Forskning avgörande för snabbväxande Afrika

Bulawayo, 200227 (IPS) – Afrikas befolkning beräknas fördubblas inom de kommande 40 åren vilket innebär att matproduktionen måste öka. Men kontinentens politiker har inte förstått hur viktig forskningen är för att kunna möta de växande behoven, säger en av Afrikas främsta jordbruksforskare till IPS.

Kritiken kommer från Nteranya Sanginga som är generalsekreterare för forskningsinstitutet IITA, som är baserat i Ibadan i Nigeria. IITA har med hjälp av forskning och innovationer bidragit med satsningar som har gett människor en ökad tillgång på både mat och inkomster. Sedan forskningsinstitutet bildades för 50 år sedan har man exempelvis utvecklat nya och förbättrade varianter av bland annat kassava, bönor, majs, bananer och jams.

Nteranya Sanginga säger till IPS att forskningsinvesteringarna generellt är mycket låga i Afrika.

– Och än värre är det när det gäller jordbruksforskning, eftersom ledarna inte förstår hur viktigt detta är. Som det är i dag skulle den afrikanska jordbruksforskning försvinna om IITA försvann, säger Nteranya Sanginga.

Han kommer från Kongo-Kinshasa och har varit engagerad i en rad olika forskningsprojekt inriktade på jordbruk och utveckling. För att kunna bekämpa fattigdom och hunger borde kontinenten satsa mycket mer på forskningen, menar han och tillägger att det är de unga som kommer att vara avgörande för den framtida tillgången på mat.

I samband med ett toppmöte om näringsfrågor som nyligen hölls i Etiopien uppmanade Afrikanska utvecklingsbankens chef Akinwumi Adesina kontinenten att investera i utbildning av de unga för att dessa med hjälp av ny teknik ska kunna omvandla den afrikanska matproduktionen och skapa nya arbetstillfällen.

Inom 40 år väntas den afrikanska befolkningen vara dubbelt så stor som nu och uppgå till 2,5 miljarder, vilket betyder att länderna måste få fram mer mat och många nya arbetstillfällen.

Samtidigt uppger utvecklingsbanken att kontinentens ekonomi fortsätter att växa. Enligt Världsbanken har det afrikanska jordbruket mycket stor utvecklingspotential – men för att lyckas krävs att flera hinder överbryggas – däribland den svaga infrastrukturen, böndernas bristande tillgång på krediter, bra utsäde och teknisk utrustning.

Alliansen för en grön revolution i Afrika, Agra, har beräknat att kontinentens länder måste investera upp emot 400 miljarder dollar i jordbruket under kommande tio åren för att kunna möta behovet av mat.

Hittills har 44 av Afrikas länder undertecknat avtalet CAADP, som syftar till att utöka satsningarna på jordbruket, och enligt vilket länderna ska ha som målsättning att lägga motsvarande en tiondel av sina budgetar på jordbrukssatsningar. Överenskommelsen gjordes efter den så kallade Maputo-deklarationen, som slöts 2003.

Men Nteranya Sanginga menar att kontinentens politiker inte lever som de lär.

– De regeringar vi har skulle behöva ändra inställning fullständigt. Med stor sannolikhet betraktar 90 procent av våra ledare jordbruket som en social aktivitet, där det främst ses som en plåga förknippad med armod. De hävdar att jordbruket är prioriterat för att lösa våra problem, men vi investerar inte i det. Och den inställningen måste helt förändras.

Enligt Nteranya Sanginga är det bara två länder på kontinenten som sticker ut genom att satsa en stor del av sina resurser på jordbruket – Etiopien och Rwanda.

Han menar att satsningar även skulle innebära fler arbetstillfällen, och lyfter fram Nigeria som ett exempel, ett land som bland annat importerar ris från Thailand och vete från USA.

– Det betyder att vi exporterar jobb till producenter i Thailand och USA i stället för att skapa jobb här. Detta trots att vi har bevisat att vi kan producera ris och vete. Våra ledare förstår inte att alla andra kontinenter har utvecklats genom jordbruket.

IITA betonar behovet av att se på jordbruket som en affärsmöjlighet. Nteranya Sanginga säger att det sannolikt inte går att uppnå några mirakel i Afrika, utan att det handlar om lära av andra. Som exempel nämner han ett system med ”smarta subventioner” i Nigeria där bönder i stället för bidrag har fått tillgång till utrustning och insatsvaror.

– Det måste gå att hitta metoder för att hjälpa bönderna att investera i jordbruken, och för det krävs ledarskap och politiska satsningar, slår Nteranya Sanginga fast.

Busani Bafana