket tidigare.
– Det började som ett experiment för att se vad jag kunde få fram, och om jag skulle lyckas. Men i dag är det mitt heltidsarbete, säger Geraldine Mushore till IPS.
Varorna säljer hon till stadens grönsakshandlare.
– Verksamheten växte av sig själv, kan man säga. Min vattenbrunn har varit en välsignelse, i synnerhet nu när de stora jordbruken inte kunnat möta efterfrågan på grönsaker, då många är beroende av nederbörd eller av brunnar som har sinat, säger Geraldine Mushore.
Zimbabwe har sedan länge genomgått en ekonomisk kris som med tiden gjort att efterfrågan på grönsaker har ökat, då allt fler familjer fått överge dyrare mat som kött och fisk.
Joseph Ntuli driver en liten grönsaksodling tre mil utanför Bulawayo.
– Tidigare överskuggades vi av de stora jordbruken som producerade det mesta av grönsakerna i denna del av landet. Men de har det svårare nu, vilket ökat trycket på oss att förse grönsaksmarknaderna med produkter som kan stilla befolkningens behov, säger han till IPS.
Efterfrågan är nu så stor att Joseph Ntuli till och med har tvingats ta in extra personal.
