Porto Nacional, Brasilien, 180119 (IPS) – Gamla satsningar på järnvägstransporter i Brasilien har fått nytt liv tack vare de snabbt expanderande odlingarna av sojabönor. Men kritiker menar att det bara är storföretagen som gynnas av utvecklingen.
Brasiliens växande produktion av sojabönor för export har behov av storskaliga transportlösningar inom landet, och järnvägen kan därmed bli en viktig faktor.
En av de järnvägar som fått nytt liv är den gamla satsningen på en linje som löper från norra till södra Brasilien. Den började byggas redan för 30 år sedan och sedan tre år tillbaka används järnvägens viktigaste sträckning för transporter. Men trots att järnvägsnätet löper genom regioner där sojaodlingarna fortsätter att växa sig större är dess framtid inte säkrad. Och hur järnvägen används möter kritik.
–Den gynnar bara jordbruksföretagen och leder inte till annat än miljöpåverkan för familjejordbruk, säger Messias Vieira Barbosa, som är en av ledarna för De jordlösas rörelse, MST, i delstaten Tocantins.
Tocantins ligger i de norra delarna av centrala Brasilien och järnvägslinjen löper genom hela delstaten. Kritiker menar att expansionen av sojaodlingar i delstaten har lett till en ökad ägarkoncentration av mark, och att järnvägslinjen förvärrar detta ytterligare. Tågens främsta funktion är att transportera sojabönor till hamnstaden Itaqui, för vidare export över Atlanten.
Messias Vieira Barbosa påpekar att befolkningen i allmänhet inte har fått några fördelar av järnvägen, eftersom den inte erbjuder några passagerartransporter.
Även de som gynnas av järnvägslinjen är kritiska.
–Frakten är fortfarande dyr och bönderna är missnöjda eftersom deras kostnader inte har minskat, säger Mauricio Buffon, ordförande för Aprosoja, Förbundet för soja- och majsproducenter i Tocantins.
Han menar att ”monopolet” för det transportbolag som sköter driften av järnvägen måste bort.
Även andra kritiker menar att landets järnvägar måste hitta andra driftsmodeller, om transporterna ska kunna öka. Detta skulle även kunna leda till att järnvägslinjer som för närvarande ligger nere skulle kunna återuppstå.
När den nord-sydliga linjen byggdes beskrevs den som en kommande ryggrad för alla landets övriga järnvägslinjer. ”Från mitten av ingenstans till ingenstans”, var en av de nedsättande beskrivningarna av järnvägsnätet efter att projektet först presenterats av landets dåvarande president José Sarney 1986.
Vid den tiden fanns inte den produktion som skulle kunna rättfärdiga satsningen i de tre delstater järnvägen löpte genom, enligt kritiker. Sojabönor var vid den tiden en nästan okänd produkt i landet.
Trots detta startade bygget 1987, innan det drabbades av många långvariga byggstopp och korruptionsanklagelser.
Länge såg det ut som att järnvägslinjen skulle bli bara ytterligare en av de många enorma megaprojekt som misslyckats i Brasilien under de senaste tio åren, men till sist stod järnvägslinjen klar och dess två sträckor löper nu över dryga 157 mil genom landet. Satsningen framstod med tiden som allt mer rationell i takt med att den brasilianska jordbruksproduktionen började skjuta i höjden – främst sojan.
I Tocantins producerades för 30 år sedan endast 47 000 ton sojabönor, medan siffran under förra året uppgick till hela 2,8 miljoner ton, enligt landets jordbruksdepartement. Det är dock långt efter de dryga 30 miljoner ton sojabönor som producerades i delstaten Mato Grosso, och som transporteras långa sträckor med lastbilar till hamnstäder för export.
En av sojaodlarna i Tocantins är Elio Rossato, som tillsammans med sina två bröder sedan fem år tillbaka odlar grödan på 6 000 hektar odlingsmarker som de antingen äger eller hyr utanför staden Porto Nacional.
Tidigare bedrev bröderna sin verksamhet i delstaten Bahia, som ligger längre österut. Men förhållandena är betydligt bättre i Tocantins, enligt Elio Rossato.
–Där var livet en plåga, utan vägar och elektricitet, men det här är världens bästa ställe, säger han med hänvisning till järnvägen och det vanliga vägnät som finns i delstaten.
- Den nord-sydliga järnvägslinjen har varit i drift sedan 2013, men har förblivit underutnyttjad. Järnvägen används främst för transport av sojabönor och biprodukter för export. Foto: Mario Osava/IPS
- En av företaget Granolcompanys anläggningar ligger precis vid järnvägen och här kan soja och biodiesel lastas direkt i vagnarna. Foto: Mario Osava/IPS
