Umoja, 120411 (IPS) – I byn Umoja i norra Kenya är manliga invånare portförbjudna. Befolkningen består uteslutande av kvinnor som flyttat hit efter att ha blivit misshandlade, våldtagna eller tvingats fly från sina hem.
De enda av manligt kön som tillåts bo i Umoja är pojkar som vuxit upp i denna by, som sedan två årtionden tillbaka har varit en tillflyktsort för utsatta kvinnor.
I distriktet Samburu, där Umoja ligger, finns det ett ordspråk som lyder “mannen är kroppens huvud och kvinnan dess nacke”. Nacken kan ge stöd, men det är huvudet som styr. Det ordspråket gäller dock inte i Umoja.
-Här är vi våra egna huvuden, säger en av byns invånare.
Umoja betyder “enighet” på swahili och är en unik plats i Kenya. Det är en plats där män – som orsakat så stora problem för byns invånare – helt enkelt inte är välkomna. Sedan byn etablerades för 22 år sedan har den inte bara varit betydelsefull för de kvinnor som bosatt sig här, utan också för byarna runt omkring. Många i byns närhet har påverkats.
-Umojas existens har gjort det möjligt för kvinnogrupper i de kringliggande byarna att bli inspirerade av invånarnas självbestämmande och stolthet, säger Celena Green, Afrika-chef för organisationen Vital Voices som samarbetar med kvinnorna i Umoja.
Kvinnor från närliggande byar har deltagit i studiecirklar som syftar till att öka kvinnors kunskaper om mänskliga rättigheter, jämställdhet och kampen mot våld.
-När kvinnorna återvänder hem så börjar de ställa krav på att få en säker och våldsfri miljö där kvinnor och flickor uppskattas och skyddas, säger Green.
Hon menar att Umoja behövs som en skyddad plats för utsatta kvinnor, men påpekar också att byn har en viktig roll att spela i kampen för ett mer jämställt samhälle.
Byns historia går tillbaka till 1990 då 15 lokala kvinnor gemensamt började sälja pärlbroderier och andra varor för att kunna försörja sig själva och sina familjer. I takt med att deras affärer gick bättre och bättre började dock kvinnorna att möta ett allt större motstånd från männen i omgivningen, som upplevde kvinnornas framgångar som ett hot.
Kvinnorna beslöt då, med sin ledare Rebecca Lolosoli i spetsen, att bryta upp från sina tidigare liv och bygga upp en egen by, där männens motstånd inte längre skulle kunna hota dem.
I dag består Umojas befolkning av 48 kvinnor som kommer från olika delar av landet. En del av dem har flytt efter att ha tvingats gifta sig med äldre män, andra har utsatts för sexuella övergrepp, medan många är änkor som har stötts bort av sin omgivning.
Byborna lever i dag på försäljning av pärlbroderier och på att driva en campingplats i närheten, och fungerar som ett kollektiv med gemensamma inkomster. Vid sidan av levnadsomkostnaderna används intäkterna även till att driva en egen skola, där barnen i byn går, men också de av byns vuxna kvinnor som är i behov av en grundläggande skolutbildning.
Nagusi Lolemu har varit med från starten, och har bott i Umoja i 22 år. Efter många års äktenskap blev hon änka, och då blev hon utstött i sin hemby.
-Det ansågs att det fanns för många ensamstående kvinnor, berättar hon för IPS.
I den lokala kulturen betraktas ensamstående kvinnor som en börda, så när hennes man hade avlidit var Lolemu inte längre välkommen i sitt eget hem. Lolemu, som har två vuxna barn, har aldrig ångrat att hon flyttade till Umoja.
-Mina barn är utbildade, arbetar och kan ge tillbaka till familjen och lokalsamhället. I en vanlig by hade detta aldrig varit möjligt, säger hon.
I Lolemus hemby hade hennes dotter fått en likadan uppväxt som den hon själv fick, säger hon. En uppväxt utan skolgång, och där hon blivit helt beroende av männen i sin omgivning.
-Här är alla jämställda, säger Lolemu.
Bortsett från att inga män tillåts bosätta sig i byn så lever de kvinnliga invånarna även efter vissa regler som enligt Lolemu syftar till att säkerställa att alla är jämlika med varandra. Invånarna klär sig alla i traditionella kläder. Kvinnlig omskärelse är inte tillåten, och inga män eller pojkar som inte har vuxit upp i byn tillåts övernatta där.
De flesta av byns yngre kvinnor hoppas kunna gifta sig i framtiden. Skillnaden är att de planerar att ta sina beslut på egen hand. Judy är en 19-årig bybo som flydde hit för fem år sedan undan ett planerat äktenskap med en betydligt äldre man. Hon träffar pojkar utanför byn, och hoppas att en dag hitta någon att gifta sig med. Men fram till dess mår hon bra där hon är i dag. När hon får frågan om något saknas i Umoja skrattar hon.
-Nej, vi har allt vi behöver här, säger hon.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
