Korchi/Gadchiroli, 190814 (IPS) – Efter år av kamp har Jam Bai i den indiska delstaten Maharashtra nu ett formellt bevis på att hon har rätt till den mark som familjen brukat i generationer. Området är det första i Indien att ge ursprungsbefolkningen formell rätt till mark.
Jam Bai, 53, tillhör ursprungsbefolkningen i byn Korchi i västra Indien, 75 mil öst om Mumbai i delstaten Maharashtra. Området plågas av strider och protester. I över ett årtionde har indiska styrkor stridit mot maoister här. Just innan IPS besöker Korchi skjuts sju maoister till döds fyra mil från byn. Efter händelsen är det många som är rädda för att ge sig ut. Det stoppar dock inte Jam Bai som vill få ut risplantorna på fälten efter den senaste tidens regn. Tack vare hjälp från släktingar och vänner från byn är hon på god väg.
– Jag har drygt två hektar mark. Hittills har vi planterat på knappt ett halvt hektar. Vi kommer säkert att bli klara på två till tre dagar, säger hon till IPS.
Kvinnor i området som tillhör ursprungsbefolkningen har i många år kämpat för att få ett formellt bevis på att de äger marken de använder och har rätt till skogsområden. I generationer har Jam Bais familj varit beroende av skogen och dess resurser för att kunna försörja sig.
I Indien skyddas urfolks rätt till land och skog främst av den så kallade skogsrättighetslagen som infördes 2005. Genom lagen kan urfolken erkännas rätt att leva i och bruka skogsområden. Det finns både individuella skogsrättigheter och gemensamma skogsrättigheter som ger byar rätt till kulturellt viktiga platser och en exklusiv äganderätt till större skogsområden.
Den som anser sig ha rätt till ett område måste ansöka till delstatens lokala skogsförvaltningsmyndighet, men en komplicerad ansökningsprocess gör det svårt för många att utnyttja sin lagliga rätt till mark. År 2008 ansökte Jam Bai och hennes familj om rätten att leva i och bruka skogsområden där de bor. Efter nästan tio års kamp fick hon slutligen de formella dokument som visar att hon och hennes familj har nyttjanderätt över ett område.
– Min svärmor och hennes svärmor odlade ris i området. Men för 15-20 år sedan började alla säga “det här området tillhör staten, ni ockuperar det bara”. Då insåg vi att vi behövde formella rättigheter och ägande. Så 2008 lämnade jag in en ansökan och förra året fick jag till slut dokumenten som visar att jag har rätt till marken, säger hon.
Kumaribai Jamkatan, 51, är en av de kvinnor i området som sedan 1987 kämpat för rätten till mark. År 2005 blev det möjligt för döttrar att också äga familjers mark. Många kvinnor väntar fortfarande på att få formella bevis för rätten till mark. Enligt statliga uppgifter från 2010 och 2011 äger kvinnor i landet drygt 10 procent av marken.
– I början var det ingen som trodde att kvinnor kunde få rätt till mark. Marken registreras vanligtvis på mannen i familjen, säger Kumaribai Jamkatan.
År 2017 bildades en urfolksorganisation med medlemmar från 90 byar i området med stöd från den lokala organisationen Amhi Amchya Arogyasathi. Genom den har kvinnor kollektivt kunnat kräva sin rätt och omkring 3 000 kvinnor har nu formella bevis för att de har rätt att bruka sin mark. De har hållit protestmöten, blockerat vägar och anordnat strejker.
– Hittills har 77 byar fått formella bevis för att de har rätt att bruka mark. Men det finns fortfarande 13 byar som väntar på att få detta, säger Kumaribai Jamkatan.
Internationella experter framhåller att de sätt som ursprungsbefolkningar förvaltar mark är föredömligt. En rapport som nyligen presenterades av FN:s klimatpanel IPCC visar att ursprungsbefolkningars traditionella sätt att förvalta områden kan bidra till att skadad mark återställs och stävja klimatförändringarna.
Nand Kishore Wairagade som är rådgivare till organisationen som bildades 2017 och som tidigare var högsta ledare i byn Korchi berättar att lokalbefolkningen använder marken på ett hållbart sätt.
– De vet exakt hur mycket de kan ta från skogen. De drivs inte av att göra vinst utan det handlar om att tillgodose familjens behov. När de skördar bambuskott tar de bara några få och lämnar resten så att skogen kan återhämta sig. Så hållbarhet finns i vår kultur.
Sarajaulabai Ganesh Sonar, en småbrukare i Korchi som äger drygt 1,2 hektar mark som hon formellt fick rätt till förra året, säger att utan rätt till mark kan kvinnors egenmakt aldrig stärkas helt. Hon säger att förr vågade inte kvinnor kräva rätt till mark.
– Nu betraktar de det som en kamp för sin egen identitet. En kvinna kan också tjäna pengar på sin mark. Förr brukade vi vara rädda för skogsvaktarna och vi brukade tänka “vad händer om de tar fast oss och misshandlar oss?” Nu behöver vi inte gömma oss längre. Så för oss är rätten till mark detsamma som rätten till egenmakt.
- Jam Bai (i röd sari) planterar risplantor tillsammans med släktingar och grannar. Efter att ha kämpat i många år äger hon nu officiellt marken hon odlar. Foto: Stella Paul/IPS
- En kvinna visar de dokument som delstatens lokala skogsförvaltningsmyndighet kräver vid ansökan om formell rätt att leva i och bruka skogsområden. Det är bland annat kartor och kvitton på att skatt betalats av familjen under de senaste tre generationerna. Det är även underskrifter från byledare, andra familjemedlemmar och tjänstemän på by- och distriktsnivå. Foto: Stella Paul/IPS
