Harare, 140327 (IPS) – Arbetslösheten har förblivit skyhög i Zimbabwe medan både Robert Mugabes regeringsparti och den politiska oppositionen är indragna i fraktionsstrider. Många vanliga zimbabwier har börjat förlora hoppet om framtiden.
Leroy Muzamani sitter med hakan vilande mot sina händer. Han är klädd i en sliten tröja, skorna är fulla med lagningar och byxorna är för stora. Han sitter utanför en arbetsförmedling i huvudstaden Harare och hoppas på att en arbetsgivare ska kunna erbjuda honom jobb för dagen.
-Vi är hela tiden på jakt efter tillfälliga jobb som aldrig dyker upp. Länge hade många av oss förväntningar på våra politiska ledare – att de skulle kunna lösa problemen med arbetslösheten. Men knappast…, säger Leroy Muzamani till IPS.
Han är utbildad inom marknadsföring, men har aldrig fått chansen att utöva sitt yrke. Att arbetslösheten bestått beror enligt Leroy Muzamani på att frågan aldrig har prioriterats av landets ledning.
År 2011 bedömde FN:s livsmedelsprogram att arbetslösheten i landet låg på hela 60 procent. I brist på förbättringar har allt fler zimbabwier förlorat hoppet om den politiska utvecklingen i landet.
-Det finns många obesvarade frågor i dessa svåra tider. Vi undrar vem som ska kunna förändra något till det bättre. De stora politiska partierna har misslyckats eftersom de är upptagna med interna maktstrider, säger Leroy Muzamani.
Inom det styrande partiet Zanu-PF pågår en intern kamp mellan olika grupper som enligt utsago håller på att positionera sig för att ta över efter presidenten Robert Mugabe, som nu fyllt 90 år. En av dessa fraktioner uppges ledas av landets vicepresident Joyce Mujuru, medan ministern Emerson Mnangagwa uppges leda en rivaliserande gruppering.
Men även oppositionspartiet MDC är splittrat eftersom vissa röster anser att det är dags för partiledaren Morgan Tsvangirai att avgå. I februari uppmanade partiets biträdande generalsekreterare Elton Mangoma i ett brev Morgan Tsvangirai att kliva åt sidan och bereda vägen för en ledare med nya idéer. Brevet retade dock upp Morgan Tsvangirais anhängare som svarade med att kräva Elton Mangomas avgång.
De interna striderna har gett många en känsla av att politikerna inte har någon bättre framtid att erbjuda.
-Det finns en växande frustration bland vanliga zimbabwier. De tvivlar på Mugabe, men nu tvivlar de på samma sätt även på Tsvangirai, säger den politiske analytikern Whatmore Makokoba till IPS.
Även företrädare för det civila samhället är skeptiska till de stora partiernas politiska framtid.
-Klyftorna vidgas inom både Zanu-PF och MDC, vilket innebär att framtiden ser osäker ut för båda de stora partierna. De kan båda vara på väg mot sitt Waterloo, säger Claris Madhuku, som är ordförande för den pro-demokratiska organisationen Platform for Youth Development.
Den oberoende politiske analytikern Malvern Tigere menar att den stora frågan är vilka zimbabwierna ska sätta sitt hopp till nu, när misslyckanden bara följts av nya misslyckanden.
-Först var det Mugabe som alla satte hoppet till efter att han kommit till makten i samband med självständigheten från Storbritannien 1980. Men hans regering bidrog bara till att förverka de framsteg som hade gjorts under kolonialtiden.
Enligt Malvern Tigere har många zimbabwier därför börjat se tillbaka på kolonialtiden med nostalgi.
-Sen har vi Tsvangirai som ökade hoppet om ett skifte, bort från Mugabes grepp om makten. Men nu är han personligen indragen i en ledarstrid, som gjort miljontals anhängare djupt besvikna, säger Malvern Tigere.
Företrädare för de stora partierna tycks dock inte vara oroade över att ha förlorat folkets förtroende.
-Zanu-PF har en historia av odiskutabel enighet ända sedan det bildades för mer än ett halvsekel sedan. Det har förblivit ett parti som zimbabwierna litar på, säger Zanu-PF:s språkrör Rugare Gumbo till IPS.
Hans motsvarighet inom MDC, Douglas Mwonzora, är lika säker på sitt partis politiska ledning.
-MDC har förblivit det enda alternativet för verklig förändring i Zimbabwe. Partiet står starkt trots de felaktiga rykten som sprids av våra belackare, säger han till IPS.
David Chidende, vid den prodemokratiska gruppen Youth Information and Education for Behaviour Change, menar att en verklig förändring av politiken i landet istället kan komma att ledas underifrån.
-Uppror kan bryta ut. Unga människor måste bilda en massrörelse som strider för en demokratisk utveckling av landet. Det är vi som är unga som drabbas värst, och om vi förblir passiva så är risken att vi kommer att få uppleva ett långvarig lidande, säger David Chidende till IPS.
Den åsikten delas av arbetslöse Leroy Muzamani.
-Vi vanliga människor har blivit utsatta för ett svek, och en dag kommer omständigheterna att tvinga oss att ta tag i frågan själva – och på egen hand leda kampen för politisk förändring, säger Leroy Muzamani.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
