Rift Valley, 110816 (IPS) – Människorna i Mawingus läger för internflyktingar har bott på denna ödsliga plats sedan de tvingades på flykt undan de våldsamheter som bröt ut i Kenya 2007-2008. Deras tält är trasiga och situationen är mycket svår.
På dagen är lägret ödsligt, med undantag för de 120 elever som väsnas i ett överfullt klassrum. De flesta lägerinvånare ger sig tidigt varje morgon iväg för att leta efter dagarbeten. Om de har tur kommer de hem med en dagslön på motsvarande sju kronor. Från ett av de slitna tälten kommer Truphosa Achudo ut, med en sjal svept runt sitt huvud.
-Jag har precis tagit min medicin. Den är stark, men jag är svag, det är därför jag andas så tungt, förklarar Achudo. Hon är hivsmittad och mamma till en två veckor gammal flicka. Achudo vet inte om hennes dotter också har hiv. Till skillnad från många andra ammande mammor har inte Achudo möjlighet att äta frukt, grönsaker eller att dricka mjölk. Hon har inte råd med sådan lyx, utan tvingas leva på den majs och det majsmjöl som myndigheterna levererar då och då. När maten är slut tvingas hennes man Samwel Njau ge sig ut i jakt på tillfälliga jobb. Trots att han är sjuk i influensa gav han sig iväg tidigt i morse för att leta arbete.
Situationen i lägret är mycket svår, och särskilt jobbig för de hivpositiva. De flesta invånarna är beroende av myndigheternas matutdelningar, som genomförs med flera månaders mellanrum. Här bor 2 300 vuxna och barn. Många av lägerinvånarna hade inga egna hem innan våldsamheterna bröt ut i landet, utan bodde i hyresbostäder dit de inte vågar återvända av rädsla för förnyade våldsutbrott. Våldsvågen i Kenya bröt ut efter att president Mwai Kibaki förklarats som vinnare av valet. När situationen var som värst fanns det enligt FN upp emot en halv miljon internflyktingar i landet. Många av dessa flyktingar har sedan dess kunnat återvända hem, men när det gäller befolkningen i detta läger så har myndigheterna ännu inte lyckats hitta någon lämplig plats för dem att bosätta sig på.
Achudo fick sin diagnos år 2007 och fick omedelbart tillgång till bromsmediciner. Hon och övriga hivsmittade lägerinvånare får medicinerna gratis genom ett närliggande sjukhus. Men det finns inte tillräckligt med mat säger Achudo, som för närvarande tvingas ta 24 tabletter om dagen. -Medicinen är stark och jag borde äta ordentligt för att den ska kunna verka ordentligt. Men det finns ingen mat.
Just nu lider hon av en ihärdig hosta, och Achudo oroar sig för att hon drabbats av tbc igen, en sjukdom som många av lägrets hivsmittade lider av. Achudo är medlem i Tumaini, lägrets stödgrupp för hiv-smittade. Tumaini betyder hopp, något som det är ont om i detta läger. Det fåtal toaletter som finns i lägret är rena hälsofaror eftersom de är överfulla. När de regnar läcker det in vatten i de slitna tälten, och lägerinvånarna har mycket svårt att sköta sin hygien.
Men allt är inte hopplöst. Tumainis ledare Margaret Gathoni påpekar att gruppens medlemmar trots alla svårigheter “vägrar att dö”.
-Vi förnekas dagarbeten eftersom vissa arbetsgivare är rädda för att vi ska smitta dem och andra lägerinvånare viskar nedsättande om oss när vi går förbi. De flesta av oss är änkor och vi känner oss sårbara, säger Gathoni. Stigmatisering av hivsmittade är ett stort problem i Kenya, men Tumainis medlemmar har valt att vara öppna med sin situation. Av gruppens 45 medlemmar är dock endast två män.
-Det finns uppåt 250 hivsmittade personer i detta läger. Flera kvinnor har valt att vara öppna med det, men männen håller sig undan och döljer sin situation, trots att vi vet vilka de är eftersom vi möter dem på sjukhuset, berättar Gathoni. *IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
