Paranaíta, 171103 (IPS) – Skogen där staden Paranaíta ligger brändes ner för nästan 40 år sedan. Nu vill dock staden inte längre förknippas med skövling av Amazonas. I stället ska Paranaíta bli känd som “energihuvudstaden”.
Livet i Paranaíta har förändrats till följd av uppförandet av två stora vattenkraft i dess närhet, varav det ena fortfarande är under uppbyggnad. Framtiden är dock fortfarande oviss för staden, som ligger mellan regnskogen och den växande utbredningen av boskapsuppfödning och odlingar av monokulturer av soja och majs som avancerar söderifrån. Det är en utveckling som bidragit till avskogningen i delstaten Mato Grosso, som ligger vid det sydöstra hörnet av Amazonas.
Vattenkraftverken har fört med sig nya investeringar, byggnader och hotell och har blåst liv i stadens lokala ekonomi. Numera finns det stora varuhus även här.
-Mitt hotell bestod tidigare bara av sex lägenhetsrum. Numera har jag tolv lägenhetsrum och en finare fasad, berättar den lokale näringsidkaren Francisco Karasiaki Júnior när IPS besöker Paranaíta.
När vattenkraftsdammen Teles Pires byggdes sysselsatte den som mest över 5 700 arbetare. Dammbygget påbörjades 2011 och stod klart tre år senare. Då hade redan bygget av nästa stora vattenkraftsdamm, São Manoel, påbörjats. Den senare ligger längre bort från staden, drygt tolv mil nedströms.
Bygget av São Manoel är försenat, då det tillfälligt stod stilla efter ett domstolsbeslut i samband med att byggbolaget nästan gick omkull på grund av en korruptionsskandal i slutet av förra året. Det var en skandal som ledde till att mängder av arbetare sades upp.
-Jag förlorade pengar eftersom många som bodde här inte betalade sina räkningar, berättar en annan hotellägare, Ster Seravali Petrofeza, 68.
Hon är ägare av både Petros Hotel och en butik som säljer bygg- och hushållsvaror. Båda verksamheterna ligger i samma byggnad längs den huvudgata i staden som hon har sett växa fram under åren. Men tiderna var ännu bättre under 80- och 90-talet, säger hon.
-Det var under “garimpo”-eran som affärerna gick som bäst, säger hon med hänvisning till den informella guldgruvdrift som hade ett uppsving på den tiden.
Under 80-talet startades elva hotell i staden, berättar Francisco Karasiaki Júnior. -Det innebar också ett slut på alla frustrerade försök att odla tomater, kaffe, kakao och tropiska frukter, berättar han, som bott här de senaste 37 åren av sitt 53 år långa liv.
Men under 90-talet klingade guldrushen av. I stället var det timmerindustrin och sågverken som började blomstra.
-Vi började sälja massor av motorsågar, det kunde röra sig om tolv motorsågar om dagen, berättar Ster Seravali Petrofeza.
Men även den eran fick ett slut efter millennieskiftet, i takt med att miljölagarna blev allt hårdare.
När bygget av vattendammarna kom gav det staden nytt liv igen, säger Ster Seravali Petrofeza.
-Men det är ingen permanent lösning. Vi sätter vårt hopp till jordbruket, säger hon, vars två vuxna barn livnär sig på att odla sojabönor och majs.
Ekonomen João Andrade vid det lokala institutet ICV menar att staden Paranaíta exemplifierar en utveckling av “uppgång och fall” som drabbar lokala ekonomier som bygger på exploatering av regnskogens naturresurser.
Gruvdrift, gummi, timmer, boskapsuppfödning och odlingar av monokulturer är alla miljömässigt ohållbara aktiviteter, som har avlöst varandra i olika regioner och som nu i vissa fall har ersatts av vattenkraftverk. João Andrade befarar att den energi som dessa kraftverk producerar kan leda till ett nytt uppsving för gruvindustrin och driva på utvecklingen av exportinriktade grödor, i samband med att nya vägar anläggs.
År 2010 hade Paranaíta knappt 11 000 invånare. I slutet av 2013 ställdes dock staden inför en kris, då den offentliga servicen föll samman under trycket av en mycket snabb inflyttning när det första vattenkraftverket hade börjat byggas. Paulo Correa, som arbetar inom stadsförvaltningen, berättar att hyror och priserna på varor och tjänster steg, liksom brottsligheten och behoven av sjukvård och utbildning. Mellan 2011 och 2015 ökade antalet allvarliga våldsbrott mycket snabbt i Paranaíta.
Vattenkraftbolagen har samtidigt bidragit med olika investeringar, särskilt bolaget CHTP. Bland annat har en 55 kilometer lång väg till Paranaíta fått beläggning, vilket gör att staden inte är lika isolerad från omvärlden som tidigare. Numera tar resan till universitetsstaden Alta Floresta bara en halvtimme, en resa som tidigare tog närmare tre timmar.
För kommunledningen i Paranaíta är det stora målet nu att förmå landets miljödepartement att ta bort staden från den svarta listan över orter där skogsskövlingen pågått som värst. *IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera dessa bilder var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt dem.
- En av de nya vägar som anlagts i staden Paranaíta, vars befolkning växte med 70 procent mellan 2010 och 2014 i samband med bygget av två nya vattenkraftverk längs floden Teles Pires. Foto: Mario Osava/IPS
- Ster Seravali Petrofezas hotell och butik i staden Paranaíta, i den brasilianska delstaten Mato Grosso. Hon har upplevt både de positiva och negativa epoker som staden gått igenom de senaste decennierna. Foto: Mario Osava/IPS
