Washington, 111222 (IPS) – Regimen i Uzbekistan fortsätter att utöva tortyr rutinmässigt mot landets fångar och situationen i landet kan vara på väg att förvärras. Men länderna i väst väljer att ha överseende med övergreppen på grund av landets strategiska läge. Det skriver Human Rights Watch i en ny rapport.
Den uzbekiska regimen under president Islam Karimov fortsätter att göra sig skyldig till grova människorättsbrott, men några större reaktioner från väst, enligt HRW. Främst beror det på Uzbekistans stora strategiska betydelse för Nato, som skickar förnödenheter och trupper genom landet till sina baser i Afghanistan, skriver HRW i den 104-sidiga rapporten.
Rapportförfattarna uppmanar i stället regeringarna i västvärlden att införa riktade sanktioner mot de statliga organ och individer som bär ansvar för övergreppen.
Steve Swerdlow vid HRW har gjort många av de över ett hundra intervjuerna med aktivister och offer för det statliga våldet i Uzbekistan som stora delar av rapporten är baserad på. Enligt honom är det hög tid att regeringarna i västvärlden tar in informationen om hur usel respekten för de mänskliga rättigheterna är i landet.
-Att vara beläget intill Afghanistan borde inte ge Uzbekistan ett frikort från dess fruktansvärda meriter när det gäller tortyr och förtryck, säger han.
Uzbekistan har styrts med järnhand av Karimov sedan Sovjetunionen föll samman 1991, och regimen har länge varit kända för grova övergrepp mot presidentens politiska och islamistiska motståndare.
År 2002 väckte fallet med Muzafar Avazov, en religiös fånge som torterades och dödades i samband med ett förhör, viss internationell uppmärksamhet. Enligt vissa uppgifter dödades Avazov genom att skållas med kokande vatten.
Ett år senare slog FN:s särskilde rapportör om tortyr fast att tortyr var något som var “systematiskt och vida spritt” i Uzbekistan.
Efter detta förbjöd USA militärt bistånd till Karimovs regim, och ett direkt förbud mot finansiering av vapenhandel med Uzbekistan. År 2005 blev de internationella reaktionerna än mer högljudda efter att uzbekiska säkerhetstrupper skjutit ihjäl hundratals demonstranter i staden Andijan.
Med tiden har dock Uzbekistan fått en allt viktigare strategisk roll för USA. Detta eftersom landet har en central roll inom ett distributionsnätverk som går under beteckningen NDN, vilket består av flera avtal mellan Nato och länder i den forna Sovjetunionen om transporter av utrustning och proviant till de trupper i Afghanistan som bekämpar talibanernas uppror.
NDN har blivit allt viktigare för Nato i takt med att relationen mellan USA och Pakistan har försämrats. Närmare hälften av den utrustning som skickas till trupperna i Afghanistan går numera via NDN, och närmare 98 procent av detta material transporteras genom Uzbekistan.
Pakistan stängde i slutet av november sina gränser mot Afghanistan för Nato efter att 24 pakistanska soldater hade dödats av amerikanska soldater – något som ytterligare har stärkt Karimovs betydelse.
I ett försök att blidka kritiken från väst genomförde den uzbekiska regimen flera rättsliga reformer under 2008 och 2009, som bland annat uppgavs syfta till att minska tortyren i landet. Dessa reformer betraktades av omvärlden som viktiga steg för att hantera problemen.
HRW:s nya rapport slår dock fast att reformerna inte haft någon positiv effekt i landet utan snarare bara kommit att användas som “pr-verktyg”.
Enligt HRW har den uzbekiska regimen inte visat några tecken på att vilja genomdriva reformerna, “faktum är att situationen i flera viktiga avseenden har försämrats”, skriver rapportförfattarna. Bland annat har förföljelsen av regimkritiker och människorättsaktivister förvärrats.
I rapporten dokumenteras flera olika former av tortyr som används för att tvinga fram erkännanden från regimkritiker, men också mot personer som misstänks ha begått vanliga brott.
Bland de metoder som nämns finns förutom olika former av misshandel även sexuella övergrepp, våldtäkter och kvävning med hjälp av plastpåsar och gasmasker.
-Att tala om reformer samtidigt som polisen och fängelsepersonalen fortsätter att utöva tortyr är ingen förbättring. Detta kommer inte upphöra förrän Uzbekistans ledare, med president Karimov i spetsen, offentligt erkänner problemens omfattning och omgående börjar uppfylla Uzbekistans internationella förpliktelser, säger Swerdlow.
En talesperson för det amerikanska utrikesdepartementet säger till IPS att den amerikanska regeringen är “allvarligt bekymrad” när det gäller en lång rad frågor i Uzbekistan, och att man alltid i sina kontakter med den uzbekiska regeringen uttrycker sitt stöd för de personer som arbetar för demokratiska reformer i landet.
Washingtons kontakter med höga företrädare för regimen i Uzbekistan har samtidigt utökats i takt med att relationen till Pakistan har försämrats. I september ringde president Barack Obama personligen till Karimov för att gratulera honom till att landet firade 20 år av självständighet, och för att uttrycka sitt stöd för ett brett samarbete mellan länderna. Och i oktober höll USA:s utrikesminister Hillary Clinton ett möte med Karimov i den uzbekiska huvudstaden.
Obamaadministrationen arbetar dessutom på att försöka lätta på reglerna för militärt bistånd och vapenförsäljningar till Uzbekistan, som ett tillägg till det direkta förbud mot finansiering av vapenhandel med Uzbekistan som USA införde 2004.
