New York, 150325 (IPS) – De superrika fortsätter att dra ifrån alla andra i inkomstligan. Nu ställs krav på att minska ojämlikheten inom och mellan länder.
Denna vecka hålls det årliga världssociala forumet, denna gång i Tunis. I år ligger fokus bland annat på de ökande klyftorna i världen.
Världssocialt forum är skapat som en motvikt till Världsekonomiskt forum i Schweiz, som främst besöks av världens rika makthavare. När den senaste upplagan av mötet i Davos hölls i januari publicerade den brittiska biståndsorganisationen Oxfam en rapport som visade att om inget drastiskt görs så kommer världens rikaste hundradel att äga mer än hälften av världens rikedomar nästa år.
Samma rapport visade att världens 80 rikaste personer snart kommer att äga lika mycket som ägs av halva jordens befolkning – det vill säga av 3,5 miljarder människor.
Samtidigt med den utvecklingen pågår inom FN arbetet med att ersätta millenniemålen med så kallade hållbara utvecklingsmål, SDG, som efter årsskiftet ska vägleda arbetet med att minska fattigdomen i världen.
Gruppen Civil Society Reflection Group (CSRG) on Global Development Perspectives har presenterat en ny studie som slår fast att det kommer att krävas mer av världens rikaste – om de 17 nya utvecklingsmål som FN har föreslagit ska kunna förverkligas.
Jens Martens, chef för organisationen Global Policy Forum i Bonn, påpekar att bland millenniemålen – som fastställdes år 2000 och kom att vägleda utvecklingsarbetet 15 år – var nummer åtta inriktat på de rika ländernas ansvar.
-Men detta mål var väldigt vagt och innehöll inga bindande åtaganden för de rika länderna, påpekar han.
Jens Martens menar att även många av de föreslagna nya utvecklingsmålen saknar flera viktiga komponenter – enligt honom är de inte tillräckligt specifika, realistiska eller tidsbundna.
-Det vi behöver är “smarta” målsättningar som lägger ett ansvar på de rika länderna, säger han.
Jens Martens menar att det är meningslöst att sätta upp målsättningar om resurserna för att kunna förverkliga målen saknas. För att det ska finnas några möjligheter att leva upp till målsättningarna menar han att det krävs tydliga och tidsangivna förpliktelser för världens rikaste i form av regleringar och en förnyad skattepolitik.
De 17 nya utvecklingsmål som ska ersätta millenniemålen ska fastställas vid ett toppmöte i september och är fortfarande föremål för diskussion. Några av de nya målsättningar som föreslagits handlar om att fattigdomen och hungern ska utrotas, att alla ska få tillgång till god undervisning, samt att jämställdhet ska uppnås och ojämlikheten minskas – fram till år 2030.
Roberto Bissio vid det internationella nätverket Social Watch, menar att det krävs tre specifika “mål för de rika” om det ska gå att uppnå en hållbar utveckling i världen – dels en målsättning om att minska ojämlikheten inom och mellan länder, ett mål om att skapa en hållbar konsumtion och produktion, samt ett mål om att stärka det globala samarbetet för att uppnå utveckling.
I sin nya studie hävdar Civil Society Reflection Group att alla de 17 mål som föreslagits av FN är relevanta för alla länder i världen – både fattiga och rika. Rapportförfattarna konstaterar att när det gäller fattigdomsbekämpning och andra sociala frågor kan de nya målsättningarna bli en stor utmaning även i vissa delar av den rika världen, där fattigdomen snarare har ökat.
Som exempel nämns USA, där antalet fattiga enligt studien har ökat konstant under de senaste två årtiondena och nu omfattar närmare 50 miljoner människor. Detta i enlighet med den officiella fattigdomsgränsen som för närvarande ligger på en inkomst på motsvarande cirka 200 000 kronor om året för en familj bestående av fyra personer. Även inom EU är fattigdomen ett stort problem, påpekar rapportförfattarna, som hävdar att 24,5 procent av befolkningen inom unionen lever i fattigdom eller är socialt marginaliserade.
Civil Society Reflection Group menar att världens länder bör komma överens om en målsättning om att fram till år 2030 åtminstone halvera andelen fattiga i enlighet med de nationella beräkningarna för fattigdomsgränsen.
