Jerusalem, 130419 (IPS) – Både israeliska och palestinska skolboksförfattare är partiska i sina beskrivningar vilket gör att barnen får en snedvriden bild av varandra. Främst är det skildringen och urvalet av historiska fakta som skiljer sig åt, visar en studie gjord av israeliska och palestinska forskare.
Palestinska elever vid högstadieskolan Dar el-Eitam, som drivs av en muslimsk stiftelse i gamla stan i Jerusalem, förbereder sig inför en historielektion. På väggen bakom läraren sitter två porträtt av “martyrer” som dödades under den andra intifadan (2000-2005).
Samtidigt är israeliska sjätteklassare från Eshkol i Negev nära Gaza-gränsen på guidad tur i Independence hall där premiärminister Ben-Gurion förklarade Israel självständigt 1948.
-FN:s medlemsstater röstade för en delningsplan men eftersom araberna inte accepterade det förverkligades den inte och följande dag utbröt självständighetskriget, säger guiden Lili Ben-Yehuda till barnen.
Historieläraren Iyad el-Malki vid högstadieskolan Dar el-Eitam fortsätter sin undervisning.
-Judarna ville ha två stater – både den palestinska staten och den israeliska. Tog de inte över Västbanken tjugo år senare, 1967, och bosatte sig på vår mark?, frågar han retoriskt.
År 1947 röstade FN:s generalförsamling för att dela det brittiska mandatet Palestina i en judisk och en arabisk del. För israelerna ledde det till bildandet av en egen stat sex månader senare, för palestinierna betydde det “Nakba” – “den stora katastrofen” – när palestinierna från att ha varit ett majoritetsfolk i sitt område blev en minoritet i vad som kom att bli Israel.
Att en viktig händelse i israelernas och palestiniernas gemensamma historia beskrivs på så olika sätt för israeliska och palestinska barn visar att “historiska händelser, utan att vara osanna, presenteras på ett selektivt sätt för att förstärka den egna gruppens berättelse”. Detta enligt studien “Victims of Our Own Narratives? Portrayal of the ‘other’ in Israeli and Palestinian schoolbooks”, som gjorts mellan 2009 och 2012 och som omfattar över 3 100 texter, kartor och illustrationer från 94 palestinska och 74 israeliska läroböcker.
-Båda sidor stoppar varandra i fack på ett negativt sätt och misslyckas med att inkludera information om den andra partens kultur, religion och dagliga liv, säger Sami Adwan, professor vid Betlehems universitet och medförfattare till studien, som nyligen offentliggjordes.
I Osloavtalet från 1993 enades båda parter om att “erkänna ömsesidiga legitima och politiska rättigheter” och att förhandla fram en tvåstatslösning på konflikten. Tjugo år senare finns inget ömsesidigt erkännande och en tvåstatslösning finns bokstavligt talat inte på kartan.
-Läroböckerna har en avgörande roll i barnens utbildning och i skapandet av ideologier, enligt Adwan.
Enligt studien använder läroböckerna kartor som inte beskriver historiska anspråk på mark.
-Barn växer upp på båda sidor med föreställningen att området mellan Jordanfloden och Medelhavet är deras hemland, säger Daniel Bar-Tal, professor vid Tel Avivs universitet, samt medförfattare till studien.
Skolböckerna beskriver konsekvent den andra parten i termer av dominans eller förstörelse medan den egna gruppen beskrivs agera fredligt och i självförsvar. Rapportförfattarna menar att detta har konsekvenser för fredsbyggandet.
Israeliska utbildningsdepartementet har kallat studien “ensidig, oprofessionell och djupt partisk”, men enligt Adwan har den palestinska myndigheten visat en öppenhet för studien och dess resultat.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
