Dakar, 120111 (IPS) – Amadou tar ett djupt andetag innan han ställer sig längst fram i rummet. Framför sig, här på säkerhetsanstalten Camp Penal i Dakar, har han många bekanta ansikten. Det här är den sista gruppen av de totalt 150 fångar som han hinner träffa innan dagen är slut. Amadou är trött men koncentrerad.
-Jag kan er verklighet. Jag har sovit på samma madrasser som er, ätit samma mat och duschat i samma duschar. I dag är jag här för att tala om aids. Vad det är för någonting, hur man får det – och hur man undviker det.
Fångarna lyssnar uppmärksamt. Vissa ler och ser avslappnade ut. Andra har mer allvarliga miner, stryker sig över sina skägg och snurrar sina radband mellan fingrarna. De flesta känner till Amadou, som egentligen heter något annat. För mindre än tre år sedan var han en av dem, då han avtjänade två månader här tillsammans med de övriga 800 fångarna.
Amadou greps i december 2008 tillsammans med åtta andra män och anklagades för att ha “begått homosexuella handlingar”. Ett allvarligt brott i detta muslimska land. Han dömdes till åtta års fängelse, men friades sedan efter att internationella organisationer hade engagerat sig i fallet.
I dag är Amadou en aids- och gayaktivist som reser runt i landet och informerar om hur sjukdomen sprids, och hur dess symptom kan lindras.
Senegal är det land i Afrika söder om Sahara som är minst drabbat av hiv-epidemin, andelen av befolkningen som bär på sjukdomen är lägre än en procent. Men i gruppen män som har sex med män är siffran betydligt högre – där bär nästan 22 procent på hiv.
Landets fängelser är högriskmiljöer för spridningen av smittan på grund av tillgången på tung narkotika och det faktum att riskfyllda sexuella relationer är vanligt förekommande. Det genomförs inga obligatoriska hivtester på fångarna. Men för de fångar som lever med hiv innebär det hårda livet bakom murarna – med överbeläggningar, dåliga sanitära förhållandena och näringsfattig mat – ytterligare ett hot mot deras hälsa.
Cyrille, som egentligen heter något annat, är en hivpositiv fånge från Kamerun som avtjänar ett tvåårigt straff på Camp Penal. Han fick veta att han fick hiv för sex år sedan, i samband med ett sjukhusbesök.
Varje månad besöker han ett center i Dakar där han få bromsmediciner, en behandling som bekostas av den senegalesiska staten. Cyrille berättar att han är mycket bekymrad för sin hälsa, och han känner till tre andra patienter som har avlidit i aids. Läkarna har ålagt honom att äta mer näringsriktig mat.
Alassane Balde, chef för hälsovården på fängelset, berättar att alla fångar på Camp Penal får tre mål mat om dagen. Men han säger också att många av fångarna föredrar att äta den mat som deras anhöriga tar med sig till anstalten. Utlänningar som Cyrille har dock inga familjemedlemmar utanför murarna som kan hjälpa dem att få ordentlig mat. I stället är de hänvisade till fängelsematen som främst består av bröd, smör, ris och fisk. Mejeriprodukter, frukt och grönsaker förekommer dock sällan.
Balde är stenhård motståndare till tanken på att försöka minska risken för spridning av hiv inom fängelset genom sprututbytesprogram och utdelning av kondomer. Enligt honom är inte användningen av narkotika något stort problem – och att börja distribuera kondomer till fångarna är helt otänkbart, enligt Balde.
-Vår religion tillåter inte det. Vi är muslimer och det finns ingen tolerans för den typen av beteenden. Ämnet är tabu, och det är inget vi talar om, säger han.
Men enligt Amadou är detta en farlig inställning. Detta eftersom det är vanligt att män har sex med varandra inne på fängelset – trots att många väljer att låtsas att så inte är fallet.
-Alla vet, även om de inte erkänner det, att det förekommer sexuella relationer mellan män på fängelser, säger han.
I samband med att Amadou greps skrevs det mycket om fallet i pressen. Sedan dess har han och hans partner tvingats flytta sju gånger, efter att deras hyresvärdar fått reda på att männen är ett par.
Brendan Hanlon är ordförande för den brittiska biståndsorganisationen Avert. Och enligt honom råder det inga tvivel om att andelen hivsmittade är högre inne i fängelserna jämfört med befolkningen i stort.
-Det råder brist på förebyggande insatser eftersom myndigheterna befarar att en utdelning av kanyler och kondomer skulle innebära en uppmuntran av narkotikaanvändning och sexuellt umgänge. Men sanningen är att människor gör detta alldeles oavsett, säger Hanlon.
Enligt Hanlon visade en studie i Elfenbenskusten som omfattade 500 fångar att andelen som bar på hiv låg på 28 procent – en dubbelt så hög siffra som bland befolkningen i övrigt. I Sydafrika, det land i världen som har flest medborgare som bär på hiv, är mellan 40 och 45 procent av fångarna hivsmittade.
Även om det saknas statistik för situationen i Senegal är Hanlon övertygad om att andelen hivsmittade på fängelserna är högre också här.
Efter att Amadou hållit sitt föredrag inför sina tidigare medfångar dröjer det en liten stund innan frågorna börjar komma. Sedan undrar fångarna om man kan få aids genom att dela på en kopp te, eller genom att besöka frisören. Och hur vet man om att någon annan bär på sjukdomen? -Kan jag testa mig på en gång?, frågar en ung fånge, medan flera andra nickar instämmande.
Amadou ser nöjd ut.
Inom kort kommer fängelset att erbjuda fångarna att frivilligt testa sig. Amadou kommer samtidigt att fortsätta sin resa för att hålla föredrag på en lång rad andra fängelser i landet.
