Grusade förhoppningar två år efter flykten

New York, 190826 (IPS) – Det är två år sedan rohingyer började fly från Myanmar efter militärens attacker. De som tillhör folkgruppen, där majoriteten är muslimer, menar att utsikterna är små att kunna säkerställa rättvisa, garantera grundläggande rättigheter och möjliggöra ett återvändande till hemlandet.

Det beskriver FN och biståndsorganisationen Oxfam i flera rapporter.

Två år efter det brutala våldet mot rohingyer i delstaten Rakhine är hundratusentals fortfarande kvar i grannlandet Bangladesh eller i statliga internflyktingläger i Rakhine.

“Rohingyerna känner att situationen är mycket oviss och de ser inget slut på detta. Det handlar inte om liv utan blott och bart om överlevnad. De är vid liv, men det handlar bara om överlevnad,” sade Elizabeth Hallinan från Oxfam för två år sedan när rohingyer började fly från Myanmar.

Över 730 000 rohingyer flydde från delstaten Rakhine i Myanmar till Bangladesh i samband med militärens attacker i augusti 2017 där det även begicks massmord och gruppvåldtäkter enligt FN och regeringar i väst.

Oxfam uppger att omkring 500 000 rohingyer är kvar i Myanmar, däribland 130 000 som är instängda i internflyktingläger där byråkratiska bestämmelser ofta gör det omöjligt för dem att skicka barnen till skolan eller besöka en läkare.

Nyligen meddelade Bangladesh och FN:s flyktingorgan UNHCR att de planerar att göra en bedömning av huruvida de 3 450 som har fått ett erbjudande att återvända till Myanmar kommer att godta det, knappt ett år efter ett tidigare försök till återsändande.

–  Många flyktingar vägrar att återvända. De är rädda för fler attacker eftersom folkgruppen fortfarande är utsatt för förföljelse i Myanmar, säger Radhika Coomaraswamy, en av FN:s utredare.

Hon berättar att satellitbilder från vad som tidigare var rohingyabyar i delstaten Rakhine visar att den burmesiska militären bränt ned och jämnat allt med marken samtidigt som all växtlighet rensats.

Att skicka tillbaka rohingyer till Myanmar skulle vara att utsätta dem för apartheidliknande förhållanden och en regering som måste ge sitt godkännande för äktenskap mellan kvinnor som är buddhister och män med en annan tro, däribland muslimer.

– Vad skickar vi dem tillbaka till, om det inte finns något slags löfte om en möjlighet till medborgarskap som ger dem rättigheter?, frågade Radhika Coomaraswamy vid en presskonferens i New York.

– Det handlar inte bara om den fysiska säkerheten, utan också om faktumet att de inte skulle ha behövt bo i flyktingläger i Sittwe och på andra platser i delstaten Rakhine, tillade hon.

I en rapport som Radhika Coomaraswamy arbetat med beskriver en grupp oberoende utredare utsedda 2017 av FN:s människorättsråd att det sexuella våld som landets militär utsatt rohingyer för utfördes med avsikten att begå folkmord.

– Hundratals rohingyakvinnor och flickor blev våldtagna, och 80 procent av våldtäkterna som har kunnat bekräftas har varit gruppvåldtäkter.

Militären, även känd som Tatmadaw, är ansvarig för 82 procent av dessa gruppvåldtäkter slår den 61-sidiga rapporten fast.

Myanmars regering har nekat FN-utredarna inresetillstånd så de har i stället besökt flyktingläger i Bangladesh, Malaysia och Thailand och talat med hjälparbetare, akademiker och forskare.

Myanmars FN-representation har inte svarat på frågor från IPS. Myanmar nekar till anklagelserna och hävdar att den militära insatsen mot hundratals byar i norra Rakhine var ett svar på attacker från militanta rohingyagrupper.

Radhika Coomaraswamy uppmanar världens ledare och företagsledare att avbryta affärsförbindelser med Tatmadaw och säger att det finns ett visst hopp för att åtal ska kunna väckas genom en FN-utredningsmekanism i Genève.

FN-utredarna har samlat in nya bevis som gäller påstådda förövare och har lagt till deras namn på en hemligstämplad lista som lämnats över till FN:s människorättschef Michelle Bachelet och till en annan utredningskommitté som bereder ärenden för eventuella framtida rättegångar.

James Reinl