New York, 190326 (IPS) – Ett ökande antal flickor och kvinnor från Myanmar säljs som ”hustrur” till män i Kina. Det slår människorättsorganisationen Human Rights Watch fast i en ny rapport.
I den nya rapporten har HRW dokumenterat ett antal fall där flickor och kvinnor från delstaterna Kachin och Shan i norra Myanmar utsatts för människohandel. Enligt rapportförfattaren sker detta utan några juridiska konsekvenser.
– Myndigheterna i Myanmar och Kina ser bort medan skrupellösa människohandlare säljer flickor och kvinnor från Kachin, som hamnar i fångenskap och utsätts för fruktansvärda övergrepp, säger Heather Barr vid HRW, som skrivit rapporten.
Hon tillägger att kvinnorna har blivit enkla offer för människohandlare på grund av bristen på försörjningsmöjligheter i kombination med att skyddet för kvinnornas grundläggande rättigheter är mycket svagt.
– Människohandlarna behöver inte frukta de rättsliga myndigheterna på någon sida av gränsen, slår hon fast.
Under de senaste 40 åren har konflikter rasat i de båda delstaterna vilket lett till att många människor tvingats leva på flykt under lång tid och fått mycket svårt att försörja sig.
Samtidigt har regeringen i Myanmar blockerat möjligheterna för biståndsorganisationer att hjälpa internflyktingarna, medan förnyade stridigheter har förvärrat situationen ytterligare.
Konflikterna har lett till att många kvinnor blivit ensamma familjeförsörjare och därför inte har något annat val än att leta efter inkomstmöjligheter på den kinesiska sidan av gränsen. Men det gör dem samtidigt till enkla offer för människohandlare som lockar med falska löften.
En aktivist inom Kachins kvinnoförbund, KWA, som arbetar med att hjälpa dem som fallit offer för människohandeln, berättar:
– De som lever i flyktinglägren har inga pengar eller något annat. När de inte kan försörja sig blir det flickorna och kvinnorna som får betala priset.
En annan aktivist i Kachin uppger att människohandlarna oftast riktar in sig på lägren där internflyktingar lever.
I rapporten har 37 offer för människohandeln blivit intervjuade. De flesta av dem blev rekryterade av personer de kände. När de väl nådde fram till sina ”köpare” låstes de ofta in i ett rum och utsattes för ständiga våldtäkter i syfte att göra dem gravida.
Ett av vittnena är 16-åriga Seng Moon, som på grund av strider i delstaten Kachin tvingades på flykt och levde i ett flyktingläger. Väl där erbjöds hon ett arbete som kock i den kinesiska Yunnan-provinsen av en släkting.
Under bilresan mot Kina gav släktingen Seng Moon en tablett som skulle motverka åksjuka. Effekten blev i stället att hon omedelbart somnade. Och när hon vaknade hade hon blivit bakbunden och blev sedan avsläppt hos en kinesisk familj. De förde henne till ett rum, där hon hölls inlåst och dit en kinesisk man kom för att ge henne mat – och för att våldta henne. Detta pågick under någon eller några månaders tid, sedan fick hon veta att hon var gift med våldtäktsmannen.
Efter att Seng Moon blivit gravid och fött ett barn sade hennes ”man” att ingen skulle stoppa henne om hon ville resa hem igen, men att barnet skulle stanna hos honom.
Två år senare lyckade dock Seng Moon fly tillbaka hem tillsammans med sin son.
Andra överlevande tvingades dock lämna sina barn bakom sig, något som drabbat åtta av de kvinnor som intervjuats i rapporten.
Vissa av kvinnorna utnyttjades både som ”hustrur” och som arbetskraft.
Ja Seng Nu berättar att hon hölls fången vid en bondgård i närheten av Shanghai i nästan ett års tid. Där hölls hon inlåst på nätterna och blev nästan varje natt våldtagen av familjens son, som uppgav att de inom kort ville att hon skulle föda dem ett barn. Samtidigt tvingades hon gå upp tidigt varje morgon och laga frukost åt jordbruksarbetarna och sedan slita ute på fälten hela dagarna.
Flera överlevande vittnar om att flyktförsök ofta bestraffas med ännu värre övergrepp. Mai Mai Tsawm, som föll offer som 21-åring, berättar i rapporten om en kvinna som efter att ha försökt att fly från sin så kallade man blivit fastbunden och släpad efter en motorcykel. Hon vet inte om kvinnan överlevde.
Men även de som lyckas fly har ofta mycket svårt att återgå till ett normalt liv igen eftersom de blivit så traumatiserade och dessutom riskerar att bli stigmatiserade.
– Många offer ställs inför hemska situationer. De kommer hem igen och är totalt förändrade. De sitter bara och tittar framför sig. Människor som precis kommit tillbaka vågar inte ens röra sig utomhus och vill inte visa sina ansikten. De skäms över att ha blivit utsatta, berättar en aktivist från KWA.
En bidragande orsak till att människohandeln till Kina uppges ha ökat är den ökande bristen på kvinnor i landet. Enligt statliga kinesiska uppgifter föddes det 120 pojkar på 100 flickor i landet mellan 1996 och 2000. Det är en mycket skev könsfördelning och enligt beräkningar saknas det mellan 30 och 40 miljoner kvinnor i Kina på grund av att många familjer föredrar att få pojkar framför flickor. Den skeva könsfördelningen har dock fått till konsekvens att många kinesiska män har svårt att hitta en hustru.
HRW menar att alldeles för lite görs för att stoppa människohandeln och straffa de skyldiga, men också för att hjälpa dem som lyckats ta sig ur situationen. Enligt organisationen gör myndigheterna i både Kina och Myanmar sällan något för att rädda flickor och kvinnor som utsätts för trafficking, och anhöriga som begärt hjälp hos polisen har fått höra att de måste betala för det om något ska göras.
HRW uppger dessutom att det inträffar att kvinnor som lyckas fly och söker hjälp av kinesisk polis i stället blir gripna på grund av att de saknar uppehållstillstånd.
Heather Barr vid HRW säger att myndigheterna i båda länderna måste göra mycket mer för att stoppa människohandeln, och för att hjälpa offren.
– Biståndsgivare och internationella organisationer bör stötta de lokala grupper som utför det arbete som myndigheterna inte gör, för att frige flickor och kvinnor som utsatts för trafficking, och för att hjälpa dem att komma på fötter igen, säger hon.
