Auki, Salomonöarna, 131122 (IPS) – För ett decennium sedan avslutades en fem år långt inbördeskrig på Salomonöarna. Sedan dess har mängder av familjer fortsatt att vänta på anhöriga som försvann spårlöst under konflikten.
Många menar att det är av högsta vikt att kvarlevorna efter de försvunna återfinns för att främja en varaktig fred bland den etniskt blandade befolkningen som uppgår till 550 000 invånare.
-Jag kan inte sova, utan vill få reda på sanningen. När jag ser in i ögonen på min brors barn så blir jag så arg, så arg. Jag vill få reda på sanningen.
Det säger en av de berörda i denna lilla by i provinsen Malaita, varifrån sju personer försvann under konflikten som rasade i landet mellan 1998 och 2003. Ingen vet vad som hände med de som försvann. Det enda man vet är att en man i byn när han är berusad brukar skryta om att han dödade dem.
År 1998 började gruppen Guadalcanals revolutionära armé fördriva inflyttade landsmän som bosatt sig på Salomonöarnas största ö Guadalcanal. De som fördrevs hade sitt ursprung i grannprovinsen Malaita. Men folkfördrivningen ledde till strider då befolkningen från Malaita organiserade sig i den stridande gruppen MEF, för att försvara sina intressen.
Vittnesmål som har avlagts inom den försonings- och sanningskommission som bildades 2009 har klarlagt att många av dem som försvann spårlöst under konflikten angreps av förövare från deras egna etiska grupp. Detta på grund av mängder av rykten under konflikten där vissa individer anklagades för att vara kollaboratörer som spionerade för fienden.
-Många menar att så länge de inte får veta var deras anhöriga finns, eller var de har blivit begravda, så kan de inte heller acceptera någon försoning, säger Reuben Lilo, vid departementet för fred och försoning i huvudstaden Honiara.
Sam Ata, som är ordförande för försonings- och sanningskommissionen, säger till IPS att det finns en risk för hämndaktioner så länge de drabbade familjerna inte får sina frågor om deras anhöriga besvarade.
Den fem år långa konflikten hade en mycket djup inverkan på befolkningen, och närmare 50 000 människor på vardera sida tvingades på flykt. Delar av befolkningen på Guadalcanal tvingades fly till andra delar av ön för att undkomma våldet, medan mängder av människor från Malaita tvingades lämna sina hem på Guadalcanal och blev flyktingar i sin tidigare hemprovins Malaita.
Många kidnappades och torterades eller dödades. Mellan 2010 och 2011 mottog försonings- och sanningskommissionen vittnesmål om över 1 400 fall av tortyr, samt 300 fall av kidnappningar och andra former av illegala frihetsberövanden.
Hittills har det dock inte genomförts någon officiell utredning av det sammanlagda antalet människor som försvann under konflikten.
-Vi har identifierat 200 gravplatser. Men vissa av dessa är massgravar och det finns fler gravplatser som vi inte har kunnat identifiera, säger Sam Ata till IPS.
För drygt två år sedan genomfördes en utgrävning av gravar på Guadalcanal, där kvarlevorna efter fyra män – två från Guadalcanal och två från Malaita – senare kunde överlämnas till deras närmast anhöriga i samband med en nationell minnesstund som hölls i Honiara.
Sanningskommissionens ordförande Ata är övertygad om att fortsätta utgrävningar där man med hjälp av rättsmedicinsk personal kan fastställa offrens identitet, är nödvändiga för att skapa en verklig försoning i landet. Detta trots att det råder en stor brist på resurser för att genomföra ett sådant program.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
