Tegucigalpa, 120229 (IPS) – Honduras regering hoppas kunna nå en förlikning med anhöriga till de fångar som omkom i fängelsebranden i landet den 15 februari. Detta för att undvika en anmälan till internationell domstol.
Samtidigt har en grupp experter från USA dragit slutsatsen att branden i fängelset i Comayagua, som betraktas som den svåraste fängelsebranden de senaste hundra åren, var en olycka – men att den hade kunnat undvikas om man hade åtgärdat vissa problem.
Honduras justitieminister för mänskliga rättigheter, Ana Pineda, säger till IPS att de förbereder sig för ett besök av Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och att de förespråkar en förlikning där staten officiellt erkänner att man inte uppfyllt sina skyldigheter.
Enligt myndigheterna omkom 360 av totalt 852 fångar i fängelsebranden. Enligt de amerikanska experterna från USA:s federala polis var branden inte anlagd men hade kunnat undvikas om säkerheten hade varit bättre. Överbeläggning, förekomst av brännbara material, brist på personal och avsaknad av utrymningsplan var bidragande faktorer till katastrofen.
Experterna som inledde sin undersökning två dagar efter branden på uppdrag av regeringen och högerpresidenten Porfirio Lobo uppgav att branden orsakades av en öppen låga, som en tänd tändsticka eller en cigarett men klargjorde att den faktiska antändningskällan inte har hittats.
Honduras riksåklagare Luis Rubí säger att rapporten från de amerikanska experterna kommer att följas av en granskning av landets fängelsemyndighet som anklagas för att ha brustit i sitt ansvar.
Anhöriga till offren har uttryckt förtvivlan över att överlämningen av de dödas kroppar dröjer. Åklagare har uppgett att många av de döda är mycket svårt brända och att identifieringen kan ta tid, bara några få har hittills identifierats genom DNA-analys.
Rapporter i medier om att kropparna skulle komma att begravas i en gemensam grav ledde till att en grupp anhöriga till offren stormade stadens bårhus måndagen den 20 februari och öppnade flera liksäckar, en händelse som skakade allmänheten.
-Vi har tillsatt en kommitté och vi vill ha reda på hela sanningen. Det behövs en grundlig rapport eftersom det inte var kläder eller skor som vi förlorade i branden, utan människor – våra män, bröder och vänner. Detta kan inte låtas ske ostraffat, säger 35-åriga Gloria Redondo som inte klarar att hålla tillbaka tårarna.
Hennes man, 32-årige Marcio Arturo Sánchez, en före detta gängmedlem, var en av dem som omkom i branden. Han satt fortfarande fängslad trots att han avtjänat sitt straff, på grund av en segdragen fängelsebyråkrati.
På tisdagen besökte president Lobo härbärgen där anhöriga till de fångar som omkommit bor tillfälligt. Han sa att han hoppades kunna nå en förlikning för att slippa ” den längre och mer invecklade processen för internationella rättsliga åtgärder”.
“Den honduranska staten förnekar inte sitt ansvar. Det är därför jag erbjuder er en uppgörelse genom förlikning,” sa han i mötet med de anhöriga.
-Vi kommer att söka uppgörelser utan att glida undan ansvar och när det gäller branden i Comayagua kommer vi att vara transparenta, inget kommer att vara gömt, säger utrikesminister Arturo Corrales till IPS.
Honduras 24 fängelser har en totalkapacitet på 8 250 fångar, men en människorättskommissionär rapporterade förra året att antalet fångar överskrider 13 000.
Med tanke på överbeläggningen och andra allvarliga problem som uppmärksammats är det knappast förvånande att en rad tragiska händelser inträffat i landets fängelser.
En av dessa var massakern 2003 i fängelset El Porvenir i hamnstaden La Ceiba, när 69 personer dödades. Nio personer dömdes 2008 för inblandning i massakern men ingen grundlig undersökning gjordes av vem som ytterst låg bakom den. I maj 2004 dog 107 fångar i en brand på fängelset i San Pedro Sula. Nästa vecka kommer Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i Costa Rica hålla en utfrågning om branden i San Pedro Sula. Enligt ett pressmeddelande från Interamerikanska kommissionen var branden ett direkt resultat av ett antal strukturella brister som myndigheterna visste om men underlät att åtgärda.
