New York, 200417 (IPS) – Human Rights Watch, HRW, uppger att tusentals människor som antingen är – eller antas vara – drabbade av psykisk ohälsa hålls fastkedjade på olika håll i Nigeria. Det skriver en företrädare för HRW tillsammans med en social aktivist från Kanada i denna kommentar.
Människorna hålls inlåsta i myndighetsinstitutioner, men också i lokaler som tillhör kyrkor och andra religiösa grupper.
Ett exempel är Akanni. När hennes mamma avled i början av 2018 så slutade hon äta i tre veckors tid. Hennes humör förändrades och hon skrek ofta upprört. Medicinen från det lokala apoteket hjälpte inte. Eftersom Akannis pappa inte visste hur han skulle hantera dotterns sorg tog han med henne till en kyrka i Abeokuta i den nigerianska delstaten Ogun. Och där blev hon kvar.
Kyrkans företrädare kedjade fast Akanni på golvet i ett rum och där lämnades hon utan tillgång till vare sig mat eller vatten i tre dagars tid. Hennes sällskap var en man som genomgick en psykisk kris. Personalen gav Akanni en potta där hon fick uträtta sina behov.
Hon är fortfarande fängslad i kyrkans lokaler, där hon tre dagar i veckan inte får vare sig mat eller vatten förrän på kvällen. Personalen hävdar att orsaken är att hon delvis ska fasta, som en del av sin behandling. När hon gör motstånd kedjas Akanni fast igen, har hon berättat för våra medarbetare.
Fallet med Akanni är inte unikt. HRW har dokumenterat hur tusentals människor som lider av psykisk ohälsa, eller antas göra det, hålls inlåsta på platser över hela Nigeria. Många sitter fjättrade med kedjor runt sina anklar, i vissa fall i flera månader, eller år.
Det handlar om en form av människobrott som HRW har dokumenterat i en rad länder, däribland även i bland annat Indonesien och Ghana.
Precis som i Akannis fall handlar det om människor som hålls inlåsta på platser som ofta är överbelagda och ohygieniska där de tvingas äta, sova och uträtta sina behov. I många fall utsätts de för såväl fysiska som psykiska övergrepp.
Människor kan bli utsatta för detta av en lång rad orsaker, som att de uppträtt på ett sätt som strider mot normerna, eller att de drabbats av ett trauma eller sorg, eller till och med för att de blivit upprörda. Många personer som Akanni, som aldrig erbjudits tillgång till professionell hjälp, hamnar i stället hos traditionella eller religiösa ”helare”.
Bristande kunskaper och stigmatisering, som ofta bygger på uppfattningen att psykisk ohälsa beror på onda andar eller övernaturliga krafter, gör att anhöriga söker upp den enda vård de känner till, i sina försök att hjälpa.
Samtidigt förekommer tecken på förändringar. I oktober förra året fördömde Nigerias president Muhammadu Buhari metoden att hålla människor fjättrade och polisen genomförde räder mot muslimska rehabiliteringscenter i landets nordliga delar. Men trots att den nigerianska författningen förbjuder tortyr och annan inhuman behandling av människor har regeringen ännu inte gjort det brottsligt att personer som lider av psykisk ohälsa hålls fastlåsta med kedjor.
Landets myndigheter har heller inte medgett att det handlar en metod som används i statliga institutioner samt i traditionella och religiösa lokaler som inte är muslimska.
Det som krävs nu är ett människor befrias från sina kedjor och att fjättring förbjuds. Men det är bara ett första steg. En annan nödvändig åtgärd är att man också ser till att detta förbud efterlevs.
Dessutom måste utbyggnaden av vård för personer som lider av psykisk ohälsa prioriteras och göras tillgänglig på lokal nivå. Det behöver inte ens vara extremt kostsamt. Som exempel kan nämnas en modell som inletts i Zimbabwe under namnet Friendship Bench, som är en folklig satsning där äldre kvinnor utbildas för att kunna erbjuda samtalsterapi och för att kunna slussa människor vidare för kontakter med vårdinstitutioner.
Artikel fem i FN-stadgan slår fast att ingen människa ska behöva utsättas för tortyr eller inhuman behandling. Men det handlar om mer än ett brott mot lagar. På frågan om vad som är värst med att sitta inlåst i kyrkans lokaler svarar Akanni utan att tveka att hon känner sig så ensam. Att hålla en människa fjättrad innebär ett av de värsta människorättsbrott någon kan bli utsatt för.
Akanni har sagt till oss att hennes önskan är att få komma hem, för att kunna studera, få ett arbete och ges möjligheten att leva ett friskt och välmående liv. Nu är det upp till president Muhammadu Buhari och hela det nigerianska samhället – och alla oss runt om i världen som har möjligheten att utöva påtryckningar – att se till att hon och alla andra som är drabbade av samma situation får en möjlighet att förverkliga sina drömmar.
*Kim Samuel är grundare av organisationen Samuel Center for Social Connectedness, som är baserad i Toronto.
*Emina Ćerimović är senior researcher med inriktning på personer med funktionsnedsättning vid Human Rights Watch.
