New Delhi, 200414 (IPS) – Vid sidan av hälso- och sjukvårdspersonal finns en annan grupp som står i frontlinjen i covid-19-pandemin. De riskerar sina liv varje dag och spelar en avgörande roll för att förhindra spridningen av viruset genom att se till att våra gator, parker, allmänna ytor, avlopp, septiktankar och allmänna toaletter hålls rena och hygieniska. Det skriver tre sanitetsexperter i denna kommentar.
Sanitetsarbetare är en ofta bortglömd grupp. I Indien handlar det om fem miljoner människor, som har fortsatt att arbeta mitt i pandemin. De har inga skydd, utsätts ofta för stigmatisering, får ingen uppskattning och är ofta utstötta.
En av de största utmaningarna som de står inför är att de inte har någon information om drabbade hushåll eller riskgrupper. Om de smittas har de små möjligheter att få tillgång till sociala skyddsnät, försäkringar eller vård. Det gäller främst kvinnliga sanitetsarbetare som utgör mer än hälften av sanitetsarbetarna i de indiska städerna.
Samtidigt som personal på sjukhus och kliniker har brist på personlig skyddsutrustning är det också viktigt att sanitetsarbetare får tillgång till masker, handskar, förkläden, skyddande skor eller stövlar, rengöringsmedel och tvål.
I delstaten Maharashtra i västra Indien har regeringen tillåtit urbana, lokala organ att använda resurser för att köpa personlig skyddsutrustning för sanitetsarbetare och gett sitt tillstånd till att låta dem arbeta i skift. I delstaten Telangana har självhjälpsgrupper anlitats för att producera masker till sanitetsarbetare.
Det indiska ministeriet för bostäder och städer har gått ut med ett uttalande om att sanitetsarbetare ska få lön även om de inte kan infinna sig på arbetsplatsen, i samband med nedstängningen av samhället. Ministeriet för företagsfrågor har förklarat att medel kan användas för aktiviteter relaterade till covid-19, som förebyggande vård, sanitet och katastrofhantering. Det är insatser som välkomnas men de når inte alla de fem miljoner sanitetsarbetarna som finns i Indien.
Lokala föreningar för invånares välfärd bör se till att sanitetsarbetare som arbetar i deras kvarter har tillgång till personlig skyddsutrustning. Vid behov kan pengar samlas in lokalt för att säkerställa att arbetarna har korrekt skyddsutrustning. De lokala föreningarna kan också stötta sanitetsarbetarnas organisationer för att se till att alla har tillgång till sjukförsäkringar och regelbundna hälsokontroller. Parlamentsledamöter och kommunfullmäktigeledamöter har tillgång till medel för utveckling i sina respektive valkretsar och kan uppmanas att använda dessa för att hjälpa sanitetsarbetarna.
I Chennai får sanitetsarbetare tillgång till gratis måltider. Lokalsamhällen kan se till att sanitetsarbetare har tillgång till mat och andra förnödenheter. Det kan innebära att de inte behöver oroa sig över familjens behov när de är på arbetet.
När det handlar om att hjälpa dem med självisolering och hålla deras familjer friska, bör statliga myndigheter utforska möjligheten att erbjuda sanitetsarbetare boende på vandrarhem och andra bostadsanläggningar. Myndigheterna i Delhi har tagit ett liknande beslut i förhållande till läkare där myndigheterna har hyrt hotellrum för läkare som är rädda för att smitta sin familj med covid-19.
Slutligen är det viktigt att lyfta fram sanitetsarbetarna – precis som de som arbetar inom hälso- och sjukvård – ge dem den respekt de förtjänar och erkänna deras betydelse i frontlinjen.
För precis som landets hälso- och sjukvårdsarbetare arbetar outtröttligt för att rädda liv, har också våra sanitetsarbetare arbetat i varje sjukvårdsavdelning och kvarter för att säkerställa att vi håller oss friska. Det är tid att inse detta.
*Abhinav Akhilesh är chef för en ledande konsultfirma i Indien inom mänskliga och sociala tjänster.
*Meera Mehta är professor vid CEPT University i Ahmedabad och leder universitetets center inriktat på vatten och sanitet.
*Zara Juneja är konsult och arbetar tillsammans med olika aktörer inom Wateraid India.
*Denna artikel har tidigare publicerats av den oberoende indiska sajten India Development Review (IDR), som är inriktad på utvecklingsfrågor.
