New York, 190129 (IPS) – Den snabba konsumtionen av elektronikprodukter ger upphov till enorma mängder avfall – varje år produceras över 50 miljoner ton elavfall världen över, visar en ny rapport. Endast en femtedel återvinns.
Det är mer än vikten av alla plan som någonsin tillverkats hos världens flygbolag, eller samma vikt som om Eiffeltorn skulle fylla hela Manhattan i New York. Det visar en ny rapport som presenterades den 24 januari i samband med Världsekonomiskt forum i Davos, som samlar tusentals ledare från den ekonomiska och politiska globala eliten.
I nuläget är det endast en femtedel av allt elektroniskt avfall – som stationära datorer, mobiltelefoner, tv-apparater, skrivare och en mängd olika hushållsapparater – som återvinns.
Om ingenting förändras förutspår FN-universitetet, UNU, som arbetat med rapporten, att elektronikavfallet kan komma att tredubblas till 120 miljoner ton till 2050.
Enligt studien är det svårt att bedöma hur mycket elektronikprodukter som produceras varje år. Men antalet enheter som är anslutna till internet är många gånger fler än antalet människor i världen på över 7,7 miljarder.
Rapporten, som sju FN-organ står bakom, understryker att den snabba utvecklingen och sänkta produktionskostnader kraftigt ökat tillgången till elektronikprodukter och digital teknik, vilket innebär många fördelar.
Men samtidigt har den ökade användningen av elektronikprodukter och utrustning lett till en kraftig ökning av elavfall. Elektronikavfallet är nu den snabbast växande avfallsströmmen i världen.
Det har beslutats att 85 procent av allt elavfall som produceras inom EU måste återvinnas från och med i år.
– Men den målsättningen kommer inte alls att kunna uppnås, säger Ruediger Kuehr vid FN-universitetet, som är en av författarna till rapporten.
Insamlingen av avfallet är den största utmaningen och försök att tvinga producenter att ta emot uttjänta produkter har på det stora hela inte bidragit till en ökad insamling.
Ruediger Kuehr säger att det krävs ökad medvetenhet bland konsumenter samt innovativa system som belönar de som samlar in avfallet. Detta behöver kombineras med idén om dematerialisering – att minska mängden använt material genom att köpa mer tjänster och mindre varor.
Han säger att sådana system är nödvändiga på lång sikt, eftersom att det visat sig i många länder att lagstiftning inte räcker när det gäller insamling av elavfall.
Enligt rapporten har elavfallet ett stort ekonomiskt värde – motsvarande över 566 miljarder kronor per år, mer än bruttonationalprodukten för de flesta länder och tre gånger produktionsvärdet vid världens silvergruvor.
Det finns hundra gånger mer guld i ett ton elavfall än i ett ton guldmalm, enligt rapporten.
Rapporten lyfter fram vikten av en cirkulär ekonomi som är inriktad på återanvändning och återvinning, och att samarbete med stora varumärken, små och medelstora företag, den akademiska världen, fackföreningar samt civilsamhällets organisationer krävs för att kunna åstadkomma förändring.
Även om problemen med elavfall kommit upp på den politiska dagordningen betraktas det fortfarande som en smal fråga internationellt.
– FN:s generalförsamling skulle kunna spela en viktig roll och ta diskussionen till en annan nivå och också visa hur brådskande det är med regionala och nationella åtgärder, säger Ruediger Kuehr.
Han tillägger att det också är viktigt att FN ser över den egna användningen av elprodukter.
I Nigeria ska regeringen tillsammans med FN:s miljöprogram Unep och Global Environment Facility satsa motsvarande 18 miljoner kronor på att bygga upp återvinningssystem för elavfall. Enligt Internationella arbetsorganisationen, ILO, arbetar för närvarande 100 000 personer med elektronikavfall inom den informella sektorn i Nigeria.
Förhoppningen är att detta ska vara en väg från informell till formell ekonomi och att det ska skapa trygga och anständiga arbetsförhållanden inom sektorn samtidigt som det är ett sätt att ta vara på det dolda värdet i landets 500 000 ton elavfall.
