New York, 160426 (IPS) – Sju av de nio kandidater som föreslagits att nästa år ta över som FN:s generalsekreterare kommer från Östeuropa, den region som anses stå på tur att tilldelas den högsta posten. Andra ifrågasätter dock traditionen med en geografisk rotation och menar att det viktigaste är att FN för första gången får en kvinnlig högsta chef.
Alla tidigare generalsekreterare har kommit från de fyra regionala grupperingar som finns inom FN förutom Östeuropa; Afrika, Asien och Stillhavsområdet, Latinamerika och Karibien eller Västeuropa och övriga stater. Men ingen har alltså hittills kommit från Östeuropa – eller varit kvinna.
På senare år har många länder i Östeuropa blivit medlemmar av EU eller Nato, eller både och. Ytterligare nationer står på kö för att bli medlemmar av EU. Sedan kalla krigets avslut har Östeuropa förvandlats från att ha varit en politisk och geografisk enhet till att i dag endast vara en geografisk gruppering. Det menar Jayantha Dhanapala, som tidigare var undergeneralsekreterare för nedrustningsfrågor i FN.
-Många östeuropeiska länder är med i Nato och EU och deras intressen är tätt sammankopplade med Västeuropa, säger Jayantha Dhanapala till IPS.
Av det skälet menar han att den geografiska rotationen inte är lika viktig som en annan aspekt inför det kommande tillsättandet – att en kvinna för första gången tillsätts som chef för världsorganisationen.
-Det är nödvändigt att en kompetent och kvalificerad kvinna utses till generalsekreterare, säger Jayantha Dhanapala, som för nio år sedan var en av kandidaterna innan posten gick till den nuvarande generalsekreteraren Ban Ki-Moon.
Vissa bedömare menar att Östeuropa borde ingå i samma gruppering inom FN som Västeuropa. En del diplomater menar att den geografiska grupperingen endast existerar i syfte att länderna från Östeuropa ska få tillgång till vissa platser, bland annat som icke-permanenta medlemmar av säkerhetsrådet.
Förra veckan fick Belarus en plats i en statistisk kommission endast på grund av att landet tillhör den östeuropeiska grupperingen. På liknande sätt har flera andra länder tilldelats platser i olika FN-kommissioner och kommittéer.
Den nuvarande generalsekreteraren Ban Ki-Moons alla manliga företrädare var: Kofi Annan från Ghana, Boutros Boutros-Ghali från Egypten, Javier Pèrez de Cuèllar från Peru, Kurt Waldheim från Österrike, U.Thant från Burma, svensken Dag Hammarskjöld och FN:s förste generalsekreterare, Trygve Lie från Norge.
De sju kandidaterna från Östeuropa är Srgjan Kerim från Makedonien, Vesna Pusic från Kroatien, Igor Luksic från Montenegro, Danilo Turk från Slovenien, Irina Bokova från Bulgarien, Natalia Gherman från Moldavien samt Vuk Jeremić från Serbien.
De två övriga kandidaterna är Helen Clark från Nya Zeeland och Antonio Guterres från Portugal.
När Helen Clark fick frågan om det inte är Östeuropas tur att tilldelas generalsekreterarposten påpekade hon att alla medlemsländer har uppmanats att inkomma med nomineringar.
-Jag bedömer att det kommer att bli en öppen process och jag hoppas att medlemsstaterna kommer att bedöma vilka utmaningar generalsekreteraren kommer att ställas inför, samt vem som anses ha de bästa förutsättningarna att klara uppgiften, sade Helen Clark, som för närvarande är chef för FN:s utvecklingsprogram, UNDP.
Många bedömare menar att någon av de fyra kvinnliga kandidaterna bör få uppdraget. James Paul var tidigare ordförande för New York-baserade Global Policy Forum och har i 19 års tid bevakat FN. Han säger till IPS att det viktigaste nu är att nästa generalsekreterare är en kvinna, och att frågan om varifrån hon kommer därför är underordnad.
Han menar att den nya mer öppna process som denna gång omger valet av en ny generalsekreterare är ett litet steg framåt jämfört med tidigare. Samtidigt är James Paul fortfarande kritisk till hur processen går till.
-Alldeles för lite ljus riktas mot den viktigaste frågan av alla – att valet fortfarande avgörs av en liten oligarkisk grupp.
Med det menar James Paul att det även denna gång kommer att vara de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet – USA, Storbritannien, Frankrike, Kina och Ryssland – som i praktiken avgör vem som får uppdraget, eftersom de har vetorätt i frågan.
-Liksom tidigare kommer liten hänsyn tas till alla andra länders vilja, världsmedborgarnas bekymmer eller de ledarskapsbehov som finns inom organisationen, säger han.
James Paul menar att de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, med USA i spetsen, haft för vana att välja ut en särskild typ av kandidater.
-De väljer svaga och medgörliga kandidater som ser till de mäktigas intressen och som är beredda att verka för ett svagt och relativt inaktivt FN, säger James Paul.
Han menar att de urval som gjordes både 2006 och 2011, då den nuvarande generalsekreterarens mandat förlängdes med ytterligare fem år, tydligt visade att starka och dynamiska kandidater åsidosätts, samt att dåliga resultat inte utgör något hinder för att mandatet förlängs – och att åsikterna hos en överväldigande majoritet av de övriga medlemsstaterna knappt har någon betydelse för besluten.
Samir Sanbar, som tidigare var chef för FN-sekretariatets informationsavdelning, påpekar att den östeuropeiska gruppen till en början var en politisk allians som stod bakom dåvarande Sovjetunionen. Han påpekar också att den geografiska rotationen inte tycks ha varit avgörande då svensken Dag Hammarskjöld tillträdde som generalsekreterare 1953 som efterträdare till norrmannen Trygve Lie.
Samtidigt påpekar Samir Sanbar att eftersom de geografiska grupperna fortfarande finns inom FN så har de östeuropeiska kandidaterna fortfarande en fördel. Han menar att en kvinna från Europa står på tur.
