Dhaka, Bangladesh, 180116 (IPS) – Samtidigt som fler rohingyer anländer till flyktinglägren uppges Bangladesh och Burma ha kommit överens om en plan för en repatriering av mer än en halv miljon människor. Men frågan är vad som skulle få flyktingarna att frivilligt återvända till det våldshärjade hemlandet.
Innan en repatriering kan inledas måste många svåra frågor besvaras. En är hur många flyktingar som skulle tillåtas att återvända, en annan vem som ska garantera deras säkerhet och slutligen återstår frågan om flyktingarna ens kan tänka sig att återvända till den våldshärjade burmesiska delstaten Rakhine.
I slutet av förra året bildades en arbetsgrupp bestående av regeringsföreträdare från Burma och Bangladesh med uppgiften att skapa ett program för repatriering. Enligt uppgifter från flera medier har länderna nu kommit överens om en tidsplan för när rohingyerna ska kunna skickas tillbaka till sitt hemland.
Innan detta tillkännagivande talade IPS med en högt uppsatt person vid Bangladeshs utrikesdepartementet, som inte vill bli citerad med sitt namn. Han sade att Burmas regering vid flera tillfällen uppmanats att tillåta journalister och internationella organisationer besöka regionen för att granska situationen på fältet.
–Om inte omvärlden känner sig övertygad om säkerhetsläget, hur ska vi då kunna förvänta oss att traumatiserade människor frivilligt återvänder till sina hemområden, där de blev misshandlade, torterade och beskjutna?
Han menar att de människorättsbrott som begåtts av regimen i Burma är oförlåtliga, och att burmesiska myndigheter fortsätter att agera respektlöst mot omvärlden som kräver att få utreda de anklagelser om folkmord som riktats mot landets militär.
Människorättsaktivister påpekar att flyktingarna själva inte har fått medverka i den uppgörelse som syftar till att de ska återvända till Burma. I uppgörelsen finns heller inga tydliga planer för när och hur rohingyerna ska kunna återvända till sina hem.
Fiona MacGregor som är språkrör för FN:s migrationsorganisation, IOM, i Cox’s Bazar i Bangladesh, säger att de diskussioner som förts om en repatriering inte har involverat IOM utan förts bilateralt mellan de båda länderna.
–Men enligt IOM:s principer är det avgörande att ett återvändande måste vara frivilligt, säkert, hållbart och värdigt. För närvarande fortsätter rohingyer att anlända varje dag, i desperat behov av humanitärt bistånd. IOM:s fortsatta fokus är att hjälpa dessa nyanlända, liksom alla andra som anlänt sedan den 25 augusti, samt alla som bodde här innan dess, säger Fiona MacGregor.
Nyligen uppges högt uppsatta företrädare för regimen i Burma ha uppgett att det skulle var ”omöjligt att acceptera” det antal personer som Bangladesh påstås ha föreslagit ska återvända till hemlandet.
En repatriering kräver att Burma utfärdar uppehållstillstånd, och landet kan vägra att ta emot personer. De som återvänder ska enligt planerna få tillfälliga bosättningar med begränsad rörelsefrihet. Dessutom ingår endast rohingyer som flydde till Bangladesh efter utgången av oktober 2016 i uppgörelsen.
Fram till den 7 januari i år uppges 655 500 flyktingar ha anlänt till Cox’s Bazar efter den senaste våldsvågen som drabbade den muslimska minoritetsgruppen, och som tros ha kostat tusentals människor livet.
Caroline Gluck vid UNHCR i Cox’s Bazar, säger till IPS att FN:s flyktingorgan begärt knappa 84 miljoner dollar för att kunna finansiera det humanitära arbetet i regionen fram till slutet av februari i år. I mars ska FN tillsammans med sina partnerorganisationer lansera en gemensam handlingsplan och beräkna vilken finansiering som krävs för att kunna hjälpa rohingyer och värdbefolkningen under årets återstående tio månader.
–Många av flyktingarna har utsatts för grovt våld och är traumatiserade. Vissa har förlorat nära och kära och deras hem är förstörda. Alla beslut om att återvända till Burma måste vara grundade i välinformerade och frivilliga val. Tre tryggheter – fysisk, juridisk och materiell – måste vara uppnådd för att återvändande ska kunna vara frivilligt och långsiktigt, säger Caroline Gluck vid UNHCR.
FN-organet är inte en part i den uppgörelse som gjorts mellan Burma och Bangladesh, men Caroline Gluck säger att man är beredd att samverka ”i linje med internationella riktlinjer”. UNHCR kan bistå med teknisk hjälp, däribland en registrering av flyktingarna i Bangladesh i syfte att slå fast huruvida de är beredda att frivilligt återvända till Burma.
–Som generalsekreteraren har sagt, är en återgång till fred och stabilitet, en försäkran om full tillgång till humanitär hjälp och åtgärder för att ta itu med grundorsakerna till flykten, viktiga förutsättningar för att se till att ett återvändande ligger i linje med internationella normer, säger Caroline Gluck.
Hon påpekar att flyktingströmmen har minskat betydligt. Men hon understryker också att flyktingarnas behov av vatten, mat, härbärgen, sjukvård, skydd och psykosocial hjälp har förblivit akuta.
–De områden där flyktingarna bor är extremt tätbefolkade. Det finns en risk för utbrott av smittsamma sjukdomar och bränder. Regnsäsongen är på ingång och vi är mycket bekymrade över hur detta ska drabba dessa människor, som lever under svåra förhållanden, säger Caroline Gluck.
Rohingyer i ett av de många flyktinglägren i Bangladesh. Foto: Naimul Haq/IPS
