Rodelas, Brasilien, 171004 (IPS) – Ön Itaparica lades under vatten till följd av ett kraftverksbygge. Sedan dess har ursprungsbefolkningen varit utan jord. Nu har många börjat tappa tålamodet och kräver kompensation och rätt till mark.
Ursprungsbefolkningen har levt i hundratals år längs floden São Francisco i de norra delarna av delstaten Bahia i Brasilien. Mellan 1 500 och 2 000 personer i området tillhör tuxáfolket.
Dorinha Tuxá, ledare för tuxáfolket, sitter och sjunger längs stranden vid det som ursprungsbefolkningen fortfarande kallar en flod men som numera är en 828 kvadratkilometer stor kraftverksdamm i den nordöstra delstaten Pernambuco som gränsar till Bahia i söder.
Medan hon sjunger en sång om den heliga floden och röker en pipa med tobak och örter som används vid ritualer ser hon drömmande mot vattnet där det som kallades “änkans ö” dränktes i vattenmassorna. Det var en av flera öar i São Francisco-floden och det var här som tuxáfolket bodde tidigare.
Vattenkraftverket i området har en kapacitet på 1 480 megawatt och är en av åtta anläggningar som har uppförts av det brasilianska kraftbolaget CHESF längs floden São Francisco i den nordöstra delen av landet.
Efter kraftverksbygget 1988 förflyttades tuxáfolket till tre olika platser, bland annat Rodelas i delstaten Bahia. Där bor även Dorinha Tuxá numera.
Efter en 19 år lång rättslig strid har 442 familjer som tvingades flytta äntligen fått ersättning från det brasilianska kraftbolaget. Men de väntar fortfarande på att få tillgång till de 4 000 hektar mark som de fick löfte om när de fördrevs och som myndigheterna måste lämna över till dem.
Folket minns sina forna marker med nostalgi.
-Dessa välsignade platser där vi föddes, där vi inte behövde sakna något. Floden där vi brukade fiska. Jag blir nostalgisk när jag tänker på den tiden, från barndomen och till dess att jag gifte mig. Även om vi drabbades av lidanden var vi optimistiska. Vi odlade ris, lök och skördade mango. Allt detta är borta, säger Manoel Jurum Afé till IPS.
Den nya byn är väldigt annorlunda jämfört med platsen där de levde tillsammans på ön Itaparica.
Luiza de Oliveira, som även har tuxánamnet Aluna Flexia Tuxá, studerar juridik för att kunna fortsätta föra sitt folks kamp för mark och rättigheter. Hennes mamma har likt många andra tuxákvinnor varit folkets ledare.
-Förr var det som att de levde i ett paradis. De behövde inte tigga hos myndigheterna som de måste göra nu. De brukade odla allt – bönor och kassava. De levde tillsammans i fullständig harmoni. Allt fick ett slut när översvämningen slog till, säger hon.
-Vi har förlorat allt. Den plats som var helig för oss har ställts under vatten, säger Armando Apaká Caramuru Tuxá sorgset.
Han är en “pajé” – beskyddare av tuxáfolkets traditioner.
Folket som i hundratals år varit fiskare, jägare, samlare och jordbrukare, upphörde med sina självförsörjande jordbruk på den nya platsen. En del köpte små bitar mark och började odla grödor för försäljning, som kokosnötter.
-Vi behöver ett värdigare liv. Tidigare kunde vi leva på det som vi själva fick fram genom jordbruket och fisket. I dag är det inte möjligt så vi vill ta upp jordbruket igen och för att kunna göra det behöver vi vår mark, säger ledaren Uilton Tuxá till IPS.
År 2014 beslutades att 4 392 hektar mark skulle överlämnas till tuxáfolket. I juni i år gick de vinnande ur en rättsprocess i en federal domstol. Funai, den brasilianska urfolksmyndigheten, fick tre månader på sig att skapa en arbetsgrupp för att påbörja avgränsningen av ett område. Det beslutades att ny ersättning skulle betalas ut till tuxáfolket.
Men misstron mot myndigheter och statens byråkrati har lett till att tuxáfolket beslutat att ockupera Surubabel, ett område i närheten av byn där många av dem bor. Det ligger nära den nya reservoaren och är en plats som de fått löfte om att de ska få ta över, men än så länge har inget skett.
De har börjat att bygga upp en ny by här.
-Ockupationen visar att lågan har tänts igen. Vi har återvänt till denna plats där vi fanns redan innan koloniseringen och innan missionärerna kom hit på 1500-talet. Vi bygger denna by för att regeringen ska uppfylla sina skyldigheter och staka ut vårt territorium, säger Uilton Tuxá.
Många har andra jobb under veckan men kommer hit på lördagarna och bygger sina hus enligt gamla metoder.
-Vi var det första ursprungsfolket i den nordöstra regionen att erkännas och vi är de sista som får rätt till vår mark. Det här är bara början. Om rättssystemet inte ger oss rätten att fortsätta dialogen kommer vi att ta till kraftfulla åtgärder, vi kommer att mobilisera, säger ledaren Xirlene Liliana Xurichana Tuxá till IPS.
Samtidigt hotas den lilla mark de har kvar som inte översvämmats och de områden de nu ockuperar av nya megaprojekt. Bland annat pågår en omläggning av São Francisco-floden.
-Det finns också planer på ett kärnkraftverk, vilket skulle påverka oss, säger Uilton Tuxá till IPS.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera dessa bilder var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt dem.
- Familjer som tillhör tuxáfolket tar en paus under uppbyggnaden av en ny by på förfäders marker i Surubabel. Foto: Fabiana Frayssinet/IPS
- Dorinha Tuxá, ledare för tuxáfolket, sjunger om floden Sáo Francisco som är helig för ursprungsbefolkningen. Hon röker en pipa med tobak och örter som används vid ritualer. Hon ber sina förfäder om hjälp att kunna återfå de marker som folket utlovats. Tuxáfolket tvingades bort från en ö i samband med ett stort kraftverksbygge i nordöstra Brasilien. Foto: Gonzalo Gaudenzi/IPS
