New York, 150306 (IPS) – Enligt FN-organet UN Women är Asien och Stillahavsområdet en av de regioner i världen där våld mot kvinnor är vanligast. I Filippinerna rapporteras att antalet polisanmälningar ökat och i Kina lade myndigheterna nyligen fram ett förslag på en lag mot våld i hemmet.
Nästan hälften av de fyra miljarder människor som lever i Asien och Stillahavsområdet är kvinnor. Men kvinnorna utgör två tredjedelar av dem som lever i fattigdom. Detta samtidigt som miljontals kvinnor tvingas leva sina liv instängda innanför hemmets väggar, medan andra sliter för usla löner. Mängder av kvinnor faller dessutom offer för människohandel och tvingas in i prostitution eller utnyttjas som sexslavar.
För många andra kvinnor i regionen finns i stället det värsta hotet i hemmet, i form av en våldsam man eller annan nära anhörig, och förövarna straffas sällan.
Som exempel uppger UN Women att hela 58 procent av kvinnorna på Papua Nya Guinea säger sig ha drabbats av någon form av våld i sina relationer, medan 55 procent uppger att de tvingats till sex mot sin vilja. På Fiji har 66 procent av de tillfrågade kvinnorna utsatts för våld av en partner, medan en av fyra kvinnor i Östtimor uppger att de återkommande blivit slagna av sin partner.
Människorättsorganisationen Asia Pacific Forum, APF, understryker samtidigt att Asiens kvinnor ligger på den globala botten i fråga om politisk representation, jobbmöjligheter och egendomar. De kvinnor som lyckats få ett jobb tjänar betydligt mindre än sina manliga kollegor, i strid med de lagar som slår fast att män och kvinnor ska ha samma lön för samma arbetsuppgifter. Enligt APF drabbas dessutom mellan 30 och 40 procent av de arbetande kvinnorna olika former av verbala, fysiska eller sexuella trakasserier på sina arbetsplatser.
Enligt organisationen saknar dessutom hälften av länderna i Sydasien, och 60 procent av länderna i Stillahavsområdet, lagar som förbjuder våld i hemmet. Denna brist på skydd innebär att gärningsmännen kan fortsätta slå ostraffat samtidigt som det finns få platser dit kvinnor kan vända sig för att få hjälp.
De officiella uppgifterna om våld mot kvinnor är ofta mycket opålitliga, och utgör som bäst mycket försiktiga uppskattningar. Detta eftersom de flesta kvinnor som blir slagna inte vågar anmäla, antingen av rädsla för att konsekvenserna, eller eftersom de inser att rättssamhället inte kommer att erbjuda någon hjälp.
I en statlig undersökning nyligen i Indien uppgav 40 procent av de tillfrågade kvinnorna att de hade utsatts för övergrepp i sina hem. Detta samtidigt som en oberoende undersökning kom fram till en helt annan siffra – i den uppgav närmare 84 procent att de utsatts för övergrepp.
År 2009 mottog polisen i Indonesien 150 000 anmälningar av våld mot kvinnor, där den misstänkte gärningsmannen i 96 procent av fallen var kvinnans man. Aktivister menar samtidigt att bara vart tionde fall av kvinnovåld resulterar i en polisanmälan.
Men en hårdare attityd från rättssamhället kan ge resultat. Förra året rapporterade Filippinernas kvinnokommission, PCW, att antalet polisanmälningar snabbt hade ökat i landet, vilket många menar delvis beror på att myndigheterna börjat se allvarligare på denna typ av brottslighet.
I Kina lade myndigheterna nyligen fram ett förslag på en lag mot våld i hemmet, den första av sitt slag i landet. Aktivister menar att den är ett viktigt första steg för att bekämpa det våld som förekommer i miljontals kinesiska hem. Uppgifter från Kinas kvinnoförbund, som är en statlig organisation, visar att närmare 40 procent av landets kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i sina relationer, medan bara 7 procent av de utsatta kvinnorna uppger att de polisanmält förövaren.
År 2012 visade en granskning från UN Women att bara åtta länder i Asien och Stillahavsområdet har lagar som förbjuder våldtäkter inom äktenskapet. FN-organet menar att detta har skapat en kultur där många män uppfattar att de inte kan straffas för sina övergrepp.
Experter menar att för att komma åt problemen krävs det dels tydliga lagar mot kvinnovåld, men också insatser för att höja kvinnors ekonomiska och politiska ställning.
