Långt väg kvar i kampen mot orättvisor i Afrika

New York, 180215 (IPS*) – Efter att Nelson Mandela blivit Sydafrikas första demokratiskt valda president deklarerade han i ett tal inför sina landsmän – och afrikaner i allmänhet – att ”vi måste arbeta gemensamt för att upprätta en rättvis fördelning av rikedomar, möjligheter och makt i vårt samhälle”. Över 20 år senare är dock vägen mot detta mål fortfarande lång.

När Nelson Mandela höll sitt tal, 1996, hade Sydafrika nyligen befriats från det rasistiska apartheidsystemet. Sedan dess har miljontals sydafrikaner fått förbättrade möjligheter till både utbildning och arbeten. Men de stora inkomstskillnaderna lever kvar.

En studie från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, slog nyligen fast att Sydafrika är det land i världen där inkomstskillnaderna är som allra störst. Landet är dock inte ett enskilt fall i Afrika. Samma rapport visar att 10 av de 19 länder i världen där ojämlikheten är som störst finns på kontinenten.

Många afrikanska länder, däribland Elfenbenskusten, Mauritius och Rwanda, har upplevt snabba ekonomiska framgångar under de senaste 15 åren. Miljontals människor har lyfts ur den extrema fattigdomen och allt fler har fått möjlighet att gå i skolan och erbjudits tillgång till sjukvård. Men samtidigt har andra halkat efter.

En orsak till att inte alla afrikaner upplevt ökade inkomster är de djupt rotade ekonomiska och sociala orättvisor som finns i regionen. De skarpa kontrasterna mellan elitens rikedomar och den misär som många vanliga afrikaner tvingas leva under driver samtidigt fram ilska och utlöser protester och revolter.

–Så länge som rikedomarna i ett land oproportionerligt vilar hos ett fåtal, kommer vi inte att uppleva bestående fred och stabilitet, slog Namibias president Hage Geingob fast inför FN:s generalförsamling i höstas.

Fattigdomen har minskat i många av de afrikanska länder som upplevt en ekonomisk tillväxt. Men trots den fortsatta tillväxten tvingas fortfarande nästan hälften av kontinentens invånare att överleva på mindre än motsvarande 1,25 dollar om dagen.

Studier visar samtidigt att i länder där ojämlikheten är högre är det i första hand de redan rika som blir vinnare när den ekonomiska tillväxten ökar, medan de fattiga halkar efter.

De hållbara utvecklingsmål som världens länder kom överens om 2015 syftar inte bara till att utrota fattigdomen, utan också till att minska ojämlikheten mellan och inom länder.

UNDP:s analys av inkomstskillnaderna i Afrika fokuserar på de 29 länder söder om Sahara – där 80 procent av kontinentens befolkning bor – och där det finns tillgängliga siffror om hushållens konsumtion. Studien visar att mellan 1991 och 2011 lyckades man i 17 av dessa länder minska inkomstskillnaderna. I övriga tolv länder ökade i stället skillnaderna under samma period.

De länder som upplevde högre – och stigande – inkomstskillnader återfinns främst i södra och centrala Afrika. Många av dessa länder ekonomier är beroende av olje- och gruvtillgångar som erbjuder ett begränsat antal arbetstillfällen, eller är tidigare bosättarsamhällen med stora markägare.

Länder där inkomstskillnaderna minskar ligger i första hand i Västafrika och domineras i första hand av småjordbruk där många gynnas när produktiviteten ökar.

Rapportförfattarna konstaterar att det i vissa länder har genomförts åtgärder för att bekämpa inkomstskillnaderna, medan liknande åtgärder har motverkats av den ekonomiska eliten i andra länder.

*En längre version av denna artikel har tidigare publicerats i FN-tidskriften Africa Renewal

Ernest Harsch