Kapstaden, 190128 (IPS) – Långt innan Joy Daniels blev chef för ett reseföretag städade hon rum på ett litet hotell. Men efter att hon fått jobb på en Fair Trade Tourism-certifierad verksamhet, som satte stort värde på personalen, blev hon efter några år befordrad till chef.
Fair Trade Tourism-certifieringen är ett av flera initiativ i Sydafrika som syftar till att göra turismen mer ansvarsfull.
‒ Sättet som de drev verksamheten och hur de behandlade personalen på den första arbetsplatsen var helt annorlunda jämfört med vad jag upplevde senare. Jag försökte hjälpa till här och där, men hölls tillbaka. Jag var städare och det var allt.
Men efter att hon fått jobb som städare på ett Fair Trade Tourism-certifierat hotell fick hon möjlighet att utveckla nya färdigheter. Det blev ett chefsjobb ledigt och hon uppmuntrades att söka det.
‒ Jag har inte studerat något inom ledarskap och har lärt mig allt genom att studera hur andra gör. Jag hade aldrig tidigare arbetat på egen hand utan arbetsledare. Jag var livrädd, men insåg att jag inte hade någonting att förlora.
Hon blev erbjuden chefsjobbet och tackade ja. Joy Daniels säger att erfarenheten har hjälpt henne att utvecklas både yrkesmässigt och på ett personligt plan.
‒ Förr var jag väldigt blyg. Det här gav mig självförtroende. Och när du driver en verksamhet tänker du också annorlunda om andra delar av livet. Det finns många saker som jag lärt mig, som till exempel hur jag kan hantera den tid jag har till förfogande, för att se till att privatlivet också är i ordning.
Jobbet innebar en enorm förändring för henne. Tack vare det hade hon, som ensamstående mamma, möjlighet att flytta från Mitchell’s Plain ‒ ett område som uppfördes under apartheid och som är hårt drabbat av gängvåld ‒ till Sea Point, ett trendigt bostadsområde i Kapstaden med utsikt över Atlanten.
Nedanför Taffelbergets sluttningar i Kapstaden finns en annan Fair Trade Tourism-certifierad verksamhet, ett vandrarhem som startades 1990 och som välkomnar resenärer från hela världen.
‒ Jag och min bästa vän Toni ville göra skillnad direkt från start och våra första broschyrer trycktes på återvunnet papper. På den tiden var det faktiskt ganska svårt att få tag i det där pappret, säger Lee Harris, en av delägarna, till IPS.
Lee Harris och Toni Shina prioriterar personalens välmående och yrkesmässiga utveckling. De har ett stipendieprogram där anställda och deras barn kan få 15 000 rand (motsvarande 9 900 kronor) per år till utbildning. Det innebär att de som arbetar på vandrarhemmet kan sätta sina barn i bra skolor. Ägarna betalar in skolavgifterna direkt till skolorna och ser till att betalningen görs i tid. En av säkerhetsvakterna har använt pengarna till att betala för studier till att bli pastor. En annan anställd har använt stödet till att vidareutbilda sig inom turism.
Vandrarhemmet har också ett system för pensionsinbetalningar, där en andel av lönen sparas till pension.
‒ Det är ett slags obligatoriskt sparande och den som slutar eller går i pension får tillgång till insättningarna, säger Lee Harris.
Ägarna ser också till att de anställda kan träffa en läkare fyra gånger om året. När någon blir allvarligt sjuk gäller det att hitta ett upplägg som fungerar. Lee Harris berättar att en i personalen fick tuberkulos.
‒ Vi gör oss aldrig av med någon som blir sjuk. Vi försöker hitta lösningar i stället, förklarar hon.
Vandrarhemmet har också en tydlig miljöprofil. Avfall sorteras och återvinns, dessutom används solpaneler, kompost, vattensnåla duschar och kranar.
‒ Vi har ett företag som kommer hit varje måndag för att återvinna vårt avfall. Matrester samlas in och används av en stadsodling här i närheten, säger Lee Harris.
Grönsaker och frukt som är i säsong köps in från lokala odlingar. Mat som blir över paketeras och delas ut till behövande. Utvecklingen i närområdet är minst lika viktig för ägarna. Vandrarhemmet stöttar flera sociala projekt i Kapstaden och anställer och arbetstränar ungdomar som vill lära sig branschen.
De anställda har möjlighet att påverka vad som ska gälla på arbetsplatsen och vad som skrivs in i anställningskontraktet.
Många i personalen har en lång resväg till jobbet eftersom de inte har råd att bo inne i stan.
‒ Det kostar omkring 1 000 rand (motsvarande 662 kronor) i månaden för dem att kunna ta sig till jobbet och den lagstadgade minimilönen i service- och hotellbranschen ligger på 3 200 rand (motsvarande 2 200 kronor) i månaden, så vad kan du göra med det? Vår ingångslön är 8 500 rand (motsvarande 5 600 kronor) ‒ 2,6 gånger minimilönen, säger Lee Harris.
De anställda får så kallad levnadslön. Levnadslönen har räknats ut utifrån vad en person behöver på en månad; vad som behövs för transport, mat, hyra och en liten buffert.
Fair Trade in Tourism, FTT, startade först som ett projekt inom IUCN, Internationella naturvårdsunionen, men senare bildades en icke vinstdriven organisation. FTT verkar för ansvarsfulla turismverksamheter i Afrika och har tagit fram sex principer som certifierade verksamheter måste arbeta utifrån ‒ rättvis fördelning (fair share), rätt till att uttrycka sin åsikt (fair say), respekt, tillförlitlighet, transparens och hållbarhet.
‒ Det finns 230 certifieringskriterier. Verksamheter kämpar ofta med att sammanställa den dokumentation som krävs i samband med den årliga revisionen. Vi arbetar en hel del med rådgivning för att de ska ta sig igenom processen, säger Jane Edge, chef för FTT.
Certifieringen används i fyra andra länder – Malawi, Zambia, Uganda och Zimbabwe och FTT erkänner liknande certifieringsprogram i ytterligare fem länder.
Jane Edge berättar att det finns planer för expansion.
‒ Om ett år eller så vill vi finnas i 12-13 afrikanska länder, säger hon till IPS.
Samtidigt säger Lee Harris:
‒ Jag hoppas att i framtiden så kommer ansvarsfull turism inte vara något ovanligt.
- Joy Daniels arbetar nu som chef för ett reseföretag i Kapstaden. Foto: Ida Karlsson/IPS
- Lee Harris är en av delägarna till det vandrarhem i Kapstaden som ser till att anställda får schyssta arbetsvillkor och så kallad levnadslön, en lön de kan leva på. Foto: Ida Karlsson/IPS
